Stefan Ingves tycker att Sverige har misshandlat bostadsmarknaden. Samtidigt ser han inte att Riksbanken kunde ha agerat annorlunda under lågränteåren. "Man gör så gott man kan vid var tid", säger före detta riksbankschefen till Placera.
17 april, 08:47
Stefan Ingves bostadskarriär har varit extremt måttlig, konstaterar han när Placera möter honom en mulen morgon i mars. Ingves bor i samma hus i Upplands Väsby som han har gjort sedan 80-talet och har inga planer på att flytta för den delen.
"Nej, jag menar i min ålder så är det väl snarare en fråga om hur länge man bor där", säger före detta riksbankschefen och tillägger fnysande:
"Jag har gjort bostadskarriär för att bo. I min värld är begreppet bostadskarriär besynnerligt."
Ironiskt nog blev begreppet allt mer vanligt under hans tid som riksbankschef åren 2006-2022. Lågräntetiden startade ett bostadsrally, som fick än mer bränsle av centralbankernas pandemi-stimulanser.
När Ingves klev på som riksbankschef var snittkvadratmeterpriset för en bostadsrätt i Sverige 18 000 kr, när han lämnade över stafettpinnen till Erik Thedéen 2023 var priserna uppe på nära 43 000 kr/kvm. Under samma period har svenskarnas skuldsättning ökat dramatiskt och gjort oss till ett av världens mest räntekänsliga folk.
"Vi har misskött bostadsmarknaden i Sverige systematiskt och noggrant de senaste 80 åren. Det finns ingen vilja att ändra på det", säger han och fortsätter:
"Det är inte någon enskild åtgärd som måste till, utan det finns en lång grad olika åtgärder. Strukturellt i Sverige har vi inte haft orken att ta i tu med de frågorna, utan skyfflar det alltid framåt."
Han talar om in and outs. De som är inne på bostadsmarknaden har dragit nytta av strukturerna och alla de som är utanför har svårt att ta sig in. De som står utanför hör inte till medianväljarna, berättar Ingves.
"Medianväljarna har beviljat sig själva förmåner i det svenska systemet. Och då är det väldigt svårt att lösa upp det och ändra på det."
Svenska folket får skylla sig själva?
"Framförallt så är det gamla strukturer, som de som är inne i drar stor nytta av", säger Stefan Ingves.
Ingves tillhör boomer-generationen, som generellt har en rätt fin bostadskarriär i bagaget. För att generalisera kom den här generationen in på bostadsmarknaden innan avreglerings-karusellen på 80-talet och en del sitter nu på villor som stigit explosionsartat i värde. Samtidigt har generationerna efter haft det svårare att hoppa på tåget med dagens höga trösklar och bostadspriser.
Helt givet i sammanhanget är att tala om Riksbankens roll. En nära besatthet av att komma upp i det tvåprocentiga inflationsmålet gjorde att centralbanker världen över höll räntan låg under många år - trots högkonjunktur - och gjorde det nästan gratis att låna. Det var mumma för bostadsmarknaden.
På frågan om Riksbankens agerande vill finlandssvenske Ingves blicka mot hemlandet, för att bevisa sin oskuld. Han menar att Finlands ränta har varit lika låg som Sveriges, men trots det har bostadspriserna inte stigit.
Vad tänker du om Sveriges ekonomi just nu?
"Den som det visste, världen är ju väldigt annorlunda i och med allt strul som händer i dagsläget", säger han och fortsätter:
"Det är ju helt andra saker att förhålla sig till jämfört med traditionellt konjunktursamtal."
Ingves hänvisar till den stökiga omvärlden och handelskaoset med USA, men tillägger snabbt:
"Då får vi handla med någon annan."
Vilka länder tänker du då?
"Man ska inte glömma att världen är stor. Det finns över en miljard människor i Indien. Likaså i Kina. Och EU har kämpat på länge med ett frihandelsavtal med Mercosur (länder i Sydamerika red. anm.)."
