När marknadsräntorna steg under en orolig period gick det fort. Bankerna höjde de rörliga bolåneräntorna med en effektivitet som nästan hade gjort Riksbanken avundsjuk. Budskapet var tydligt: deras finansieringskostnader hade ökat och kunderna behövde betala. Och även om det bara handlade om att nya pengar hade blivit något dyrare fick hela stocken av bolånekunder med rörlig ränta betala.

Bankerna gjorde i ett slag de svenska hushållen fattigare. För att de kan. Många fick ett par tusen kronor högre månadskostnad på väldigt kort tid. Konsumtionen pressades tillbaka och hushållens marginaler krympte som en sufflé.

Nu när marknadsräntorna fallit tillbaka går det betydligt trögare att korrigera.

Varför accepterar vi det här? Vi måste få till en folkrörelse. Tänk vad de unga kunde åstadkomma i valet i Ungern när de bestämde sig för att bli en enande kraft. Det är bara tillsammans vi kan få till en förändring.

Jag har skrivit om det tidigare, men det tåls att upprepas. Inte minst eftersom exakt samma mönster återkommer och för att ingenting verkar förändras.

Bankerna tar chansen

Danske Banks senaste räntesänkning på 0,05 procentenheter är ett bra exempel. På pappret ser det förstås trevligt ut. Men banken höjde för en månad sedan med 0,15 procentenheter. Och samtidigt är Stibor – som bankerna ylade om hade gått upp – nu nästan tillbaka på samma nivå som vid årsskiftet. Sedan årsskiftet är skillnaden i Stibor nu 0,04. Alltså 4 räntepunkter!

Ändå är bolåneräntorna kvar någon annanstans.

Det är svårt att inte dra slutsatsen att bankerna tagit chansen att bredda marginalerna medan svenska hushåll fick ett slag i ansiktet med högre boendekostnader.

För när räntorna steg hette det att marknaden styrde. Finansieringen hade blivit dyrare. Bolåneräntorna måste upp.

Nu när samma räntor pekar nedåt verkar sambandet plötsligt betydligt svagare. Jag tjatar om det, jag vet. Men det är för att alla måste vakna. Vi borde inte ha det så här.

Ett systemfel

När bankernas kostnader steg skickades notan vidare omedelbart. När kostnaderna faller tillbaka fastnar en större del av förbättringen hos bankerna själva.

Det är svårt att se det som något annat än ett systemfel i konkurrensen.

På en riktigt transparent marknad hade prispressen sannolikt varit hårdare. Då hade bankerna tvingats föra vidare fallande marknadsräntor lika snabbt som de för vidare stigande. Men bolånemarknaden fungerar inte riktigt så.

Den fungerar med tröghet, listräntor och individuella rabatter. Och i den smeten finns mycket pengar att tjäna – för bankerna. Och ja, för en del hushåll att spara. Men dessa är alldeles för få.

Samhällsbärande roll

Det märkliga är egentligen inte att bankerna vill skydda sina marginaler. Det är trots allt deras jobb att tjäna pengar åt aktieägarna. Sen verkar bankerna i och för sig på en marknad med en samhällsbärande roll som gör att de aldrig riktigt kan betraktas som vanliga företag men vi hoppar över det just nu.

Det märkliga är att bolånekunder accepterar att marknadsräntor alltid slår igenom fullt ut på vägen upp, men bara delvis på vägen ned. Och det här blurriga snacket däremellan.

En förändring kommer inte från bankerna, det kan jag lova. Utan från dig, din granne, dina barn och syskon.