I ett långsiktigt perspektiv har Sverige stora möjligheter att bli en kärnkraftsnation. Det är inte bara ett tekniskt kunnande som finns i landet, utan bränsle finns också inom rikets gränser i form av uraniumfyndigheter. De förekommer i större mängd i fjällkedjans randområden, Skåne, Billingen i Västergötland, Östergötland, Närke och på Öland. Och i siffertermer finns också krut. Sverige står idag för ungefär en tredjedel av Europas urantillgångar.

Det tekniska kunnandet finns dessutom i hög grad i den privata sektorn. Välkända Studsvik tillhandahåller en rad olika tekniska kompetenser som rör allt från avvecklings- och strålskyddstjänster till mjukvaruutveckling för bränsleoptimering och härdövervakning.

Bolagets senaste kvartalssiffror för Q2 visade att det råder hög aktivitet i sektorn. Omsättningen ökade med 10 procent till 236 Mkr i det senaste kvartalet där verksamhetsområdena Bränsle- och materialteknik och Avvecklings- och strålskyddstjänster visade på en två- respektive ensiffrig tillväxt. Detta med stöd från till exempel revisions- och underhållsinsatser som genomförs i Schweiz och Benelux-länderna. I sitt vd-ord konstaterar Camilla Hoflund ett ökat fokus på kärnkraft och därigenom behovet av Studsviks expertis. Den positiva utvecklingen syns dessutom i lönsamhetsutfallet. Rörelseresultatet ökade med 14 procent till 14 Mkr i Q2, varvid rörelsemarginalen expanderade till 5,8 procent (5,6). Motsvarande siffror för det första halvåret i sin helhet blev därmed 5,8 procent (5,4) - och värt att notera i sammanhanget är att det fjärde kvartalet i regel är starkast på lönsamhetsfronten.

Ovan kan jämföras med femårsgenomsnittet (median) om 8,9 procent i rörelsemarginal och ledningens ambition i ett längre perspektiv är att nå en marginal på 12 procent. Det är inte osannolikt givet vad Studsvik levererade under räkenskapsåret 2021 om 10,7 procent, men lönsamheten har historiskt pendlat kraftigt på grund av oväntade kostnadsökningar och svårighet att anpassa verksamheterna till skiftande efterfråga.

Blickar vi mot enskilda verksamhetsområden så är Avvecklings- och strålskyddstjänster det största omsättningsmässigt vars andel uppgick till 40 procent under fjolåret och lönsamheten förbättrades också under perioden med en rörelsemarginal som uppgick till 5,6 procent (3,6). Verksamheten gynnas utifrån avvecklingen av reaktorer i Tyskland och även Bränsle- och materialteknik ser god efterfråga inom bland annat provning av kärnbränslen.

En viktig nyhet i övrigt är förvärvet i juli av Extrem Borr och Sågteknik SP AB som har en årlig omsättning på drygt 30 Mkr och idag åtta anställda. Den exakta prislappen är okänd men förvärvet innebär att Studsvik nu kan erbjuda en komplett tjänst inom avvecklingsområdet. Vi bedömer att detta kan understödja lönsamhetsmålet framöver när man nu kan täcka hela värdekedjan.

Den politiska kartan har under nuvarande mandatperiod förändrats till stöd för kärnkraften och Studsvik vill på årsbasis växa omsättningen organiskt med 6 procent i genomsnitt. Skiftet bort från fossila bränslen, framväxten av nya teknologier såsom SMR-reaktorer (mindre modulära reaktorer) och ett kraftigt stigande behov av stabil baskraft talar för en positiv efterfrågebild under överskådlig tid.

Sist, men inte minst, så är balansräkningen i bra skick. Vid utgången av Q2 låg den räntebärande nettoskulden på 90 Mkr (-36), varvid nettoskuldskvoten för innevarande år bedöms hamna på 1,1x. Vi ser även att Studsvik har uppskjutna skattetillgångar som (netto) uppgår till omkring 50 Mkr (vid bokslutet för 2023) och som gör att bolaget troligen kan betala en något lägre skatt de kommande åren.

I BV 22-45 valde vi att köpstämpla Studsvik i och med ett bättre marknadsläge och ledningens åtgärds- och tillväxtprogram. Värderingen var därtill aptitlig med en ev/ebit-multipel kring 11x för året därefter och aktien har också genererat en fin avkastning sedan dess. När vi nu återigen ska bedöma värderingsläget är det värt att påminna sig om den politiska risken. Sverige står visserligen för enbart 20-25 procent av koncernens omsättning men kärnkraftens vara eller icke-vara står och väger med hur det politiska landskapet utvecklas och här är det osäkert både inför valet 2026 och vad som händer ute i övriga Europa. Tillsammans står Sverige och Tyskland för närmare 60 procent av Studsviks årsomsättning.

Kan man emellertid leva med den politiska risken, som i sin natur är binär, så anser vi alltjämt att Studsvik på egna ben åter är värd en chans. På våra prognoser, som vilar på att ledningen börjar närma sig marginalmålet de kommande åren genom ökade volymer, så handlas aktien (igen) till 11x ev/ebit för nästa års resultat. Det är ganska attraktivt mot en förväntad tillväxt i rörelseresultatet om 15 procent i snitt för åren 2025-2026. Vi upprepar därför vårt tidigare köpråd och att aktien kan ses som en krydda till en bredare portfölj.

MARCUS EWERSTRAND