Sverige befinner sig i lågkonjunktur med hög arbetslöshet och hushåll med generellt deppig syn på ekonomin. Räntan är samtidigt högre än vad den har varit under många år, och beräknas inte sänkas närmsta månaderna då inflationen ligger över 2%. Om det finns risk för stagflation vill Inges inte direkt talar om. Han vill istället prata om det längre perspektivet och hur inflationen kan komma att utvecklas.
"I grunden har vi stora finansieringsbehov. Och samtidigt är statsskulderna på olika håll i världen på en helt annan nivå än vad de har varit tidigare. Och hur det där ska gå jämnt ut, det återstår att se. Förr eller senare brukar långräntorna stiga när det ska hanteras."
Upprustning av det militära är ett exempel på det, påtalar Ingves.
"Alla förstår att det kommer att kosta. Man försöker komma undan genom att säga "vi ska låna mer och det fixar vi genom att öka tillväxten". Jag har ännu inte varit med om att man hittar den där gratislunchen på något sätt. Någonstans ska det betalas till slut ändå. Av någon."
Då blir det svenska folket som betalar.
"Så är det alltid."
Vem fick betala för lågränteåren?
"Världen kom att se ut på det sättet under den perioden och det är egentligen upp till ekonomiska historikerna att fundera kring vad som skedde då och varför. Sverige är en liten öppen ekonomi med helt fria kapitalrörelser och det innebär att vi i princip importerar den allmänna räntenivån. Och att då på något sätt föreställa sig att Sverige skulle ha avvikit märkbart med mycket högre räntor än alla andra. Det är en fiktion."
Men räntan var ju ändå lägre i Sverige än andra länder?
"Den var inte mycket lägre. Och om du tittar på hur mycket Riksbanken expanderade balansräkningen så var det faktiskt mycket mindre än i de andra länderna", säger han.
Som så många gånger tidigare när Stefan Ingves pressas på lågräntetiden och vad det har gjort med den svenska ekonomin, hänvisar han till inflationen som behövde komma upp till 2%. Samtidigt är ju inte inflationsmålet en gyllene regel som är huggen i sten. Riksbankslagen säger att Riksbanken ska besluta om preciseringen av målet, men riksdagen måste godkänna förslaget.
Hur tror du det hade blivit om man låtit inflationen vara lägre?
"Vi vill ju undvika deflation. Om priserna faller blir det väldigt lönsamt att inte köpa idag utan att vänta till imorgon. Om alla agerar på det sättet blir det väldigt svårt att ta sig ur. På det viset var det väldigt viktigt och angeläget att inte bara Sverige, utan ett antal länder, såg till att vi inte hamnade där", säger Ingves.
Med facit i hand tycker han istället att det kunde ha gjorts mer på det finanspolitiska området.
"I det stora hela så fungerade maskineriet precis som det skulle. När inflationen är för låg då får man helt enkelt sänka räntan och expandera Riksbankens balansräkning, vilket också gjordes och då fick vi upp inflationen. Sedan att det en gång på hundra år dånar in en pandemi från ingenstans. Då får man liksom hantera den efter bästa förmåga."
Så du kunde inte ha gjort något annorlunda?
"Man gör så gott man kan vid var tid, givet vad man vet vid den tidpunkten. Sedan kommer det alltid att finnas människor som vet mer och bättre."
Men du ligger inte vaken om nätterna och tänker på det?
"Nej, absolut inte."
Fakta
Krypto: "Krypto är jämförbart med att handla frimärken eller tavlor. Och det är helt okej, det kan man göra. Men du kan inte räkna med att krypto fungerar som pengar."
Euron: "Ja, man måste ju bestämma någon gång om man bara ska vara en halv medlem av EU eller inte."
Invandring: "Då Sverige, likt många andra länder, har en snabbt åldrande och möjligen krympande befolkning, behöver invandringen öka."
