Den breda, svenska inflationstakten, mätt som KPI, steg till 10,9 procent i oktober och vi får leta oss tillbaka till början av 1990-talet för att hitta en inflation på motsvarande nivåer. Det är den här inflationen som möter de svenska hushållen och gräver djupa hål i plånboken.

Stigande räntekostnader bidrog med 1,8 procentenheter till KPI och räknas effekten av Riksbanken styrränteförändringar av så sjönk KPIF-inflationen från 9,7 till 9,3 procent. Det var dessutom en bit under Riksbankens prognos på 9,8 procent men förstås ändå långt över inflationsmålet för KPIF på 2,0 procent.

Ett starkt bidragande skäl till att KPIF-inflationen dämpades var att elpriserna sjönk med 24 procent mellan september och oktober. Det finns dock en överhängande risk att elpriserna åter kommer att röra sig uppåt redan i närtid så troligen kommer KPIF-inflationen att stiga under kommande månader, även osäkerheten är stor. Så ännu är det alldeles för tidigt för Riksbanken att hävda att den senaste tidens räntehöjningar biter på svensk inflation.

Det stora bekymret för Riksbanken är att KPIF exklusive energipriser fortsätter att röra sig uppåt i en oroväckande snabb takt. KPIF exklusive energi steg från 7,4 procent i september till 7,9 procent i oktober. Långt över såväl Riksbankens som analytikerkårens prognoser. Konsensusprognosen bland analytiker var en försiktig uppgång till 7,5 procent. Riksbanken trodde i sin tur på 7,4 procent.

Breda prisuppgångar på livsmedel, framför allt grönsaker, bidar till prisuppgångarna mellan september och oktober. Dessutom har priserna på drivmedel gått upp efter att den tillfälliga skattesänkningen upphörde. Men även i övrigt rör det sig om breda prisuppgångar på bland annat hushållsvaror, bilar och restaurangbesök.

Så sett även mot den bakgrunden så talar det mesta för att inflationstoppen ännu inte är nådd. Med den tidigare brasklappen att det finns en stor osäkerhet kring hur energipriserna kommer att utvecklas nu när vinter nalkas. Det mesta tyder dock på att de ska upp igen.  

Enligt Riksbankens egna prognoser ska inflationstoppen, enligt KPIF, nås någon gång i februari. Efter det ska inflationen vända brant nedåt och redan under tidig höst nästa år krypa ner till inflationsmålet på 2,0 procent.  Den optimistiska prognosen är det dock flera utomstående bedömare som vänder sig mot även om man håller med om att inflationstakten kommer att dämpas påtagligt under loppet av 2023.

I en färsk prognos pekar bland annat SEB:s ekonomer mot att det finns faktorer som talar för att inflationen kommer att bita sig kvar över tvåprocentsmålet under hela 2023. Den stora kostnadsimpuls som vi nu genomlider har en bit kvar att pressa sig igenom hela det ekonomiska systemet. Två nyckelfaktorer är exempelvis hur hyrorna och lönerna kommer att utvecklas under 2023. För även om de löneutspel som kommit från arbetstagarhåll varit förhållandevis återhållsamma, givet omständigheterna, så kommer troligen de förhandlade lönerna att stiga snabbare än under senare år och till det tillkommer en viss löneglidning. Mycket hänger dock på hur snabbt arbetsmarknaden hinner svalna av. Tidiga tecken på detta finns redan nu. Bland annat i form av stigande varsel.

Sannolikheten för att Riksbanken levererar en ny monsterhöjning av räntan i samband med det penningpolitiska beskedet den 24 november har stigit efter inflationssiffrorna för oktober. Det börjar i allt högre grad luta åt en räntehöjning med 0,75 procentenheter även om en större räntehöjning än så inte kan uteslutas. Vi på Placera hoppas däremot att Riksbanken nöjer sig med en höjning på 0,50 procentenheter för att inte provoceras fram högre lönekrav och pressa redan plågade hushållsplånböcker ytterligare.