Helt nyligen rådde en begynnande feststämning hos hushållen. De såg verkligen ut att bana sin väg tillbaka och sätta fart på konjunkturen. I det tysta hade hushållen däremot bytt fot redan före årsskiftet. Riksbanken hade ett finger med i spelet.

Senaste månaden fick vi den stora kallsupen. En global tulloro har fullständigt ryckt undan mattan under fötterna på hushållen här hemma och över världen. En siffra som särskilt fick mig att reagera var: 64% färre containrar från Kina till USA senaste veckorna.

Tre siffror kan avgöra

Hur illa det verkligen är ställt hos hushållen får vi nu siffror på – vilket kan tvinga Riksbanken att ändra hela sin ränteplan.

De tre färska siffrorna gäller svenskarnas syn på 1) landets ekonomi, 2) inflationen och 3) den egna hushållsekonomin. Alla tre försämrades markant redan före tullkaoset. Nu väntas bilden förmörkas ytterligare. Är siffrorna svarta eller becksvarta är frågan.

Siffrorna släpps som en del av Konjunkturbarometern den 29 april. I kapitel sju finns tre nyckeltal för hushållen. Lägg till att mätperioden var mitt i tullkaoset: i början av april. Det är svårt att tänka sig en mer exakt och talande pulsklocka på hushållens stress och press i kalabaliken kring tullar.

Det dystra utfallet lär bli starten för en ny diskussion om räntan.

Redan nämns att räntan borde ned till 1,5%. Den 7 maj får vi räntebesked från USA och svenska inflationssiffror. I den tombolan av data anger Riksbanken den 8 maj sin ränta, för att stödja hårt belånande svenska hushåll efter de tuffa inflationsåren.

1. Förtroendet faller fort

Hushållens förtroende för svensk ekonomi är själva grundbulten. Den passerade däremot toppen redan för ett halvår sedan.

Efter två års idog klättring genom inflationskrisen var vi i december förra året tillbaka med normal tillit till ekonomin (konfidens 100). Sedan kom den stora kovändningen. Orsaken var Riksbanken: de stoppade utsikterna för sänkt ränta – och därmed också hushållens framtidstro.

Därefter har förtroendet fallit i fyra månader i rad. I mars låg det på en trist nivå (90), nära pandemiska nivåer.

Nu ska vi addera Trumps tullkaos som hållit världen i ett järngrepp. Något som lär fördjupa skepsisen.

Tullar vet vi bromsar handel och tillväxt. Dessutom väntas priser och arbetslöshet stiga. Mest drabbar det USA, där tillväxten kan bromsas en tredjedel, men även vi i Europa påverkas. Inte konstigt att Riksbanken måste gripa in.

2. Oro för inflationen

Inflationen bultar också på dörren.

Här anade svenskarna överraskande stark oro redan i februari – långt före tullkaoset. Från ingenstans väntade hushållen plötsligt 9,2% inflation ett år framåt. Hushållen var tillbaka i nivå med priskrisen 2022. På detta läggs nu tulloron.

Vi bör inte förvånas om hushållen visar rekordhög skepsis. Det bästa vi kan hoppas är att den blir kort.

Fakta ger hushållen skäl till oro. Redan pekar förväntningarna på inflationen i USA upp 5% i år. Ett amerikanskt medelhushåll kan få cirka 50 000 kronor i ökade utgifter, enligt en studie från Yale University.

Ohållbart kan vi tycka. Men så länge inte Vita huset medger att de skjutit sig i foten, behöver vi avvakta. Effekterna på oss här i Europa är än så länge mer stillsamma, strax över 2%, säger JP Morgan. Det låter hanterbart.

3. Skakad egen ekonomi

Sista siffran gäller svenskarnas egna ekonomi. Även här rådde ren feststämning i oktober förra året.

Förväntningarna var på högsta nivå på 15 år. Sedan dess har något hänt. Efter fyra månaders tapp är vi på pandemins bottennivå från 2020. Och detta var redan före tullkrisen.

Färska siffror kan mycket väl sänka vår självbild under nivån från finanskrisen 2008. De stora kasten från toppen till botten lär tära på hushållen.

Om vi nu ska få hushållen tillbaka till konsumtion har Riksbanken verkligen mycket motvind. Vid senaste räntebeskedet, den 26 mars, lovade de 2,25% ränta stabilt över tre år. Sedan har tullarna ändrat världsekonomin i grunden. Då vore det klädsamt om även Riksbanken bytte räntekostym.

Räntan kan nå 1,5%

Stigande priser borde höja räntan, kan man tycka – inte sänka den.

Men de nya tullstressade priserna är mest en engångseffekt med liten effekt här hemma. Det krävs mer ihållande prisökningar för att motivera högre räntor.

Istället utgår centralbankerna mest från hushållens verkliga ekonomi. Hushållen är ryggraden i efterfrågan och tillväxt samt påverkar arbetslöshet och inflation.

Det innebär att centralbanker vill fortsätta stimulera hushållen med låga räntor. Flera svenska analytiker talar om att vår nya räntebotten nu kan landa mellan 1,5 och 1,75%.

ECB sänkte förra veckan till 2,25%. Redan talas det om att den amerikanska centralbanken kan sänka fyra–fem gånger i år. I Sverige spås 1–3 räntesänkningar under året. Nästa besked är den 8 maj.

Svensk snabbstart

Alla priser stiger däremot inte. I takt med en lugnare global ekonomi sjunker priserna världen över på energi, mat och råvaror – något som gynnar svenska hushåll och industrin.

Lägg till att kronan stärkts de senaste månaderna, så vi får mer köpkraft utomlands.

Svenskarna kan sedan få förtur till bättre konjunktur, eftersom svensk ekonomi kan starta om snabbare än övriga Europa.

Det borde redan om någon månad inspirera både hushåll och företag. Just nu är omstarten försenad – den skulle ha varit här just nu. Säg att den är åtminstone 4–6 månader försenad.

Under tiden får vi njuta av en starkare krona, som ger oss billigare import och mer köpkraft utomlands. Det är alltid något.

Claes Hemberg, oberoende ekonom

Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.