Som bekant är det arvet från Alfred Nobel som ligger till grund för de pengar som årligen delas ut till en utvald skara pristagare ”som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta” - som det heter i vetenskapsmannens testamente. Nobels förmögenhet vid den tiden uppgick till omkring 33 miljoner kronor och i testamentet från 1895 framgår det att den bland annat bestod av fastigheter i Paris och San Remo, värdepapper förvarade hos ett flertal internationella banker samt hans patent och rättigheter till royalties.

Foto: ©The Nobel Foundation Archive

Förmögenheten har sedan år 1900 förvaltats av Nobelstiftelsen med målet att avkastningen ska säkerställa en finansiell bas för priserna och för de oberoende prisgrupper som är utsedda att välja pristagare. Konkret har det översatts till ett mål om en real avkastning på minst 3 procent i snitt per år, med väl avvägda risker.

Placeringskapitalet, vilket definieras som det investerade kapitalet exklusive stiftelsens två direktägda fastigheter i Stockholm och Oslo, uppgick vid senaste årsskiftet till 4,9 miljarder kronor. Målet om minst 3 procents avkastning innebär med andra ord närmare 150 miljoner kronor (om vi förenklar och bortser från kravet på real avkastning).

Det är en summa som med råge täcker de samlade kostnaderna för Nobelstiftelsens verksamhet och för Nobelpriserna som de senaste åren har summerat till omkring 100 miljoner kronor. De enskilda prisen ligger nu på 10 miljoner kronor efter en höjning från 9 miljoner i fjol.

Hur ser då portföljen ut?

De övergripande riktlinjerna för portföljens innehåll sätts av Nobelstiftelsens styrelse och utöver ambitionen att ta hållbarhetshänsyn följa etiska principer i förvaltningen har de kommit fram till en strategisk normalportfölj som ska bestå av:

* 55 procent aktier med ett intervall på –15 till +10 procentenheter

* 10 procent räntebärande tillgångar med ett intervall på –5 till +45 procentenheter

* 10 procent fastigheter med ett intervall på +/–10 procentenheter

* 25 procent alternativa tillgångar med ett intervall på +/–20 procentenheter

Fullt så hög risknivå som normalportföljen indikerar hade inte investeringskommittén, som står för den taktiska allokeringen, valt när vi gick in i 2021. Aktieandelen låg då på 48 procent, de räntebärande tillgångarna och kassan på 15 procent medan alternativa tillgångar uppgick till 28 procent. Resterande del utgjordes av fastighetsfonder och valutavinster.

Med facit i hand och med lyxen att veta att 2021 har bjudit på ytterligare ett år med stark börsutveckling, så var det en alltför försiktig taktik.

Tvära kast och vågade chansningar är inte vad som kan väntas, eller för den delen önskas, från investeringskommitténs sida och några stora förändringar i allokeringen har inte skett de senaste fem åren. Det som sticker ut är en viss neddragning av exponeringen mot hedgefonder (alternativa tillgångar) och en ökning av räntebärande tillgångar utanför Norden.

Själva aktieportföljen består av fonder och aktieindexterminer med en bred geografisk spridning, där Sverige utmärker sig som överviktat i förhållande till andelen av världens totala börsvärde. Omkring 20 procent av aktieportföljen ligger i svenska aktier, USA ligger strax under det medan kategorin Globala aktier är störst med cirka 30 procent.

Med tanke på den höga andelen svenska och amerikanska aktier och att både Stockholmsbörsen och USA-börsen ser ut att gå mot ett strålande börsår så lär målsättningen att ligga över 3 procent i avkastning passeras med hästlängder även i år. I fjol låg avkastningen på placeringskapitalet på 8,5 procent och 2019 låg det på 16,6 procent.

Exakt hur den totala avkastningen för 2021 blir kommer att redovisas först i årsredovisningen i vår. Man behöver dock inte vara dynamitforskare för att förutspå att avkastningen ser ut att hamna närmare utfallet för 2019 än för 2020.