Första kvartalet går mot sitt slut och den befarade lågkonjunkturen ter sig allt mindre farlig. Börshumöret indikerar just nu en stor riskvilja och rädslan som finns är snarare kopplad till oron för att missa tåget än att bli påkörd, vilket syns i såväl CNN:s Fear&Greed-index som i BofA:s stora investerarenkät.

Det syns också i aktiekurserna för de svenska industribolagen som har världen som sin spelplan. De kan glädjas åt att det inte tycks bli någon global recession utan en ovanligt mjuk landning, och branschindexet på Stockholmsbörsen har noterat nya höjder varje dag den senaste tiden.

Vi har gått igenom tio av de allra största verkstadsbolagen och de har i snitt klättrat med 11 procent på Stockholmsbörsen i år, från bra utgångsnivåer, och i flera fall är de på rekordhöga kurser nu. Något som uppenbarligen får analytikerna att skruva på sig för när de ska sätta riktkurser på aktierna brukar det alltid gå att hitta lite potential, men nu är det svårt.

Som tabellen nedan visar är skillnaden mellan den genomsnittliga riktkursen och den aktuella aktiekursen negativ i alla bolag utom Assa Abloy där det varken finns upp- eller nedsida.

Riktkurserna ovan är ett genomsnitt vilket är viktigt att komma ihåg och det finns förstås enskilda analysfirmor som är både mer negativa och mer positiva än snittet. Riktkurserna tenderar även att vara eftersläpande och vi ser en hel del höjningar trilla in i sektorn nu, exempelvis för Volvo vars aktie är klassens ljus hittills i år i vår sammanställning.

En faktor som ligger bakom den försiktiga hållningen till aktiekurserna är att uppgången på börsen inte har matchats av motsvarande uppgång i vinstprognoserna. Här har förändringarna varit små, återigen med Volvo som ett positivt undantag medan Sandvik sticker ut negativt – mest till följd av stora engångskostnader kopplat till ett sparprogram.

Tar vi bort Sandvik ur kalkylen så har vinstprognoserna i snitt stått stilla i år och parallellt har alltså aktierna i samtliga fall stigit, vilket har fått värderingarna att klättra.

Med Atlas Copco strax över 30 som undantag ligger p/e-talen nu etablerade i intervallet 20-25 för merparten av bolagen, vilket visar på ett stort förtroende för att bolagen ska ta sig igenom nuvarande efterfrågesvacka med fortsatt hög lönsamhet.

Kvar där nere långt under 20-strecket finns Volvo och SKF som i regel är mer konjunkturkänsliga och historiskt har haft mer vobbliga vinster när det blåser snålt. Värt att notera är att Trelleborg som alltid brukade ingå i samma värderingsgrupp har släppts in i finrummet efter att ha gjort flera viktiga strukturaffärer och efter att ha lyckats övertyga aktiemarknaden om att de är ett mindre slagigt bolag idag.

Sandvik är ute på motsvarande resa där avknoppningen av Alleima var ett viktigt steg på vägen. Investerarna har börjat omvärdera bolaget men som p/e-talet för 2025 på 17 visar har man inte fullt ut vågat hissa värderingen till samma nivå som många branschkollegor har.

Att aktiekurserna sticker iväg innan vinsterna lyfter i samma utsträckning, som de gjort hittills i år, är inget ovanligt och behöver inte vara ett stort problem. Men det bygger på att vinstförväntningarna inte får sig en törn och där blir den kommande rapportperioden avgörande.

Värderingsmotorn har nu gjort den första och enkla delen av jobbet för aktiekurserna, nästa steg är att vinstmotorn måste ta vid snart. Annars kommer sektorn att börja tappa höjd på börsen.