Det tog sin tid men för nästan precis ett år sedan särnoterades Sandviks affärsområde SMT som ett eget börsbolag. Ett affärsområde som länge hade fått stå tillbaka för koncernsyskonen som sysslade med gruvutrustning respektive skärande verktyg och som var större, lönsammare och mer kapitalsnåla.

Under det nya namnet Alleima var tanken att verksamheten skulle börja bedömas på egna meriter istället för att alltid vara lillebror i Sandvikfamiljen. En avknoppning som inte var okontroversiell eftersom verksamheten både till namnet och platsen var starkt förknippad med det ursprungliga stålverket som Göran Fredrik Göransson grundade intill Storsjön i Sandviken år 1862.

Separationen skulle ge de båda separerade aktierna ny energi och så här långt har det samlade utfallet av skilsmässan varit godkänt om än inte fantastiskt, även om det förstås är omöjligt att säga hur aktierna hade utvecklats om inte avknoppningen skett.

Sedan slutkursen på noteringsdagen den 31 augusti i fjol har Alleima stigit marginellt, medan Sandvik är upp drygt 20 procent. På det kommer ytterligare några procent i utdelning i båda fallen.

Som kursgrafen visar gick Alleimas aktie länge sidledes efter noteringen och precis som väntat klev en del fonder av direkt efter separationen eftersom det var övriga Sandvik de var mest intresserade av. I början av året fick dock kursen en rejäl skjuts som sedan har klingat av.

Det är inte helt olikt hur andra ståltillverkare har utvecklats på börsen, men en viktig skillnad mot bjässarna kan vara bra att klargöra. Det är att Alleima är en utpräglad nischspelare som har spetsat in sig på branscher med extremt höga kvalitetskrav och en följd av det är att 80 procent av intäkterna går via direktförsäljning till kunderna.

Medan den totala stålmarknaden har en årlig produktion kring 1 900 miljoner ton är det bara 50 miljoner ton som utgörs av rostfritt stål. Och den typ av avancerat rostfritt stål med högförädlade produkter som Alleima tillverkar står i sin tur bara för mellan 2-4 miljoner ton.

Över tid är det fyra stora trender som Alleima har identifierat som viktiga för att lyfta efterfrågan på bolagets produkter: energiomställningen, energieffektivisering, elektrifiering och en åldrande befolknings effekt på behovet av medicinteknisk utrustning.

Trender som ska fångas inom ramen för de tre affärsområdena Tube, Kanthal och Strip. Klart störst av de tre är Tube där man tillverkar olika typer av rostfria rör till kunder i bland annat verkstadsindustrin, olje- och gassektorn, petrokemi och vätgas. De så kallade navelsträngsrören som används vid oljeborrning ute till havs är en av de viktigare och mer lönsamma produkterna och det är en nisch som Alleima dominerar.

Raka rör från Rörverk 2012 i Sandviken

Näst största affärsområdet är Kanthal. Här produceras material och komponenter för industriell uppvärmning och efterfrågan drivs nu på av skiftet från ugnar som värms med fossila bränslen till elektrisk värmning. Ett annat delområde i Kanthal är ultratunn metalltråd som används i olika medicinska produkter, exempelvis pacemakers och hörselimplantat.

Det tredje och minsta affärsområdet Strip tillverkar platta stålprodukter till bland annat rakblad, ventiler och knivar. Material med specialbeläggningar för bränsleceller är ett annat exempel på produkter som huserar inom Strip.

När Alleima släppte sin rapport för det andra kvartalet i slutet av juli stack det stora gapet mellan utvecklingen för intäkter och order ut, vilket satte viss press på aktien. Medan intäkterna fortsatte att öka och växte organiskt med 18 procent föll orderingången organiskt med 15 procent.

Vd Göran Björkman pekade också på svagare marknadsförhållande inom konsument, delar av allmänindustri och kemi medan andra delar har tuggat på bra – däribland flyg, medicinteknik samt olja och gas.

Spretigt med andra ord men det visar också på fördelarna med att ha kunder i många olika sektorer. Den fallande orderingången är ingen positiv signal naturligtvis men ska också ses i ljuset av höga jämförelsetal detta kvartal, en välfylld orderbok och att kunderna drar ned på sina lager.

Resultatmässigt var utvecklingen stabil, justerat för de stora svängningarna kopplat till metallpriser, och rörelsemarginalen på 11,4 procent var i nivå med samma kvartal i fjol. På rullande 12 månader ligger marginalen nu strax över det finansiella målet om 9 procent.

Tonen när det kommer till marginalen framöver var försiktigt positiv på rapportkonferensen och den begränsade skara analysfirmor som följer Alleima räknar också med att man klarar att hålla sig över marginalmålet kommande år, trots en viss avmattning i intäkterna.

Värderingen sett till konsensusprognoserna är nu påtagligt försiktig efter att kursen i princip stått stilla senaste året samtidigt som den underliggande vinsten har förbättrats. P/e-talet hamnar kring 7 de kommande åren och skuldfria Alleimas Ev/Ebit-multipel ligger på 5 för 2023. Följer bolaget sin utdelningspolicy och delar ut halva nettovinsten kommer direktavkastningen att bli attraktiv och ligga kring 6-7 procent per år.

Den blygsamma värderingen speglar ett svalt intresse för sektorn på börsen, konjunkturkänsligheten som kommer med en stor kapitalintensiv tillverkningsapparat och de ganska beskedliga tillväxtutsikterna. Vi ser visserligen ingen omedelbar trigger som ska förändra aktiemarknadens syn men frågar oss ändå om inte värderingen har blivit väl pressad.

Det finns trots allt en robust 160-årig grund av stor material- och tillverkningsexpertis som Alleima vilar på. Och utan Sandvik i ryggen ökar kraven på att vara mer flexibel, mer kostnadseffektiv och att etablera en högre lägstanivå, vilket Göran Björkman är väl medveten om. Det finns också intressanta tillväxtfickor att ta vara på. Däribland en delvis underinvesterad energisektor, nischprodukter inom förnybar energi, elektriska industriugnar, ånggeneratorrör till så kallade småskaliga modulära reaktorer (SMR) samt applikationer inom medicinteknik.

Skulle industrikonjunkturen klappa igenom fullständigt i höst så kan Alleima förstås bli ännu billigare på börsen, men det är inte vårt huvudspår och när aktien nu har fallit tillbaka till nivån där den började sin resa på egen hand är det mer troligt att en botten är nära. Alleima lär aldrig bli en kelgris på börsen men utifrån nuvarande värdering, stabilare lönsamhet och starka nischpositioner ser vi utrymme för en bra kursutveckling på lite sikt.