De sista åren under 90-talet stod jag på ett bankkontor och sålde fonder, vilket inte var särskilt svårt när börserna gick som raketer. Ofta kom par på rådgivning tillsammans, och då uppstod nästan alltid problemet med avundsjuka. Den visade sig när jag försökte övertyga paret om poängen med att välja olika fonder. Jag erkänner att jag hemföll åt klyschor om ägg och korgar. Ändå ville båda ha samma fond. Det här var en tid när det var svårt att tvinga bort kundernas blickar från IT-fonderna när de satt där med sina glättiga fondkataloger. Diskret försökte jag föreslå att den ena skulle välja räntefonder för det kortsiktiga sparandet och om de hade råd komplettera med någon aktiefond. Den andra parten skulle då kunna tänka lite långsiktigare. Jag försökte predika att det viktiga var familjens totala fondsparande och inte vem som hade vilken fond. Men efter att ha presenterat mitt förslag fick jag nästan alltid samma svar: tänk om hans/hennes fonder går bättre än mina då?
Det är utmärkt att använda familjens totala fondportfölj för att dela upp riskerna mellan sig. Lägg undan avundssjukan och tänk på familjens totala risknivå istället. Men blanda inte in barnen i det här portföljtänkandet, eftersom deras sparande oftast har ett annat syfte (se även krönika om att sluta spara till barn). Gifta kan lägga rättviseresonemanget på hyllan eftersom man i praktiken ändå äger allt tillsammans, under förutsättning att ni inte har skrivit äktenskapsförord eller gjort bodelning. Medan sambor äger enbart sitt eget sparande och måste tänka på sig själva.
Riktigt dumt är det om båda i familjen sparar i samma fond enbart på grund av att den tidigare har visat god avkastning. Då stämmer det finstilta i fondernas prospekt: ¿Historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning¿. I det fallet blir familjens sammanlagda risk onödigt stor.
Hur har jag det själv då? Min sambo har bara aktier och aktiefonder i sitt sparande. De senaste åren har de gått som en raket, medan mitt sparande ligger mest i räntefonder för att klara familjens ständigt återkommande oförutsedda utgifter. Min fondportfölj har väl inte precis åkt fast för fortkörning de senaste åren. Men jag är inte den som är bitter!
