Som chefredaktör för Börsveckan har det varit otroligt givande att skriva analyser till våra trogna och entusiastiska läsare. Jag kan inte komma på något roligare jobb än att varje vecka sitta med extremt aktieintresserade härliga kollegor och prata börs och aktier dagen lång.

Det här jobbet har krävt att man ständigt är på tårna och hänger med i nyhets­ ödet varje dag, 365 dagar om året, men också att man varje vecka måste fundera på hur man bäst ska inspirera läsarna till bättre aktieaffärer. Det har varit tufft många gånger, men aldrig tråkigt.

Det yttersta beviset på den glädje jag känt är att jag har stannat kvar på Börsveckan i 18 år. Det gäller även Lars Frick som anslöt två år efter mig, 2008, men även Peter Hedlund och Pekka Kääntä som kört på sedan 2016 och likaså Marcus Ewerstrand som jobbat med oss sedan 2017. För att inte nämna Tomas Trocme, vår eminente tekniske analytiker som levererat diagram och teknisk analys varje vecka sedan 1991 då Björn Davegårdh var chefredaktör.

Det är således många ”långvägare” och jag kan nog tala för alla när jag säger att det har varit en ynnest att få skriva åt en så dedikerad läsarskara som vi har haft under alla dessa år. För mig började det hela år 2006 som oerfaren 22 årig student på Handels i Stockholm. I det klassiska börsrummet på Sveavägen hängde det ofta olika lappar med jobberbjudanden.

Det var nästan alltid från Morgan Stanley, McKinsey och andra ‑ namn inom ‑ finans- och konsultbranschen. Men en dag hängde en lapp från en liten aktietidning vid namn Börsveckan. På lappen stod det att tidningen fokuserade på analyser av svenska småbolag. De sökte extrajobbare som kunde hjälpa till med inmatning av nyckeltal på svenska börsbolag.

Jag fick genast upp intresset givet att jag några år innan dess började investera på börsen och då primärt inom just småbolag, men själva tidningen kände jag inte till. Jag minns den första arbetsintervjun på det lilla kontoret vid Norra Bantorget i Stockholm.

Där i ett litet rum satt Peter Benson och Daniel Svensson och knackade intensivt på tangentbordet med högar av utskrivna delårsrapporter överallt i rummet. Magkänslan var positiv efter mötet och sedan dess har jag varit lojal BV, jobberbjudanden under årens gång till trots

Och ganska snabbt förstod jag att jag hamnade rätt. Glädjen infann sig snabbt och jag jobbade gärna långa dagar på kontoret, både innan och efter föreläsningarna. Min primära arbetsuppgift var då att understödja redaktionen, som på den tiden bestod av Peter Benson, Daniel Svens[1]son, Björn Davegårdh, Per Forsberg, Mikael Hårde, Linus Stockelberg och Tomas Trocme, med att uppdatera den klassiska ”fundtabellen” som i många år var stommen i tidningen.

I tabellen ingick alla bolag som BV skrev om och bredvid varje bolag fanns olika nyckeltal presenterade. Min uppgift var då att gå igenom hela listan och hålla den uppdaterad. Det gjordes genom att läsa bolagens delårsrapporter och manuellt skriva in omsättning, rörelsemarginal, tillväxt, nettoskuld och mycket annat. Via den kunde redaktionen därefter mata in olika tillväxt- och lönsamhetsantaganden och därigenom få tydliga riktkurser på varje bolag.

Fundtabellen visade var det fanns mest uppsida och ända fram tills nu var detta en tabell jag kikade på varje vecka i jakten på nästa kursvinnare. Kort därefter ‑ fick jag chansen att skriva en analys också.

Valet föll på påläggsproducenten Sardus. Jag hade dessförinnan aldrig skrivit en analys och hade ingen journalistisk erfarenhet alls. Men med stöd av de erfarna redaktionsmedlemmarna så blev det till slut en analys som renderade i ett köpråd. Den skickades ut i BV nr 6, år 2007, den 2 februari 2007.

Den 19 februari, bara 17 dagar efteråt, kom ett bud på Sardus från Atria och rådet blev därmed en succé. Efter det ‑ fick jag mersmak att skriva mer och så blev det också, närmare sagt drygt 1800 analyser, kommentarer och krönikor under de efterföljande 18 åren. Börsveckan har genom åren haft en hel del duktiga skribenter och chefredaktörer.

Tidningen har alltid skrivits med samma passion för aktier och börs under åren och den röda linjen är väldigt tydlig sedan start - fokus på välskötta småbolag som kan bli morgondagens storbolag.

Börsveckan har av många beskrivits som en inspirationskälla inom den snåriga småbolagsvärlden där allt verkligen inte är guld som glimmar. Det har medfört ett stort ansvar för oss som skrivit i tidningen.

Ett ansvar som vi försökt förvalta på bästa möjliga sätt, även om vi givetvis också trampat snett ibland. Men det ‑ finns ingen bättre utbildning än motgångar. Under årens lopp har vi skrivit tusentals analyser.

Det jag är mest stolt över är hur våra löpande råd har utvecklats sedan 2016, det år då jag blev chefredaktör. I en krönika från BV 24-15 (8 april i år) summeras våra råd sedan 2016. Det rör sig om närmare 1900 analyser.

Facit är att köpråden genererat en avkastning på 19 procent mot index på 11 procent. Börsveckan, som i år fyller 40 år, har sammantaget stått emot många kriser och övervintrat tuffa perioder alltsedan legendariske Björn Davegårdh startade tidningen som ett nyhetsbrev en sommardag 1984. Ert stöd genom åren har varit väldigt motiverande för oss.

 Responsen från Er har också varit överväldigande efter att nyheten om nedläggningen kablades ut. Det har givetvis bidragit till en hel del tankeverksamhet kring en eventuell fortsättning i egen regi. Det är många som velat stödja oss om något sådant sker. Vi får se om det blir verklighet i framtiden, ingenting är omöjligt.

Vi kanske ses i ett annat format, på ett annat ställe, men med samma engagemang och passion för att inspirera Er till bättre aktieaffärer över tid. Man kan säga mycket i en avslutande krönika som denna. Tankarna är många. Känslorna är tunga.

Börsveckan har varit mitt skötebarn de senaste åtta åren, och jag har levt med tidningen under hela mitt vuxna liv. Men nu är resan slut. Och som Ann Beattie sa en gång; ”Människor glömmer åren och minns stunderna”.