För nästan precis ett år sedan skrev jag artikeln ”Det stormar kring preffar och D-aktier”. Det var sista handelsdagen för Eniros B-preferensaktie och den hade då inte delat ut sedan 2017.

Andra preferens- och D-aktieägare har också prövats sedan dess, dels för att den högre räntan fått kurserna att sjunka, dels för att dessa aktieslag ofta getts ut av hårt pressade bolag i fastighetssektorn.

Redan före räntorna började stiga var krisbolag överrepresenterade bland preferens- och D-aktier.  Några av dessa aktier har dock försvunnit från marknaden eller har i praktiken ingen handel kvar.

Som exempel kan nämnas att Fastpartner i bokslutet för 2022 föreslog en halvering av utdelningen i D-aktien och sedan backade från detta.

Även Akelius D, som ansågs vara ett stabilt alternativ, rasade när Akelius bestämde sig för en jätteutdelning till stamaktieägarna.

Placera har under flera år (även under tiden med nollränta) varit skeptiska till både preferens- och D-aktier, på grund av att man som ägare av dessa typer av aktier gör att man sitter i en sådan sits gentemot stamaktieägarna, att de kan försämra ens villkor. Man har olika incitament, helt enkelt, och det är stamaktieägarna som sitter på makten.

Samtidigt finns ett tak för avkastningen. Om man är lite elak kan man säga att det är det sämsta av två världar om man i stället jämför alternativen stamaktier och obligationer. Det finns också i dagsläget D- och preferensaktier vars direktavkastning understiger bolagens obligationer, trots att risken är betydligt högre.

Vissa av D- och preferensaktiernas prissättning har alltså satts ur spel, och värdet kan ibland spegla en option på att de ska bli inlösta av bolaget eller att innehavarna på något sätt ska bli kompenserade i och med ett uppköp av bolaget.

*Har tidigare pausat utdelningen.

Det finns preferens- och D-aktier som klarat sig relativt väl. Som exempel kan nämnas serieförvärvaren Volatis preferensaktie. Den har en direktavkastning på 6,5 procent, men då kan man fråga sig om man hellre inte köper en annan högavkastande stamaktie som inte har ett tak på aktiepriset.

Du kan läsa mer om de preferensaktier och D-aktier längre ned i texten. Placera har som sagt varit skeptiska till dessa båda, men än mer till D-aktier på grund av villkoren. 

Lite paradoxalt kan dock sägas att bolag som gett ut D-aktier ändå lyckats göra det och fått marknadens förtroende för detta (och dessförinnan preferensaktier), vilket inte är fallet för vissa av krisbolagen som helt enkelt bara har preferensaktier. Därför kan alltså D-aktien vara bättre för att själva bolaget är det, vilket listan med inställda utdelningar vittnar om.

Preferens- och D-aktier med inställd utdelning

Footway Pref

Obducat Pref

Oscar Properties Pref

Oscar Properties Pref B

Preservia Pref

SBB D

Svenska Nyttobostäder Pref

För den sakens skull kan det såklart gå att göra bra affärer med D- och preferensaktier. På senare tid har det lättat för vissa av fastighetsbolagen, som ju i och med sitt stora kapitalbehov varit överrepresenterade bland D- och preferensaktier. Men det gäller att man vet vad man ger sig inpå och inte stirrar sig blind på den ofta höga direktavkastningen.

Vad är en preferensaktie?

Man kan lite slarvigt säga att en preferensaktie är en blandning mellan en aktie och en företagsobligation. Rent juridiskt är det en aktie, men för dig som sparare beter den sig mer som en obligation.

En preferensaktie är en aktie som, om bolaget delar ut pengar eller likvideras, har förtur framför andra ”vanliga aktier”, det vill säga stamaktier. Den har alltså en särskild rätt till utdelning. Ofta är det ett förbestämt belopp och den är prioriterad framför andra aktiers utdelning.

Bolaget kan med andra ord inte dela ut någon vinst till de andra aktieägarna förrän preferensaktieägarna fått sin utdelning, och det gäller även om tidigare utdelningar uteblivit. Alltså samlas preferensaktiernas utdelning på hög och blir innestående till dess att bolaget har pengar att dela ut.

Nackdelen är förstås ifall bolaget bestämmer sig för att dela ut mer pengar än det preferensaktien har rätt till, så blir utdelningen inte högre än den redan fastställda. Också värdet på preferensaktien har ett tak, nämligen inlösenkursen, även om det ibland händer att kursen överstiger taket. Men det är alltså något som inte borde hända, eftersom bolaget då kan välja att lösa in dem till inlösenkursen.

Bolaget har alltså rätt att lösa in preferensaktien till ett förbestämt värde, inlösenkursen. Ibland sjunker inlösenkursen successivt, ofta i femårsintervaller, men det var vanligare förr.

Vad bestämmer priset på preferensaktien?

Faktorer som bestämmer priset på preferensaktien är risken i bolaget och det allmänna ränteläget. En ränteuppgång på en procent kan till exempel ge ett prisfall på aktien på ungefär tio procent. Det gör preferensaktien mer räntekänslig än en företagsobligation, eftersom den handlas utifrån den rådande räntan och ofta har en rörlig sådan. Preferensaktiens utdelning är fast i kronor och ören.

