STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Kommande avtalsrörelse 2023 lär bedrivas i ett läge med en stark arbetsmarknad och där hög inflation gröpt ur reallönerna. Analytiker som Nyhetsbyrån Direkt talat med räknar därför med högre avtal än vad som varit fallit de senaste 10-15 åren.

"Jag är rädd för att vi invaggat oss i något av en falsk säkerhet de senaste decennierna, där man trott att 70- och 80-talet aldrig kan komma tillbaka. Nu har vi en lite annan spelplan där jag tror att en del kommer att få omprövas. Vi har redan en stram arbetsmarknad, kompetensbrist och en hög inflation. Jag tror på en stökigare avtalsrörelse, med varsel och kanske strejker, och klart högre avtal", säger Swedbanks seniorekonom Knut Hallberg.

Han tror på löneökningar på 2,7-2,8 procent per år i avtalen 2023 och dessutom högre löneökningar utöver centrala avtal – löneglidning.

"Både avtal och löneglidning kommer att bli högre än vi varit vana vid. Jag har väldigt svårt att hitta något nu som talar till arbetsgivarnas fördel, allt talar för facken", säger Knut Hallberg.

Handelsbanken bedömer att läget i ekonomin under avtalsrörelsen kommer att vara starkare än under den förra högkonjunkturen – och löneavtalen därmed högre.

"Vi har en god konjunktur, som fortfarande är på väg uppåt. Arbetsmarknaden är stark, företagens lönsamhet god och inflationen har nu varit över målet ett tag. Vi ser en rad faktorer som talar för att löneökningstakten blir högre denna gång än under de senaste 10 åren", säger Handelsbankens seniorekonom Johan Löf till Direkt.

Han bedömer att avtalen kan hamna på 2,4-2,5 procent, vilket med en ökande löneglidning väntas ge totala löneökningar på runt 3 procent nästa år.

Nuvarande löneavtal som tecknades hösten 2020 ger för industrins del löneökningar på 5,4 procent fram till och med mars 2023, efter en sju månaders period med frysta löner efter att tidigare avtal löpte ut våren 2020. Detta ger löneökningar på drygt 2,2 procent per år under avtalsperioden, eller 1,8 procent om man räknar hela perioden från dess att föregående avtal löpte ut, vilken vissa menar är mer rättvisande. Avtalens framtunga profil lyfte löneökningstakten under 2021, men ger lägre löneökningar nu under 2022.

Bild: Totala löneökningar och avtal sedan 2004

Senast löneavtalen var 2,5 procent eller högre var när industrins parter i slutet av 2011 tecknade ett kort avtal som gav motsvarande 2,6 procent per år.

För att hitta ännu högre avtal får man gå tillbaka till "superkonjunkturen" 2007, då industrin tecknade treåriga avtal på totalt 10,2 procent, alltså över 3 procent per år, i en miljö med en god tillväxt och stark arbetsmarknad.

SEB tycker att läget inför avtal 2023 har vissa likheter med läget då, med en fallande arbetslöshet och ett högt resursutnyttjande.

"Vi har ett starkt arbetsmarknadsläge och nya förutsättningar. Parterna har misstrott Riksbankens möjligheter att få upp inflationen till målet, men den eran borde vara slut nu", säger SEB:s prognoschef Håkan Frisén till Nyhetsbyrån Direkt.

SEB räknar med löneavtal på 2,5-3 procent och totala löneökningar på 3,5 procent under 2023, löneökningar som inte skådats i Sverige sedan 2007 års avtal.

Nordea tror på löneavtal på runt 2,5 procent, där chefsanalytiker Susanne Spector även hon lyfter fram den höga inflationen som en viktig faktor, liksom den starka arbetsmarknaden med rekordmånga lediga jobb och en ökande brist på arbetskraft.

"Anekdotiskt hör man från företag att de nu inte bara har svårt att rekrytera personal utan även att behålla dem. Det innebär att man måste höja lönerna i förebyggande syfte, framför allt för nyckelkompetens. Många företag går bra, med höga vinster och har möjlighet att höja sina priser. Man har utrymme att höja lönerna, men inte att tappa nyckelkompetens", säger Susanne Spector till Nyhetsbyrån Direkt.

Ytterligare en pusselbit som talar för högre löneavtal är de nya tyska avtal som ska slutas under 2022, som också väntas bli högre än tidigare.

