(Länk till artikeln med grafer, illustrationer och bilder på Placera.se)

Som en av Natos viktigaste medlemmar, med en geografisk position som sträcker sig över både Europa och Asien, har Turkiet länge varit en central aktör i västliga militära och ekonomiska allianser.

Turkiets eventuella anslutning till BRICS+, en grupp bestående av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, är en betydande geopolitisk utveckling. Genom att söka medlemskap i BRICS+ signalerar Turkiet sin vilja att delta i en ny världsordning, som inte domineras av USA och som i högre grad formas av framväxande makter - som Kina.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan

Utmanar dollardominansen

Den sannolikt mest centrala frågan för BRICS är ambitionen att utmana den amerikanska dollarns dominans och minska det globala beroendet av dollarn.

Länderna i BRICS har länge diskuterat möjligheten att handla mer i sina egna valutor eller till och med skapa en gemensam valuta för att minska sitt beroende av dollarn.

Turkiets potentiella medlemskap i BRICS+ skulle kunna bidra till dessa ansträngningar och ge landet en starkare position gentemot väst.

Eftersom Turkiet har mött ekonomiska sanktioner och restriktioner från både USA och EU under senare år, skulle BRICS+ kunna erbjuda ett forum för ekonomiskt samarbete och tillväxt bortom västvärldens kontroll och därmed minska Turkiets beroende av dollarn och stärka dess självständighet.

Ett saudiskt medlemskap i BRICS+ utöver Turkiets potentiella inträde, skulle ytterligare stärka blockets position och utgöra en betydande utmaning för dollarns globala dominans.

Vad är BRICS och dess roll?

BRICS-blocket ses ofta som en motvikt till västerländska organisationer som Europeiska unionen, G7 och även NATO.

Trots att BRICS saknar formella strukturer, verkställighetsmekanismer eller en enhetlig standard, strävar gruppen efter att främja ekonomiskt samarbete mellan sina medlemmar och minska beroendet av väst. BRICS har särskilt fokus på handel och användningen av den amerikanska dollarn i internationella transaktioner.

BRICS som ursprungligen bestod av Brasilien, Ryssland, Indien och Kina, är en grupp av framväxande ekonomier som först blev kända som BRIC, myntat av den brittiska ekonomen Jim O’Neill 2001.

Vid den tiden var Jim O'Neill analyschef på den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs och såg dessa fyra länder som stora ekonomier med betydande tillväxtpotential.

Gruppen bildades formellt som ett politiskt samarbetsforum under det första BRIC-toppmötet i Ryssland 2009. När Sydafrika anslöt sig 2010 expanderade akronymen till BRICS.

Sedan dess har BRICS utvecklats till en plattform för att utmana det västliga dominerade globala ekonomiska systemet, särskilt genom att diskutera alternativ till den amerikanska dollarn som global reservvaluta och genom att etablera en egen utvecklingsbank – New Development Bank (NDB) – som ett alternativ till Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF).

På senare år har gruppen expanderat ytterligare och under fjolåret anslöt sig Egypten, Etiopien, Iran och Förenade Arabemiraten som nya medlemmar. Denna expansion har gett BRICS en ännu bredare global räckvidd och stärkts dess inflytande på den internationella scenen.

Nästan 20 länder inklusive Turkiet har ansökt om medlemskap i BRICS+, vilket fått gruppen att införa formella expansionsprocedurer och kan leda till ännu större ekonomiskt och politiskt inflytande för gruppen.

Turkiets geopolitiska position

Som medlem i Nato har Turkiet spelat en nyckelroll i alliansen genom sin strategiska position vid gränsen till Europa och Asien/Mellanöstern. Landet kontrollerar de viktiga sunden Bosporen och Dardanellerna som förbinder Svarta havet med Medelhavet och är avgörande för både militär och kommersiell sjöfart.

Turkiet har också varit en viktig aktör i Nato:s säkerhetsstrategi, särskilt i relation till konflikter i Mellanöstern och det spända säkerhetsläget i Svarta havsområdet.

Trots detta har Turkiets relation till Nato och flera av dess medlemsländer varit ansträngd under senare år.

Närmandet till Ryssland, särskilt genom köpet av det ryska luftförsvarssystemet S-400, har skapat oro inom Nato och lett till sanktioner från USA. Och inte minst fick Sverige lägga ner mycket energi och långa diskussioner samt en del kohandel för att få sitt Nato-medlemskap.

Att ansöka om medlemskap i BRICS+ en grupp som inkluderar Ryssland och Kina, vilket är två länder som ofta står i motsats till västvärldens intressen, kan det ytterligare komplicera Turkiets relationer med Nato.

Traditionellt har Turkiet varit allierat med väst, särskilt som medlem i NATO sedan 1952 och har länge positionerat sig som en nyckelspelare i den västerländska militära och ekonomiska arkitekturen.

Turkiet har blivit alltmer aktivt inom global diplomati bland annat genom att medla i komplexa situationer som fångutbyten mellan Ryssland och Ukraina och förbättra relationerna med regionala makter som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Egypten.

Genom att inta en oberoende hållning i globala frågor och särskilt dess vägran att delta i västvärldens sanktioner mot Ryssland – har Turkiet skapat en unik roll som en "mellanmakt".

Turkiet och EU

Turkiets förhållande till Europeiska unionen (EU) har varit kyligt under lång tid. Landets ansökan om medlemskap i EU har legat på is i decennier. Flera faktorer som demokratifrågor och relationen till Cypern har försvårat processen.

Om Turkiet närmar sig BRICS som alltmer ses som ett forum för icke-västliga länder att stärka sina ekonomiska och politiska band, kan detta skapa ytterligare avstånd till EU och stärka bilden av att Turkiet söker nya allianser bortom Europa.

Det är också möjligt att BRICS+ kan erbjuda Turkiet nya ekonomiska möjligheter genom samarbete med andra framväxande ekonomier, vilket kan locka bort landet från dess traditionella fokus på EU-marknaden.

Turkiets beslut att ansöka till BRICS+ speglar också en bredare global trend där länder söker fler oberoende och diversifierade vägar för att säkra sina nationella intressen i en alltmer multipolär värld. Det kan även signalera Turkiets önskan att diversifiera sina allianser och hävda sig som en oberoende aktör på den globala scenen.

PÄR STÅHL