"Vår modell ger högre överavkastning i en väldigt riskkontrollerad miljö. Vi är inte så beroende av enskilda stjärnförvaltare", säger Nick Philips som är en direktör på Goldman Sachs Asset Management (GSAM) i London.

En kvantitativ investeringsmodell kan kortfattat beskrivas som ett slags datorförvaltad hedgefond som hittills bara investmentbanker och stora institutioner haft tillgång till, aldrig europeiska privatpersoner.

"Vi är väldigt fokuserade på våra jämförelseindex. Vi tar kontrollerade risker genom rätt blygsamma avvikelser från jämförelseindex utifrån specifika avkastnings- och riskmål", säger Nick Philips.

De nystartade fonderna heter Goldman Sachs Core Flex och finns i två tappningar, Europa och USA. Den dagliga förvaltningen sköts av en dator utifrån gigantiska mängder ekonomisk information.

"Vi försöker eliminera känslomomentet ur aktievalet. Exempelvis tror vi inte att det är en bra idé att tala med bolagens ledningar", säger Andrew Alford (bilden till höger) som är en direktör på GSAM i New York.

Fast systemet som sköter förvaltningen är givetvis programmerat av människor i form av ekonomer, IT-folk, statistiker och ingenjörer som alla kalibrerar beslutskriterierna i modellen som ligger till grund för fondens placeringar.

"Det är en väldigt akademisk produkt. För att vara i kunskapsutvecklingens framkant måste man vara en stor grupp", säger Andrew Alford.

Anekdotiska bevis pekar dock på att investeringskommittéer och gruppbeslut tenderar att bli mycket sämre än när enskilda duktiga förvaltare fattar besluten själva.

Tror ni på att stora förvaltarlag kan lyckas?

"I det här sammanhanget fungerar det", säger Andrew Alford.

Med hjälp av ekonomisk forskning, statistiska undersökningar, massvis med finjusteringar och en del kreativitet och inspiration försöker man helt enkelt "knäcka koden" till maximal avkastning med en risk i nivå med marknaden.

"Först väljer vi ett jämförelseindex, för Europa exempelvis standardindexet MSCI Europe. Därefter är det vårt jobb att identifiera de mest och minst attraktiva aktierna och utifrån det sedan över- respektive undervikta portföljen", säger Nick Philips.

Goldman Sachs kvantmodell kallas för Core och den fattar sina investeringsbeslut utifrån sex faktorer som kontinuerligt mäts och viktas för alla upptänkliga aktier. De sex grenar en aktie bedöms efter är:

• Värdering mätt efter olika nyckeltal.
• Kvalitet på vinsterna. Helst uthålliga och förutsägbara.
• Momentum på aktiemarknaden. Stigande kurs vid goda nyheter och vice versa.
• Analytikernas åsikter. Höjer man vinstprognoserna?
• Bolagets lönsamhet och effektivitet.
• Gör bolagsledningen rätt saker? Aktieåterköp eller förvärv?

Köp- och säljbesluten görs alltså automatiskt utifrån dessa sex parametrar medan "reglerna" för modellen är framtagna med mänsklig expertis i grunden.

"Utvecklingsprocessen bakom modellen är definitivt åsiktsdriven men de enskilda aktievalen är inte det", säger Andrew Alford.

Core Flex-fonderna arbetar också med belåning av portföljen.

"Nettoexponeringen mot marknaden är 100 procent men eftersom vi har släppt på restriktionen mot blankning kan vi bygga en mer effektiv portfölj" , säger Andrew Alford.

I praktiken går det till så att man för varje säg 100 euro som investeras köper aktier för 135 euro samt säljer lånade aktier för 35 euro. På så vis blir nettot 100 samtidigt som man får extra utväxling om modellen köpt aktier som sen stiger och sålt aktier som sen sjunker.

GSAM hävdar i sin marknadsföring att Core Flex-fonderna kan ge en överavkastning på 3,5 procent jämfört med sitt jämförelseindex.

Som stöd för det påståendet pekar GSAM på den historiska utvecklingen för två existerande kapitalförvaltningsprodukter som jobbar efter Core-modellen men utan möjligheten att blanka de sämsta aktierna. Fondprodukten Structured Europe har sedan 1999 klarat en överavkastning  på 2,5 procent per år före avgifter. Den ännu något mer konservativa (alltså mer indexfondlika) Enhanced US Large Cap har sedan 1991 nått en överavkastning på 1,8 procent per år före avgifter. De nya fonderna Core Flex-fonderna är alltså tänkt att bli turbovarianter på de ovan nämnda. Core Flex-fonderna har en förvaltningsavgift på 1,8 procent per år. Det är i dagsläget inte klart om svenska privatsparare kommer kunna köpa Core Flex-fonderna. Förhandling med möjliga distributörer pågår.