På svenska fondutvärderaren Morningstars hemsida finns det i dag 3 092 fonder och den siffran kommer att fortsätta öka. Men vad består ökningen av? Är det nya spännande typer av fonder, eller håller marknaden på och paketerar om samma sak om och om igen? Vid en första anblick kan man lätt luras att tro att fondbolagen ständigt gör nya uppfinningar, men om man skrapar lite på ytan upptäcker man att det samma gamla vara som används om och om igen.
Den första svenska fonden dök upp i slutet av 1950-talet och var en vanlig Sverigefond. Men vi fick vänta till slutet av 1970-talet innan svenskarna fick upp ögonen för fondsparandet i och med att det skattegynnade Skattespar startade. Intresset tog rejäl fart när allemansfonderna kom under mitten av 1980-talet och från och med 1989 och valutaavregleringen har svenskarna kunnat välja fonderna som placerar utanför Sverige. Under de här åren hände det verkligen något, men hur är det i dag?
Det tydligaste tecknet på att utvecklingen har stannat av är fond-i-fonderna. Bara namnet avslöjar att det snarare rör sig om en ordlek än något nytt och fräscht som gör fondspararna lyckliga. Jag kan nästan höra hur diskussionerna gick hos fondbolagen:
"Vi lyckas inte kränga mer av fond X och fond Y. Vad ska vi göra?"
"Jag har en idé", svarar någon. "Vi startar en ny fond som innehåller båda två och så slänger vi med några andra hyllvärmare och slutligen hittar vi på ett obegripligt namn och tar ut lite extra i avgifter."
De som verkligen lyckats sälja fond-i-fonderna är inte otippat storbankerna och förklaringen heter kort och gott bankkontoren. Trots att vi lever i en tid där sparande via webben växer sig allt starkare så har storbankerna fortfarande ett rejält artilleri när hela säljkåren på bankkontoren bestämmer sig för att hårdsälja en ny produkt.
Ett annat tecken är att fler och fler fondbolag lägger ut förvaltningen på andra aktörer. Storartat, kan tyckas, att de inser sina egna begränsningar och lämnar över jobbet till proffs när de uppenbarligen inte är det själva. En rolig bieffekt att det uppstår fondkloner (Fondkloner - valfrihet eller förvirring?) när samma fond dyker upp under olika namn och ibland med olika avgifter. Det här fenomenet kommer inte heller att tillföra marknaden något.
På senare tid har det också ploppat upp diverse garantifonder, med mer eller mindre garanti. Om man tittar lite närmare på de här fonderna, som ofta kan klassas som blandfonder, så har en del uppemot 60 procent av placeringarna i räntebärande värdepapper och då framför allt statsskuldväxlar. En sådan defensiv placeringsfilosofi tillsammans med en aktiv förvaltning med en förvaltare som står på tå och är beredd att gå upp till 100 procent räntebärande, ja, då vore det väl tusan om de inte skulle kunna ha som "mål" att uppnå 80-90 procent av fondens kurs över en tre månadersperiod. Vissa garantifonder är fond-i-fonder, vilket gör att de i alla fall i teorin snabbt kan hoppa mellan ränte- och aktiefonder.
Sedan har vi hedgefonderna, som växer upp som svampar ur jorden. Även om den ena har hemligare placeringsbestämmelser än den andra så är det ofta samma tricks de använder sig av. De hoppar mellan två aktieportföljer. Den ena portföljen förvaltar de som vilken aktiefond som helst och aktieportfölj nummer två, som förmodligen är ganska lik den första, används för blankning.
Jag och en kompis använde samma taktik på Stryktipset för många år sedan när vi satte ihop en rad med det vi verkligen trodde på och en "tvärt-om-rad", där vi satsade på de lag vi trodde minst på. Eftersom vi var rent urusla på att tippa brukade vi ha lika många rätt på båda raderna. Men om "tvärt-om-raden" hade gått in, hade det förmodligen blivit ganska bra med pengar. Till skillnad från i vår tipsklubb behöver hedgefondförvaltaren bestämma sig för om de tror på en fallande eller stigande börs, och vilken av aktieportföljerna de ska lägga sig tungt i. Men innehållet i hedgefonderna är trots allt till största delen gammal skåpmat, som aktier och räntebärande värdepapper.
Kalla mig bakåtsträvare, eller jämför mig med chefen för det amerikanska Patentverket, men jag tycker att de gamla hederliga ränte- och aktiefonderna duger gott. Däremot tror jag att vi kommer att se en utveckling mot nya spännande länder, regioner och branscher, varefter nya aktie- och räntemarknader mognar fram i världen. Vem vet kanske framtidens fondvinnare är en vitrysk IT-fond?