Ett sätt att veta vad en preferensaktie ska kosta är att jämföra med en eventuell obligation som bolaget gett ut. En tumregel är att direktavkastningen bör vara minst ett par procent över kupongräntan på obligationen.

Andra faktorer att ta hänsyn till inför ett köp av en preferensaktie är den så kallade incitamentsstrukturen, det vill säga villkoren, i form av ifall utdelningen och inlösensumman ändras efter ett visst antal år.

Incitamentsstrukturen är viktig eftersom det betyder att det finns incitament för bolaget att lösa in preferensaktierna, till exempel genom att utdelningen ökar efter ett visst antal år. Det ökar chansen för en kursvinst. Finns det inte det, kan man kalla dem för eviga preferensaktier. Det är numera ovanligt, för att inte säga icke förekommande, med starka incitament för tidig inlösen.

Förutom att chansen för kursvinst ökar när bolaget har incitament för inlösen minskar också durationsrisken när sannolikheten för att bolaget löser in preferensaktien ökar. Durationsrisken är högre ju längre tidshorisont en placering har eftersom den framtida räntan blir svårare att förutspå. Det är av högsta vikt eftersom preferensaktier är såpass räntekänsliga. 

Det enklaste sättet att hitta information om villkoren för preferensaktier är att läsa prospektet, men du bör också läsa bolagsordningen om du köper preferensaktierna över börsen, eftersom villkor kan ha ändrats under tiden.

Något annat du bör undersöka är bolagets resultat och hur väl det täcker utdelningen. Ju större täckning, desto lägre risk. Du vill förstås inte riskera att bolaget ställer in utdelningen.

Ett bolag som någon gång gett ut preferensaktier och sedan inte haft råd att ge utdelning trycker ned kursen på stamaktien, eftersom den inte kan ge utdelning och preferensaktiens ackumulerade innestående utdelning bara tickar på.

Varför ger bolagen ut D-aktier?

För bolaget som ger ut D-aktier är fördelen med sättet att skaffa kapital uppenbar. D-aktier belastar inte skuldsidan i balansräkningen såsom en obligation, som helt och hållet hamnar på skuldsidan, och som preferensaktier, som till hälften räknas som skuld och hälften eget kapital ur kreditgivarnas synvinkel.

Större tillgång till kreditmarknaden, starkare balansräkning och bättre kreditbetyg är alltså fördelen för bolaget. Men vad är då fördelen för spararen? Inte så mycket, kan man tycka.

Skillnaden mellan D-aktier och preferensaktier

Den största skillnaden mellan en preferensaktie och en D-aktie är att du som innehavare av D-aktier inte får utdelning förrän preferensaktieägarna fått sitt. Du har heller ingen förtur framför stamaktieägarna vid konkurs, vilket du har som preferensaktieägare i den mån det finns något kvar. I vissa fall, som för till exempel SBB, så finns preferensaktierna inte kvar, utan det finns endast D-aktier att tillgå.

En annan stor och viktig skillnad jämfört med preferensaktier är att D-aktien inte är berättigad ränta på dess eventuellt uteblivna utdelningar. Det kostar alltså inte bolaget något om stamaktieägarna hellre skulle vilja återinvestera vinsten, återköpa aktier eller dela ut en del av bolaget (som exemplet Hemfosa som delade ut Nyfosa) i stället för att ge utdelning till stamaktien, varpå också utdelning måste ges till D-aktieägarna.

Skillnaden mellan D-aktien och en stamaktie (A- eller B-aktie) kan också vara att att rösträtten är en tiondels röst av B-aktien och att utdelningen har ett förutbestämt tak.

Som D-aktieägare är du med andra ord helt i händerna på att bolaget gör tillräckligt höga vinster för att det ska finnas utdelning kvar efter att preferensaktieägarna fått sitt, men också att bolaget gör vad det kan för att uppfylla sina åtaganden för att ha fortsatt högt förtroende på kapitalmarknaden.  

En D-aktie har till skillnad från preferensaktien ingen inlösenkurs och är därför evig, vilket gör den extra räntekänslig.

Varför ska man då investera i en D-aktie och inte i en preferensaktie? Samtliga bolag som ger ut D-aktier ger ju också ut preferensaktier.

Jo, det är förstås för att direktavkastningen är högre på D-aktierna. Inte så konstigt, eftersom risken är större, framför allt för att du inte får din utdelning då preferensaktieägarna ska ha sitt först. 

Frågan är hur mycket högre direktavkastningen ska vara för att motivera de mindre rättigheter du har som D-aktieägare.

Lusläs villkoren

Det finns ingen särskild definition för, eller några bestämda rättigheter, som följer med en D-aktie. Därför gäller det att läsa prospekt och bolagsordning noga för att undvika kallduschar – men de kan som sagt komma ändå.

Prenumerera på mitt nyhetsbrev som kommer en gång i månaden. Här lägger du upp din kostnadsfria prenumeration.

Följ mig gärna på X

Följ Placera på Facebook , LinkedIn, X, Spotify och Soundcloud