"Våra kunder förväntar sig produkter med lågt koldioxidavtryck, och vi arbetar hårt för att möta dessa krav," säger Bjarni Már Gylfason, kommunikationsansvarig på ISAL.
ISAL producerar runt 205 000 ton aluminium per år. Aluminiumet används i olika industrier, inklusive bil- och flygindustrin, där efterfrågan på lättviktsmetaller är stor.
Bjarni Már Gylfason.
Trots att elen är helt grön så finns genererar ändå processen att tillverka aluminium koldioxidutsläpp.
”När det gäller utsläpp är den största utmaningen för oss koldioxidutsläpp, där vi för närvarande ligger på 1,5 ton CO2 per ton producerad aluminium. Det motsvarar runt 300 000 ton CO2 per år. För att minska detta måste vi antingen fånga in CO2 under processen eller använda nya teknologier. Vi arbetar på experiment som kan öka CO2-koncentrationen till nivåer där det är möjligt att bearbeta utsläppen, men det är teknologiskt utmanande och kostsamt.”
Ett annat dilemma är handeln med koldioxidcertifikat.
”Företag som vill främja hållbarhet ställs ofta inför en paradox. Trots att vissa bolag använder 100% förnybar energi, får de inte alltid marknadsföra sig som sådana. Orsaken är att certifikaten som verifierar energikällans ursprung säljs vidare till andra aktörer.”
Magnetismen inne i anläggningen är så stark att gem kan ställas på högkant.
”Kunder i exempelvis Danmark som använder kolkraft kan köpa certifikat och hävda att de använder förnybar energi, trots att så inte är fallet. Företaget själva kan inte göra samma anspråk, vilket leder till att utsläppsstatistik på pappret skiljer sig markant från verkligheten. På pappret är våra koldioxidutsläpp cirka 500 gånger högre än vad de faktiskt är".
Certifikathandeln har också kritiserats för att skapa en dubbelräkning. Ett företag kan köpa garantier från ett annat och därmed förbättra sina siffror på papper, utan att egentligen ha gjort några konkreta förbättringar i sin verksamhet.
ISAL som står för Íslenska Álfélagið, är Islands första aluminiumsmältverk. Det grundades 1969 och markerade en viktig milstolpe i landets industrialisering, där aluminiumindustrin började spela en central roll i Islands ekonomiska utveckling.
"Vår industrialisering har inte drivits av kol och olja på samma sätt som i Europa", säger Gylfason.
Idén om att använda Islands rikliga vattenkraftresurser för energiintensiv industri uppstod redan under 1950-talet. ISAL byggdes i Straumsvík, nära Hafnarfjörður, i samarbete med det schweiziska företaget Alusuisse (som senare blev en del av Rio Tinto).
Ett viktigt argument för att etablera just en aluminiumindustri var att utnyttja Islands förnybara energiresurser för att skapa arbetstillfällen och utveckla ekonomin, som vid den tiden främst var baserad på fiske.
När produktionen började 1969, var anläggningen en av de största investeringarna i Islands historia.
ISAL ägs av det multinationella gruv- och metallföretaget Rio Tinto. Anläggningen ligger i Straumsvík nära Hafnarfjörður. 1997 blev ISAL en del av det globala gruv- och metallföretaget Rio Tinto efter att Alusuisse fusionerade med andra bolag.
ISAL är en av de största arbetsgivarna på Island och spelar en viktig roll för landets ekonomi.
En viktig del av ISAL arbete är att tillfredsställa marknadens efterfrågan på koldioxidsnåla produkter, särskilt inom fordons- och flygindustrin.
"Vi har två huvudproduktionslinjer; en för anodglas och en för gjutning där vi omvandlar aluminium till färdiga produkter."
Energisituationen i Island har under den senaste tiden blivit ett hett debattämne. Många islänningar vill stänga ned aluminiumsmältverket på grund av den stora elkonsumtionen.
"Om vi skulle stänga våra anläggningar, skulle det finnas ett överskott av el, men det skulle skapa andra problem. En anledning till kritiken är att våra elavtal är konfidentiella, vilket skapar spekulationer", säger Gylfason.
ISAL uppger själva att de inte har några problem med att avslöja vad de betalar för elen så länge som öppenheten sker i en större kontext av öppenhet inom industrin.
Följ Placera på Facebook , LinkedIn, X, YouTube och på Soundcloud
