Upprinnelsen är att en av de banker som ingår i det konsortium som lånat ut pengar till söktjänstföretaget Eniro har sagt upp sitt lån på 540 miljoner kronor.

Att ge sig ut på marknaden och försöka låna upp beloppet är en stängd väg. Inte bara på grund av den höga ränta som det hårt skuldsatta företaget skulle få betala, utan för att den redan höga skuldsättningen då accelelerar och sätter nuvarande lånevillkor ur spel.

Att göra ytterligare en traditionell nyemission med betydande utspädning lockar inte heller eftersom det riskerar kullkasta ledningens utfästelser efter den förra kapitaliseringen och leda till ett högljutt morrande i det emissionsutmattade aktieägarkollektivet.

Så då återstår alternativet preferensaktier, som i sin aktuella utformning påminner lite grann om en hybrid mellan nyemission och nya lån. Eniro emitterar 1 miljon preferensaktier för 400 kronor styck.

Man ska normalt dra öronen åt sig när ett bolag påstår att något så negativt som ett uppsagt lån leder till en situation där balansräkningen, skuldsättningen och vinstgenereringen förbättras. Om det är så enkelt som det framstår uppstår naturligtvis frågan varför Eniro inte har gjort så här tidigare.

Om det å andra sidan beror på att en stressad bank vill dra ned på risken i sin låneportfölj hamnar saken i ett annat läge.

Eniro avslöjar inte vilken bank av de sju som hoppat av. Kanske ska vi gissa på RBS. Men mer intressant är att vi just nu får bevittna hur högre säkerhetskrav på bankerna tvingar dem att dra ned på riskfylld utlåning.

Någon av de sju vill inte låna ut pengar till Eniro därför att det suger så mycket säkerheter att det tränger ut annan utlåning. 540 miljoner kronor till Eniro kanske kan innebära två eller tre gånger så stor utlåning till mindre riskfyllda låntagare. Kanske.

I förhandlingarna med den aktuella banken har den förtida betalningen av lånet renderat Eniro en rejäl rabatt så att bara 384 miljoner kronor återbetalas, förutom löpande räntor och liknande. Nettoeffekten blir en reavinst på 150 miljoner kronor som bokas under innevarande andra kvartal.

Avtalet förutsätter dock att den planerade nyemissionen av preferensaktier genomförs, vilket har försatt bolaget i ett binärt läge. Pengarna från emissionen måste in och lånet lösas senast den sista augusti.

En dryg tredjedel av ägarna har ställt sig positiva till emissionen. En extrastämma den 7 juni tar det beslut som måste bli ett ja.

Samtidigt innebär transaktionen att Eniro till årets amorteringsplan på 650 miljoner kronor i år kan lägga ytterligare 540 miljoner kronor i minskade skulder. Nettoskulden minskas således med 1,2 miljarder kronor i år.

Ögonblicksbilden av de finansiella effekterna skulle i dagsläget innebära att nettoskulden sjunker från 3,5 till 2,9 miljarder kronor. Skuldkvoten (nettoskuld/ebitda) sjunker  till väl under 3,0 vilket bidrar till lägre räntekostnad. Finansnettot förbättras med 69 miljoner kronor på 12-månadersbasis.

I sammanhanget ska man dock inte glömma bort att aktiekapitalet också är en skuld, till aktieägarna. Och preferensaktierna har överordnad prioritet gentemot stamaktierna.  Enligt samma ögonblicksbild måste Eniro punga ut med utdelning till preferensaktierna med 48 miljoner kronor.

Förutsättningen för hela upplägget är alltså nyemissionen av en miljon preferensaktier som ger totalt 400 miljoner kronor. Allmänheten och Eniros ägare erbjuds 250 000 preferensaktier medan institutioner erbjuds 750 000 preferensaktier. Den institutionella delen är redan fulltecknad medan finanshuset Carnegie garanterar allmänhetens del.

Summa summarum överstiger den positiva effekten på räntenettot utdelningen på preferensaktierna.

Om Eniro överlever är det attraktiva villkor på preferensaktien. Inledningsvis är utdelningen satt till 48 kronor på årsbasis, motsvarande 12 procents direktavkastning med utbetalning kvartalsvis. Och preferensaktierna ökar faktiskt överlevnadschansen. 

Sammanfattningsvis tycker vi att det är en bra lösning som Eniro presenterar. Vi har tidigare konstaterat att bolaget kan vända till vinst i år men valt att hålla oss borta från aktien till följd av den höga risken i balansräkningen. Nu när risken av allt att döma ser ut att minska är det lockande att höja rekommendationen till köp.

Den springande punkten i kalkylen är alltjämt bolagets intäkter. Första kvartalets organiska intäktsminskning på 8 procent var inte uppmuntrande, inte heller att vd Johan Lindgren tvingades ta ned prognosen från organisk tillväxt i år till en tillväxt om man räknar in förvärvet av danska Gula Sidorna.

I väntan på tydliga tecken att Eniros intäkter inte fortsätter falla snabbt nöjer vi oss i nuläget med en neutral rekommendation. Men, och det är inte något oväsentligt men, attraktionen i Enrio förskjuts från stamaktien till preferensaktien när den väl finns att teckna.