Det som i grund och botten driver på marknaden för Proact är informationstillväxten i företag och förvaltningar. Regulatoriska krav medför ett ökat behov av att spara och kontrollera information. Det tydligaste exemplet är den amerikanska lagen mot oansvarig informationsgivning från börsbolag, Sarbanes Oxley Act. I vissa fall ställer detta regelverk krav på att företag ska kunna redogöra för vilka personer som hade insyn i affärshändelser så långt tillbaka i tiden som sju år. Det medför förstås omfattande behov av system för lagring, arkivering och kontroll av information. Det sker helt enkelt en omfattande byråkratisering av såväl näringsliv som förvaltningar.
Proact är en så kallad systemintegratör med fokus på produkter och tjänster just för lagring och arkivering av data. De säljer arkivsystem, serverdatorer och annat som utgör själva infrastrukturen för byråkratiseringen. Ett exempel är att man levererat en teknisk plattform som Stockholms läns landsting behöver för att effektivisera journalhanteringen. Målet är att all information om en patient ska kopplas till en journal som följer individen genom hela livet. Förutom förvaltningar är även telekomföretag stora kunder. Också här finns regulatoriska krav som talar för bra efterfrågan på lagringssystem. Ett EU-direktiv kräver exempelvis att uppgifter om alla mobilsamtal ska lagras av polisiära skäl. Det är upp till varje land att bestämma hur länge men det varierar mellan 6-24 månader. Helt klart måste många företag bygga ut sin lagringskapacitet.
Proact har inga egna produkter utan baserar sina lösningar på produkter från mestadels amerikanska företag som Sun Microsystems, Netapp och EMC. I själva systemförsäljningen, som svarar för hälften av Proacts intäkter på runt 750 Mkr, är lönsamheten inte mycket att hurra för. Det som kunderna betalar Proact för är att de skräddarsyr en helhetslösning med produkter från flera olika bolag. Även installation, support och drift av systemen klassar Proact som tjänsteförsäljning.
Bolaget befann sig länge i en turn-around-fas. 2003-2005 var tuffa år med stora förluster. En delförklaring är att Proact köpte upp börskollegan Dimension, en integratör med fokus på Sun-produkter. Vändningen av Dimension blev kostsam men är nu klar. Ett 50-tal medarbetare har rationaliserats bort utan att intäkterna påverkats särskilt negativt. De två senaste kvartalen har lönsamheten varit god. Rörelsemarginalen har varit 3,4 respektive 4,4 procent. Målet är emellertid högre än så, nämligen 5-7 procent. Det är ett ambitiöst mål om man ser till koncernens historiska prestationer. Och det lär säkert bli svårare att lyfta lönsamheten från 4 till 7 procent än från noll till 3 procent eftersom det huvudsakligen måste ske på annat vis än genom kostnadsjakt. Proact hoppas på marginalförbättringar genom att öka inslaget av mjukvara i sina leveranser plus att satsa på arkivsystem vilket är ett tillväxtområde.
Tillväxten är för närvarande god. Proact växer organiskt med 10-15 procent. En viss oro kan man känna för att det är systemförsäljningen som svarar för all tillväxt. Tjänsteförsäljningen står stilla. Talar inte detta för att marginalerna kan hamna under press? Proactledningen oroas inte särskilt mycket för det. Historiskt har tjänstesidan släpat efter systemförsäljningen och håller det mönstret i sig så lär den framtida tillväxten bli mer balanserad.
Med tanke på de ljusa utsikterna tillväxtmässigt är det inte hela världen om Proact inte riktigt når hela vägen fram till sitt marginalmål. Nästa år ser koncernen ut att omsätta 850 Mkr. Med en marginal på 4,5 procent tjänar Proact 2,50 kronor per aktie inklusive schablonskatt. Aktien handlas till 13 gånger den vinsten. Proact har emellertid 125 Mkr i förlustavdrag vilket bättrar på kalkylen en smula. Chansen finns förstås också att marginalen blir bättre. Den nuvarande företagsledningen har i alla fall genomfört vändningen av bolaget skickligt, så omöjligt är det inte. Ett annat plus är att balansräkningen är i bra skick. Proact har lagt en del av sin nettokassa (nu 38 Mkr) på att köpa tillbaka egna aktier. Hittills har 6,3 procent av de utestående aktierna återköpts.
Sammantaget ser aktien köpvärd ut. Efterfrågan är stabil och bolaget har numera kontroll på sina kostnader. Även om ytterligare marginalförbättringar kan bli tuffa få fram så borde chansen till vinstökningar vara bra så länge tillväxten håller i sig.Daniel Svensson
