De senaste åren har vi upplevt en ökande aktivitet bland aktivistfonder som till exempel Elliot management och Cevian Capital. Många företag står inför betydande omställningar på grund av en osäker makroekonomisk miljö, ökande geopolitiska spänningar och den snabba digitala transformationen.

Bristande engagemang i miljö- och sociala frågor är ytterligare en faktor som driver aktivism.

Men det finns fler anledningar till aktivisternas framstötar.

Konglomerat extra såbara

Aktivistfonder reagerar ofta på vad de ser som ineffektiv kapitalanvändning, där företagsledningar ibland saknar en tydlig koppling mellan affärsstrategi och de faktorer som driver långsiktigt värde.

Detta kan skapa ett gap mellan företagets och marknadens syn på vad som utgör en optimal strategi – ett gap som aktivistfonder ofta försöker utnyttja.

Varje aktieägaraktivist har sin egen agenda, men historiskt sett har företag som lockar aktivister ofta gemensamma problem: svag aktiekursutveckling, låg lönsamhet jämfört med konkurrenterna och olika typer av upplevda styrningsproblem.

Särskilt sårbara är företag med överskottslikviditet och en konglomeratliknande bolagsstruktur. Förändringar kopplade till förvärv och avyttring har varit bland de främsta målen för aktivistkampanjer, där aktivister ofta pressar företag att sälja hela eller delar av sin verksamhet.

Att denna typ av förändringskrav tillhör de vanligaste strategierna bland aktivister är inte förvånande med tanke på antalet studier som visar ett tydligt samband mellan avyttringar och positivt värdeskapande. Enbart i Norden har vi sett runt 60 avknoppningar från börsnoterade bolag bara under de senaste 10 åren. Ett exempel är när Cevian Capital för ett par år sedan fick ABB att sälja sin Power Grids-division till Hitachi. Ett annat, aktuellt fall, är när samma firma nu är inblandad i avknoppning av SKF:s fordonsrelaterade verksamhet.

Undermålig intern allokering bidrar

Ett effektivt redskap för företag som vill bli bättre på att tänka mer som ägaraktivister är, att i likhet med många amerikanska bolag, utveckla ett kapitalallokeringsramverk.

Ett sådant ramverk omfattar exempelvis ett ”externt” kapitalallokeringsperspektiv som tydligt tar hänsyn till balansen mellan att återinvestera genererat kassaflöde i företaget och att återföra det till ägare eller långivare. En av de största riskerna för värdeförstöring uppstår när företag med överskottslikviditet väljer att behålla kapital för att investera i projekt med för låg avkastning, i stället för att återföra pengarna till ägarna genom exempelvis utdelningar eller aktieåterköp.

Det handlar dock i lika hög grad om hur bolagets ”interna” kapitalallokering styrs.

Hur säkerställer företaget exempelvis att kapital och resurser fördelas optimalt mellan olika affärsområden eller mellan organisk och förvärvad tillväxt? En undermålig intern kapitalallokering är en bidragande orsak till att marknaden ofta värderar konglomerat med en rabatt.

Genomlysning av incitamentsstrukturer

En annan central fråga som ett kapitalallokeringsramverk behöver ta i beaktning är huruvida affärsstrategin tydligt knyter an till värdedrivare som avkastning på investerat kapital, tillväxt och vinstkvalitet.

Det är exempelvis vanligt med ett alltför ensidigt fokus på tillväxt, som riskerar att ske på bekostnad av lägre lönsamhet eller försämrad vinstkvalitet. Speciellt den sistnämnda värdedrivaren – vinstkvalitén – hamnar lätt i skymundan och bör därför ges särskild uppmärksamhet när affärsstrategin kopplas till det finansiella värdeskapandet.

Diskussionen kring ett bolags kapitalallokering bör även omfatta en grundlig genomgång av incitamentsstrukturen för att säkerställa att de finansiella målen integreras effektivt i det övergripande ramverket.

Dessa mål bör inte, som ofta sker, baseras på hur konkurrenterna gör, utan snarare återspegla företagets unika förutsättningar för långsiktigt värdeskapande. För att få en effektiv koppling till den värdeskapande strategin är det dessutom avgörande att målen prioriteras tydligt i förhållande till varandra, eftersom målen, som vi såg tidigare, ofta kan stå i konflikt med varandra.

Aktivister överträffar index

Slutligen så bör ett effektivt ramverk bidra till att minska det så kallade principal-agent-problemet genom att säkerställa att ledningen driver företaget på en risknivå som motsvarar ägarnas förväntningar.

Incitamentsprogram baserade på aktieoptioner förtjänar särskild uppmärksamhet, eftersom de kan skapa ett kortsiktigt fokus som riskerar att leda till för högt operationellt och finansiellt risktagande – och i värsta fall även ”kreativ” bokföring.

Det finns starka skäl att anamma aktivisternas syn på värdeskapande. Enligt Goldman Sachs har bolag som aktivister riktat in sig på överträffat breda aktieindex med i genomsnitt tre procentenheter per år under de senaste två decennierna.

I en tid präglad av osäkerhet och snabba förändringar är det extra viktigt för styrelser och företagsledningar att utveckla strategier som fokuserar på hållbart värdeskapande och effektiv kapitalanvändning. Att etablera ett gediget ramverk för kapitalallokering, som tar hänsyn till investerarnas olika perspektiv på vad som driver långsiktigt värde, kan inte bara fungera som ett skydd mot oönskade aktivistkampanjer, utan även bidra till ökad avkastning för ägarna.

Torbjörn Arenbo

Grundare av Capital Compass Advisory och författare till boken “Capital Allocation and Value Creation – A Market Based Framework for Executives”