Att kommunicera som riksbankschef: "Det är ju viktigt. Man behöver ägna tid åt att fundera på hur man pratar. För om ingen förstår vad man säger så är det ingen poäng vad man säger. Även om man kanske har rätt."
Svenskarnas räntekänslighet sattes mycket riktigt på prov när inflationen steg och räntan höjdes från 0% i mars 2022 för att toppa på 4% hösten 2023. Många hushåll har haft det riktigt tufft, men samtidigt kom inte den krasch i svensk ekonomi som en del hade förutspått.
"Det var väl bra det", säger Ingves och kollar lite uppfordrande.
Han menar att det delvis har att göra med att ett stort antal centralbanker agerade på samma sätt. Och att knutarna som då fanns löstes upp, så att inflationen kunde komma ner innan ränta behövde bli ännu högre.
"I det avseendet så blev det ganska lagom. Men hade räntan fortsatt uppåt ytterligare då hade det säkert blivit problem på olika håll."
Vad tror du smärtgränsen hade gått?
"Ja det kan man aldrig veta. Det brukar alla veta efteråt. Men det var ju uppenbarligen inte på de nivåerna."
Exakt var gränsen hade gått vill han inte spekulera i, efter en stunds dividerande.
När Stefan Ingves talar om Riksbanken och dess syfte får man lätt intryck av att det inte finns så stort svängrum för direktionen att agera. Att Sverige är en liten öppen ekonomi skulle kunna göras till ett drinking game. Man måste anpassa sig efter de stora hajarna. Och så handlar det mycket om modeller och beräkningar.
Är det så?
"Det är inte så mycket svängrum i det, i en liten öppen ekonomi som den svenska där export och import utgör ungefär 50% av BNP och där det är helt fria kapitalrörelser, då rör man sig inom ett slags konfidensintervall. Och så länge man finns där då kan man göra lite grann."
Samtidigt kan det ju låta som finjusteringar när ni på presskonferenser säger att "inflationen om två år kommer ligga på 2,2% och så vidare.".
"Jo, men det finns alltid en medial önskan att fokusera på här och nu. Och det ligger i sakens natur. Och då skapar man ibland en slags bild av styrförmåga som förmodligen går bortom den egentliga styrförmågan."
Vad tycker du själv om inflationsmålet? Är det något man borde se över i närtid?
"Nej, egentligen inte."
Han påtalar att ett inflationsmål är bättre då det inte har något minne, så som ett prisnivåmål.
Du har ju påtalat många gånger att Riksbankens främsta fokus är inflationen. Hade du velat se ett bredare uppdrag?
"Nej, det tror jag inte hade gjort någon större skillnad. Styrförmågan när det gäller allmän makro är sådan så att det nog räcker att fokusera på inflation. Däremot har jag tyckt länge att Riksbanken borde ha haft mer att säga till om när det gäller finansiell stabilitet. Men det är en annan fråga. På lång sikt är min uppfattning att Finansinspektionen och Riksbanken bör slå sig ihop."
Han menar att det skulle attrahera mer brain power till institutionen.
Stefan Ingves har gått vidare från Riksbanken men kalendern är full. För att nämna några saker han nu för tiden sysselsätter sig med: föreläser, undervisar på Handelshögskolan, hjälper olika typer av centralbanksmänniskor - bland annat är han personlig rådgivare till den ukrainska och etiopiska centralbanken.
Han verkar inte gräva ner sig för mycket i förflutna, det är tydligt.
Nu jäktar han i väg. Ett plan till ECB väntar.
Stefan Ingves tycker att Sverige har misshandlat bostadsmarknaden. Samtidigt ser han inte att Riksbanken kunde ha agerat annorlunda under lågränteåren. "Man gör så gott man kan vid var tid", säger före detta riksbankschefen till Placera.
