Historiskt har svenska fondsparare haft en speciell förkärlek till Rysslandfonder. En anledning kan vara att de var bland de första tillväxtmarknadsfonderna som svenska fondbolag lanserade för många år sedan. En annan kan vara för att avkastningen har varit mycket bra under åren.

Som långsiktig investering tillhörde Rysslandsfonderna länge de absolut bästa. Under åren har Rysslandsfonderna trängts på topplistorna över avkastning på 10 år. För fyra år sedan låg snittavkastningen för Rysslandfonderna på 780 procent. Då var åtta av de tio bästa fonderna just Rysslandsfonder.

Det kan jämföras med breda globala aktiefonder som uppvisade en tioårig avkastning på minus 20 procent i snitt.

För tre år sedan var situationen liknande. Då var sex av de tio bästa fonderna Rysslandsfonder. Snittrankingen låg på tio, och som grupp låg avkastningen på drygt 600 procent, sett över tio år. Samtidigt hade globala aktiefonder tappat nästan 25 procent som grupp, vilket gav dem en snittranking på drygt 1 000 av 1 250 fonder.

Ett år senare, vid utgången av första kvartalet 2011, försvarade Rysslandsfonderna sina toppositioner. På tio-i-topplistan återfanns sex rysslandfonder. Som grupp uppgick medelrankningen till åtta, och tioårsavkastningen låg på knappt 800 procent. Under samma tioårsperiod tappade globala aktiefonder drygt 10 procent, vilket placerade dem på en snittrankning på låga 1 150 av 1 450 fonder.

Bästa av alla då, och den enda fonden med över 1 000 procents tillväxt, var Prosperity Cub som kunde stoltsera med en avkastning på nästan 1 500 procent över tio år. East Capital Ryssland låg på 920 procent och Carnegie (fd HQ) Ryssland på 700 procent.

Men sedan började nedgången, både i absoluta avkastningstal och i ranking.

För ett år sedan låg förvisso Prosperity Cub fortfarande i topp, alla kategorier, med en tioårsavkastning på nästan 600 procent. Men övriga Rysslandsfonder hade tappat rejält, näst bästa Rysslandsfond var East Capital på 12 plats med en avkastning på knappt 300 procent. Som grupp nådde fonderna en avkastning på 275 procent, vilket gjorde att snittrankingen föll till 38 av knappt 1 600 fonder.

Men nu fanns det andra fondkategorier som var på väg upp i listan. Som grupp uppvisade Thailandfonderna den bästa rankingen, 27 av totalt 1 600 fonder, och snittavkastningen uppgick till knappt 275 procent. Även Latinamerikafonderna visade fin form. Tioårsavkastningen uppgick till nästan 240 procent och fondernas avkastning var jämnare inom gruppen, vilket resulterade i en snittranking på 37.

Nu, vid utgången av mars i år, har Rysslandfonderna blivit rejält omkörda. Även om snittavkastningen fortfarande var hög, 290 procent i snitt, har andra fondkategorier presterat klart mycket bättre på tio års sikt.

Bäst av alla har Thailandfonderna utvecklats, drygt 480 procent har det blivit de senaste tio åren. Det ger fonderna en snittrankning på 25 av 1 700 fonder. På andra plats kommer Latinamerikafonderna med en avkastning på 450 procent som grupp. Rankningen för gruppen ligger på 31. Indienfonderna har också rosat marknaden och stigit med 350 procent som grupp, vilket ger dem en snittranking på 92.

Lite oväntat kniper svenska småbolagsfonder fjärdeplatsen. Avkastningen uppgår till 315 procent för gruppen. Först på femte plats kommer Rysslandfonderna. Medelrankningen har fallit till 182 och snittavkastningen på 290 procent, sett över tio år. Som global måttstock är det lätt att använda breda globala aktiefonder. De har stigit med knappt 70 procent som grupp, vilket ger dem en snittranking på 950.

Den tydliga trendvändningen för Rysslandsfonderna de senaste åren har flera förklaringar. Den viktigaste är sannolikt den globala oron, vilket har gjort att investerare flytt från högriskmarknader. En annan är oljepriset som har tappat, och inget annat land påverkas så mycket av oljepriset som Ryssland. En tredje förklaring kan vara den allmänna uppfattningen om att korruptionen i Ryssland har förvärrats de senaste åren, vilket hämmar investerarnas intresse för landets börs.