Det är inte mycket, men det är åtminstone inget minustecken framför längre. När de tre spac-bolagen (Special Purpose Acquisition Companies) som är listade på ordinarie börsen släppte sina rapporter för det fjärde kvartalet 2022 visade alla upp nettovinster istället för som tidigare förluster, tack vare det nya ränteläget.

Rörelserna i de tre bolagen ACQ Bure, APAC och Creaspac går fortfarande med förlust, vilket är helt logiskt eftersom någon intäktsgenererande verksamhet ännu inte finns, men ränteintäkterna täcker alltså detta med viss marginal numera.

Aktiekurserna handlas samtidigt en bit under de 100 kronor som bolagen noterades till. Det innebär att aktieägarna nu går mot en intressant slutperiod då en av dem, APAC, med stormsteg närmar sig sin utfästa deadline på två år medan de övriga två snart går in på sitt tredje och sista år innan de måste få till ett avslut.

Har spac-bolagen inte hittat ett lämpligt förvärv som de kan lotsa in till börsen via sin befintliga börsplats innan tidsfristen går ut så återstår en avnoteringsprocess och en utdelning av kassan till aktieägarna.

APAC (Aligro Planet Acquisition Company) har dock möjligheten att förlänga sin deadline från 24 till 36 månader om 60 procent av ägarna röstar för detta på en bolagsstämma, något som inte har skett ännu med drygt två månader kvar till 24-månadersdagen.

Det finns en del skillnader i uppläggen hos de tre spacarna, exempelvis hur ersättningen till de så kallade sponsorerna som satte dem på börsen ser ut samt att APAC vid en eventuell inlösen återbetalar 100 kronor per aktie medan de övrigas återbetalning blir ett resultat av vad som finns i kassan – vilket i praktiken är strax under 100 kronor per aktie i nuläget.

Summorna som bolagen har möjlighet att köpa för skiljer sig också åt, som framgår av tabellen ovan, medan inställningen till vilka målbolag de jagar är mer lik än olik. Nedan summerar vi i korthet vad respektive bolag har sagt om de önskade måltavlorna.

ACQ Bure

ACQ siktar på förvärv av ett nordiskt bolag och de har definierat måltavlan som ett hållbart kvalitetsbolag med ett bolagsvärde på 3-7 miljarder kronor. Det ska finnas goda möjligheter att ”genom värdeskapande initiativ och långsiktigt engagemang skapa god avkastning till aktieägarna”, lyder kravbilden.

Fokus är på sektorer där Bure sedan tidigare har varit framgångsrika och bland attraktiva egenskaper nämner man ledande marknadspositioner i sin nisch, hög teknikhöjd, starka varumärken och långa kundrelationer.

APAC

Norden är även APAC:s jaktmark och målet är att hitta ett objekt med ett bolagsvärde på 3 miljarder kronor eller mer. På önskelistan står en verksamhet inom teknik-, konsument- eller industrisektorn som har en tydlig ESG-profil.

APAC har definierat tre exempel på teman där ett målbolags produkt eller lösning kan komma till användning: digitala affärsmodeller, hållbar konsumtion samt grön teknik.

Creaspac

Creaspac jagar också nordiskt och här är värdeintervallet 2-5 miljarder kronor. Någon viss bransch har man inte låst sig vid utan man pekar på tre teman som lockar: bolag som gynnas av långsiktigt positiva underliggande trender, bolag som befinner sig vid någon form av vägskäl för exempelvis en internationalisering eller accelererad tillväxt samt bolag som har behov av en tydlig huvudägare.

Skulle den här trion gå bet på att hitta ett lämpligt förvärv och istället avvecklas finns det några hyggligt säkra kronor per aktie att tjäna för den som går in på nuvarande aktiekurser runt 95-96 kronor. Frågan är om det är värt besväret om det bara är den avkastningen man är ute efter med tanke på att det numera går att hitta sparkonton som ger närmare 3 procent om man är beredd att låsa in pengarna i ett år.

Ska man köpa aktierna bör det snarare vara för att man tror på helhetspaketet: en liten men relativt säker uppsida vid utebliven affär kombinerat med en tilltro till att bolagen faktiskt lyckas göra ett förvärv som får aktien att lyfta.

Vad talar då för att det blir förvärv gjorda innan tidsfristerna löper ut?

En sak är att det vore en prestigeförlust för sponsorerna att inte få till ett avslut efter all tid och kapital som de har investerat i spacarna. Den stora guldkanten för sponsorerna ligger dessutom i att de lyckas med en affär som lyfter aktien över tid eftersom de har teckningsoptioner som de kan lösa in på förutbestämda kursnivåer.

En annan sak är att de har hållit huvudet kallt och inte förköpt sig på skyhöga värderingar och därför har torrt krut i ett läge där det är mer rimliga priser på många bolag. Det förutsätter förstås att säljarna också har sänkt sina prisförväntningar och det blir en nyckelfråga om de verkligen har gjort det.

Ytterligare en faktor som talar för att vi får se någon av spacarna göra ett förvärv är noteringstorkan på börsen. För ägarna till ett onoterat bolag som vill ha in en ny storägare och som gärna vill gå till börsen, men som föredrar en kontrollerad och kort noteringsprocess kan spac-vägen vara intressant. Inte minst som det tar ned risken för att råka noteras mitt i en stökig börsperiod.

Spac-bolagen är ju inte direkt ensamma om att vilja köpa hållbara kvalitetsbolag med bra utvecklingspotential till underpris, men stalltipset blir ändå att vi under året kommer få se minst en av spacarna komma till skott. Hur detta sedan tas emot av aktiemarknaden blir förstås beroende av måltavlan och till vilken värdering säljarna har skakat hand.