17 april, 08:47
Stefan Ingves bostadskarriär har varit extremt måttlig, konstaterar han när Placera möter honom en mulen morgon i mars. Ingves bor i samma hus i Upplands Väsby som han har gjort sedan 80-talet och har inga planer på att flytta för den delen.
"Nej, jag menar i min ålder så är det väl snarare en fråga om hur länge man bor där", säger före detta riksbankschefen och tillägger fnysande:
"Jag har gjort bostadskarriär för att bo. I min värld är begreppet bostadskarriär besynnerligt."
Ironiskt nog blev begreppet allt mer vanligt under hans tid som riksbankschef åren 2006-2022. Lågräntetiden startade ett bostadsrally, som fick än mer bränsle av centralbankernas pandemi-stimulanser.
När Ingves klev på som riksbankschef var snittkvadratmeterpriset för en bostadsrätt i Sverige 18 000 kr, när han lämnade över stafettpinnen till Erik Thedéen 2023 var priserna uppe på nära 43 000 kr/kvm. Under samma period har svenskarnas skuldsättning ökat dramatiskt och gjort oss till ett av världens mest räntekänsliga folk.
"Vi har misskött bostadsmarknaden i Sverige systematiskt och noggrant de senaste 80 åren. Det finns ingen vilja att ändra på det", säger han och fortsätter:
"Det är inte någon enskild åtgärd som måste till, utan det finns en lång grad olika åtgärder. Strukturellt i Sverige har vi inte haft orken att ta i tu med de frågorna, utan skyfflar det alltid framåt."
Han talar om in and outs. De som är inne på bostadsmarknaden har dragit nytta av strukturerna och alla de som är utanför har svårt att ta sig in. De som står utanför hör inte till medianväljarna, berättar Ingves.
"Medianväljarna har beviljat sig själva förmåner i det svenska systemet. Och då är det väldigt svårt att lösa upp det och ändra på det."
Svenska folket får skylla sig själva?
"Framförallt så är det gamla strukturer, som de som är inne i drar stor nytta av", säger Stefan Ingves.
Ingves tillhör boomer-generationen, som generellt har en rätt fin bostadskarriär i bagaget. För att generalisera kom den här generationen in på bostadsmarknaden innan avreglerings-karusellen på 80-talet och en del sitter nu på villor som stigit explosionsartat i värde. Samtidigt har generationerna efter haft det svårare att hoppa på tåget med dagens höga trösklar och bostadspriser.
Helt givet i sammanhanget är att tala om Riksbankens roll. En nära besatthet av att komma upp i det tvåprocentiga inflationsmålet gjorde att centralbanker världen över höll räntan låg under många år - trots högkonjunktur - och gjorde det nästan gratis att låna. Det var mumma för bostadsmarknaden.
På frågan om Riksbankens agerande vill finlandssvenske Ingves blicka mot hemlandet, för att bevisa sin oskuld. Han menar att Finlands ränta har varit lika låg som Sveriges, men trots det har bostadspriserna inte stigit.
Vad tänker du om Sveriges ekonomi just nu?
"Den som det visste, världen är ju väldigt annorlunda i och med allt strul som händer i dagsläget", säger han och fortsätter:
"Det är ju helt andra saker att förhålla sig till jämfört med traditionellt konjunktursamtal."
Ingves hänvisar till den stökiga omvärlden och handelskaoset med USA, men tillägger snabbt:
"Då får vi handla med någon annan."
Vilka länder tänker du då?
"Man ska inte glömma att världen är stor. Det finns över en miljard människor i Indien. Likaså i Kina. Och EU har kämpat på länge med ett frihandelsavtal med Mercosur (länder i Sydamerika red. anm.)."
Sverige befinner sig i lågkonjunktur med hög arbetslöshet och hushåll med generellt deppig syn på ekonomin. Räntan är samtidigt högre än vad den har varit under många år, och beräknas inte sänkas närmsta månaderna då inflationen ligger över 2%. Om det finns risk för stagflation vill Inges inte direkt talar om. Han vill istället prata om det längre perspektivet och hur inflationen kan komma att utvecklas.