"Vi har redan sett att lönerna gått upp i både USA och Storbritannien, och Bank of England till och med har varit ute och vädjat till löntagarna att vara återhållsamma. Det kan nog bli ganska höga avtal i Tyskland i år, det finns en stor brist på arbetskraft och minimilönerna kommer att höjas kraftigt, vilket väntas pressa upp hela lönestrukturen", säger Swedbanks Knut Hallberg.

Den viktigaste faktorn för avtalsrörelsen bedöms dock vara den höga inflationen, där prognosmakarna ser framför sig en period av sjunkande reallöner, även om inflationen väntas ha hunnit dämpas ordentligt till dess att facken under hösten lägger fram sina lönekrav.

"Skulle inflationen vara fortsatt hög även i höst blir det tufft för facken att hålla igen kraven. Det finns ett tryck från medlemmarna att i så fall kräva kompensation", säger Susanne Spector.

"En del fackförbund har redan mullrat om kompensationskrav och ju längre inflationen är hög desto mer kommer ökar pressen från medlemmarna, som märker av den höga inflationen när de ska betala elräkningarna eller tanka på macken. Inflationen drivs dessutom inte heller bara av energipriserna, även den underliggande inflationen är på väg upp och vi tror att den ligger över 2 procent de närmaste åren", säger Knut Hallberg.

Fackföreningarna inom industrin väntas dock betona att de utgår från Riksbankens inflationsmål på 2 procent och i stället fortsätta att lyfta fram en stärkt svensk konkurrenskraft som argument för uppväxlade löneökningar.

"Svensk konkurrenskraft har utvecklats bra och vinsterna är goda, det är bara att titta på företagsrapporterna som kommer nu. Dessutom är kronan ganska svag", säger Knut Hallberg.

Nordeas Susanne Spector konstaterar att Sverige tagit marknadsandelar och att svenska företag gått bra under pandemin, men menar samtidigt att just en stark industri kan visa sig bli ett svagare argument i höst.

"Vi ser redan nu tecken på en försvagad global industrikonjunktur och den lär ha svalnat ytterligare tills avtalsrörelsen, med höga energipriser och ett antal räntehöjningar från Federal Reserve i år", säger hon.

För Riksbanken, som länge brottats med en inflation under målet, skulle högre löneavtal vara goda nyheter, enligt analytikerna.

"Riksbanken skulle säkert välkomna ännu högre löneökningar än vi räknar med, men de måste samtidigt visa att de tar inflationen på allvar. Högre löneökningar är dock inget de skulle agera på, utan snarare ser de det som positivt med högre löneavtal än tidigare", säger Susanne Spector.

Hon menar också att de högre avtal och stigande löneglidning som Nordea ser framför sig inte är någon "game changer" för Riksbanken och inflationen. Sambandet mellan löner och inflation är ganska svagt och går dessutom åt båda hållen, påpekar Susanne Spector.

"För att avtalsrörelsen verkligen ska bli en 'game changer' för Riksbanken måste antingen inflationen eller löneökningarna utomlands bli högre än vi räknar med", säger hon.

Handelsbankens Johan Löf tror att Riksbanken väljer att visa "tålmodighet" med den höga inflationen inför avtalsrörelsen.

"Vi tror att Riksbanken fortsatt bedömer att den stora risken är att inflationen blir för låg igen i framtiden. Då vill de inte störa avtalsförhandlingarna med åtstramningar. Låga löneavtal försvårar för Riksbanken att nå inflationsmålet. Löner är en inte oviktig del av vad inflationen blir över tid", säger han.

Med högre löneavtal, högre löneglidning och just denna "tålmodighet" från Riksbankens sida bedömer Handelsbanken att inflationen senare under 2023 och 2024 kan stabilisera sig vid Riksbankens 2-procentsmål – och att Riksbanken då börjar höja reporäntan mot slutet av 2023.

SEB:s Håkan Frisén menar att Riksbanken ganska snart måste visa parterna att de tar den höga inflationen på allvar.

"De måste nog sluta tala om högre löneökningar och att det inte är några problem om inflationen skjuter över målet, det riskerar bara att stöka till avtalsrörelsen. De måste visa att de har ögonen på den höga inflationen, som gröper ur köpkraften. Samspelet mellan parterna och Riksbanken är tillsammans med inflationen de viktigaste faktorerna inför avtalsrörelsen", säger han.

Johan Bahlenberg +46 8 5191 7935

Nyhetsbyrån Direkt