Ibland tar vi saker för givna. Det internationella monetära systemets (IMS) motståndskraft har imponerat de senaste fem åren. Trots pandemi, krig, kostnadskris och räntechock har IMS varit en stabiliserande faktor i en instabil värld.

Jag ser nu ett växande hot mot denna stabilitet. Hotet är kopplat till US-dollarn och amerikansk räntemarknad.

IMS utmanas idag på samma sätt som den 80-åriga regelbaserade världsordningen vars uppgift har varit att genom gemensamma värden, normer och institutioner styra och påverka FN:s 193 staters agerande bilateralt och globalt.

Vita huset tycks nu ifrågasätta nyttan och behovet av internationellt samarbete och globala problemlösningar.

Liksom alla viktiga system har IMS utvecklats runt gemensamma regelverk, principer och normer, både explicita och implicita, som funktionellt stöder systemets arkitektur och skapar nödvändigt förtroende mellan aktörerna. IMS gör det möjligt för företag och investerare att bedriva affärer över landgränser på en global marknad.

IMS är ett av världens mest sammanlänkade och ömsesidigt beroende ”ekosystem”. Det främjar ekonomisk tillväxt, stabilitet och integration genom att flytta kapital dit det behövs för utveckling och handel, till stöd för individer, företag och regeringar.

Det är ett nätverk med centralbanker och affärsbanker, investeringsbolag och försäkringsbolag och tillsynsmyndigheter.

Geofinansiell fragmentering

Statistik visar att världen rör sig mot ökad geoekonomisk fragmentering, det vill säga ekonomier glider bort från varandra. Nu står vi på tröskeln till ökad geofinansiell fragmentering, det vill säga ökade politiska ingrepp i globala finansmarknadens både funktionssätt och prissättning.

Detta medför kostnader på både makroekonomisk nivå och för placerare. Risken ökar för alltifrån så kallade ”strandade” tillgångar som inte kan handlas och volatilitet i värderingar till minskad likviditet och ökade kreditvärderingsrisker.

Därmed äventyras finansiella stabiliteten. Det kan ge värdetapp i tillgångsportföljer och en miljö med allmänt högre räntekostnader.

Under 2025 har utspel gjorts, och beslut fattats, som varit otänkbara för bara några månader sedan. President Trump sätter med sin oförutsägbara politik en hel omvärld i säkerhetspolitisk, ekonomisk och finansiell gungning. Osäkerheten har en prislapp. Det börjar synas allt tydligare hos hushåll, företag och investerare. Tillväxttakter sjunker och inflationsrisker ökar.

Riskpremier på amerikanska aktier

När Trump tog sina första steg in i Vita huset 20 januari 2017 ställde jag frågan om det var dags att sätta politiska riskpremier på investeringar i till exempel amerikanska aktier och räntepapper.

Jag känner mig idag alltmer säker på att svara ja på frågan. Men jag gör det högst motvilligt.

Att äga amerikanska statspapper har alltid uppfattats som något av det mest säkra en placerare kan ha i sin portfölj. Det är alltså inte konstigt att världens normalt försiktiga centralbanker, med valutareserver på ca 12 700 miljarder dollar, har lagt 60% i amerikanska räntepapper. Utestående stock av statspapper ligger på runt 27 000 miljarder dollar.

Att våra politiker runt om i världen – delvis av goda säkerhetspolitiska skäl – gör ”ingrepp” i marknadsekonomins funktionssätt ökar den geoekonomiska fragmenteringen. Det sänker tillväxten, ökar företags kostnader, ökar risken för högre inflation och räntor och tär på jordens ändliga resurser.

Mar-a-Lago-Accorden

Det jag med stor oro noterar är att rådgivare i kretsen kring president Trump vill utmana IMS:s funktionssätt och stabilitet på ett sätt som vi inte har sett på 50 år. Jag tänker förstås på idéerna som nu kopplas till det s k Mar-a-Lago-Accord (MALA).

Jag håller tummarna för att dessa idéer inte omsätts till verklighet.

I korthet handlar MALA om att USA vill ha en svagare dollar som ger stöd till USA:s tillverkande industri.

Under hot om bland annat tullar ska omvärldens stora centralbanker tvingas sälja amerikanska statspapper, och därmed dollar. De ska även byta ut kvarvarande amerikanska statspapper till obligationer med i princip oändlig löptid. I praktiken innebär detta att USA ställer in betalningarna. Det gör att globala investerare kan tvingas sälja USA:s statspapper.

Dessa politiska ingrepp i USA:s räntemarknad – om de blir verklighet – innebär avsteg från regelverk och konventioner och motiverar riskpremier som bör leda till högre USA-räntor på grund av befogad ökad ovilja att investera i USA-papper.

Stiger USA-räntorna utmanas uthålligheten i USA:s statsfinanser där räntekostnader utgör runt hälften av statens budgetunderskott.

Då vänder USA uppochned på världen

Jag håller med Donald Trump till 100% att dollarn är för stark trots värdetapp på 10% hittills 2025 mot till exempel svenska kronan. Och det är ett bekymmer att antalet så kallade reservvalutor att investera i är begränsat; euron lider fortfarande av skuldkrisen 2009-2012 och kinesiska yuanen brottas med bristande konvertibilitet och marknadsdjup.

Men att dollarn är stark beror också på konjunkturella och strukturella faktorer. USA:s tillväxt har varit hög och inflationsriskerna större. Räntedifferensen har varit till dollarns fördel. Samtidigt har produktivitetsskillnaden mellan USA och Europa varit slående uthållig och växande. Dessa krafter kan nu vara på väg att vända runt.

Dollarns framtid och färdriktning betyder mycket för världen. Dollarns styrka är ett bekymmer för Vita huset. Och världen skulle faktiskt må bättre av en mindre övervärderad dollar.

I decennier – speciellt de senaste 40 åren – har IMS fungerat som ”livsuppehållande blodomlopp” för världsekonomin. Det kan nu vara på väg att ändras även om jag fortfarande sätter en låg sannolikhet för detta. Det kan tolkas som att världen kan somna om. Det vore en farlig strategi. Betänk som sagt att de beslut och utspel vi sett från Vita huset så här långt 2025 var i princip otänkbara för bara några månader sedan. Nu är de verklighet.

Jag tror att dollarn fortsätter att tappa i värde framöver. Det är bra nyheter för Trump och för svensk ekonomi – så länge det sker på ett kontrollerat sätt och av rätt skäl. Det dystra är att investerare med USA-aktier i portföljen inte kan fortsätta att rida på den mer än decennielånga förstärkningen av dollarn mot kronan. Om däremot MALA blir verklighet står världen inför ett allvarligt läge. Då vänder USA uppochned på finansmarknaden och världen.

Robert Bergqvist är seniorekonom på SEB

Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.