"I grunden har vi stora finansieringsbehov. Och samtidigt är statsskulderna på olika håll i världen på en helt annan nivå än vad de har varit tidigare. Och hur det där ska gå jämnt ut, det återstår att se. Förr eller senare brukar långräntorna stiga när det ska hanteras."
Upprustning av det militära är ett exempel på det, påtalar Ingves.
"Alla förstår att det kommer att kosta. Man försöker komma undan genom att säga "vi ska låna mer och det fixar vi genom att öka tillväxten". Jag har ännu inte varit med om att man hittar den där gratislunchen på något sätt. Någonstans ska det betalas till slut ändå. Av någon."
Då blir det svenska folket som betalar.
"Så är det alltid."
Vem fick betala för lågränteåren?
"Världen kom att se ut på det sättet under den perioden och det är egentligen upp till ekonomiska historikerna att fundera kring vad som skedde då och varför. Sverige är en liten öppen ekonomi med helt fria kapitalrörelser och det innebär att vi i princip importerar den allmänna räntenivån. Och att då på något sätt föreställa sig att Sverige skulle ha avvikit märkbart med mycket högre räntor än alla andra. Det är en fiktion."
Men räntan var ju ändå lägre i Sverige än andra länder?
"Den var inte mycket lägre. Och om du tittar på hur mycket Riksbanken expanderade balansräkningen så var det faktiskt mycket mindre än i de andra länderna", säger han.
Som så många gånger tidigare när Stefan Ingves pressas på lågräntetiden och vad det har gjort med den svenska ekonomin, hänvisar han till inflationen som behövde komma upp till 2%. Samtidigt är ju inte inflationsmålet en gyllene regel som är huggen i sten. Riksbankslagen säger att Riksbanken ska besluta om preciseringen av målet, men riksdagen måste godkänna förslaget.
Hur tror du det hade blivit om man låtit inflationen vara lägre?
"Vi vill ju undvika deflation. Om priserna faller blir det väldigt lönsamt att inte köpa idag utan att vänta till imorgon. Om alla agerar på det sättet blir det väldigt svårt att ta sig ur. På det viset var det väldigt viktigt och angeläget att inte bara Sverige, utan ett antal länder, såg till att vi inte hamnade där", säger Ingves.
Med facit i hand tycker han istället att det kunde ha gjorts mer på det finanspolitiska området.
"I det stora hela så fungerade maskineriet precis som det skulle. När inflationen är för låg då får man helt enkelt sänka räntan och expandera Riksbankens balansräkning, vilket också gjordes och då fick vi upp inflationen. Sedan att det en gång på hundra år dånar in en pandemi från ingenstans. Då får man liksom hantera den efter bästa förmåga."
Så du kunde inte ha gjort något annorlunda?
"Man gör så gott man kan vid var tid, givet vad man vet vid den tidpunkten. Sedan kommer det alltid att finnas människor som vet mer och bättre."
Men du ligger inte vaken om nätterna och tänker på det?
"Nej, absolut inte."
Fakta
Krypto: "Krypto är jämförbart med att handla frimärken eller tavlor. Och det är helt okej, det kan man göra. Men du kan inte räkna med att krypto fungerar som pengar."
Euron: "Ja, man måste ju bestämma någon gång om man bara ska vara en halv medlem av EU eller inte."
Invandring: "Då Sverige, likt många andra länder, har en snabbt åldrande och möjligen krympande befolkning, behöver invandringen öka."
Att kommunicera som riksbankschef: "Det är ju viktigt. Man behöver ägna tid åt att fundera på hur man pratar. För om ingen förstår vad man säger så är det ingen poäng vad man säger. Även om man kanske har rätt."
Svenskarnas räntekänslighet sattes mycket riktigt på prov när inflationen steg och räntan höjdes från 0% i mars 2022 för att toppa på 4% hösten 2023. Många hushåll har haft det riktigt tufft, men samtidigt kom inte den krasch i svensk ekonomi som en del hade förutspått.
"Det var väl bra det", säger Ingves och kollar lite uppfordrande.
Han menar att det delvis har att göra med att ett stort antal centralbanker agerade på samma sätt. Och att knutarna som då fanns löstes upp, så att inflationen kunde komma ner innan ränta behövde bli ännu högre.
"I det avseendet så blev det ganska lagom. Men hade räntan fortsatt uppåt ytterligare då hade det säkert blivit problem på olika håll."
Vad tror du smärtgränsen hade gått?
"Ja det kan man aldrig veta. Det brukar alla veta efteråt. Men det var ju uppenbarligen inte på de nivåerna."
Exakt var gränsen hade gått vill han inte spekulera i, efter en stunds dividerande.
När Stefan Ingves talar om Riksbanken och dess syfte får man lätt intryck av att det inte finns så stort svängrum för direktionen att agera. Att Sverige är en liten öppen ekonomi skulle kunna göras till ett drinking game. Man måste anpassa sig efter de stora hajarna. Och så handlar det mycket om modeller och beräkningar.
Är det så?
"Det är inte så mycket svängrum i det, i en liten öppen ekonomi som den svenska där export och import utgör ungefär 50% av BNP och där det är helt fria kapitalrörelser, då rör man sig inom ett slags konfidensintervall. Och så länge man finns där då kan man göra lite grann."
Samtidigt kan det ju låta som finjusteringar när ni på presskonferenser säger att "inflationen om två år kommer ligga på 2,2% och så vidare.".
"Jo, men det finns alltid en medial önskan att fokusera på här och nu. Och det ligger i sakens natur. Och då skapar man ibland en slags bild av styrförmåga som förmodligen går bortom den egentliga styrförmågan."
Vad tycker du själv om inflationsmålet? Är det något man borde se över i närtid?
"Nej, egentligen inte."
Han påtalar att ett inflationsmål är bättre då det inte har något minne, så som ett prisnivåmål.
Du har ju påtalat många gånger att Riksbankens främsta fokus är inflationen. Hade du velat se ett bredare uppdrag?
"Nej, det tror jag inte hade gjort någon större skillnad. Styrförmågan när det gäller allmän makro är sådan så att det nog räcker att fokusera på inflation. Däremot har jag tyckt länge att Riksbanken borde ha haft mer att säga till om när det gäller finansiell stabilitet. Men det är en annan fråga. På lång sikt är min uppfattning att Finansinspektionen och Riksbanken bör slå sig ihop."
Han menar att det skulle attrahera mer brain power till institutionen.
Stefan Ingves har gått vidare från Riksbanken men kalendern är full. För att nämna några saker han nu för tiden sysselsätter sig med: föreläser, undervisar på Handelshögskolan, hjälper olika typer av centralbanksmänniskor - bland annat är han personlig rådgivare till den ukrainska och etiopiska centralbanken.
Han verkar inte gräva ner sig för mycket i förflutna, det är tydligt.
Nu jäktar han i väg. Ett plan till ECB väntar.
Fonder
Bostadsmarknaden
Rapportsäsongen
Aktieanalyser
Handelskriget
Fonder
Bostadsmarknaden
Rapportsäsongen
Aktieanalyser
Handelskriget
privatekonomi
17 april, 15:56
Ekonomen: Så kan du göra med barnbidraget
aktier
17 april, 15:31
Så levererade rapportbolagen
OMX Stockholm 30
1 DAG %
Senast
2 355,58
-992x558.jpg&w=3840&q=75)
-992x558.jpg&w=3840&q=75)
-160x160.jpg&w=3840&q=75)
%2520(1).jpg&w=3840&q=75)
.png&w=3840&q=75)
