Det blir svårt för Riksbanken att undvika en räntesänkning redan i maj efter de svenska inflationssiffrorna för mars som publicerades på fredagsmorgonen. Den breda inflation, KPI, sjönk från 4,5 procent i februari till 4,1 procent i mars. Och även om det är en hög inflationstakt i ett närmare historiskt perspektiv så var det ett utfall som låga hela 0,5 procentenheter under Riksbankens prognos. Dessutom kan tilläggas att stigande räntekostnader på hushållens bolån bidrog med 2,1 procentenheter till KPI-inflationen. Här är förstås bankens egna räntehöjningar den stora boven i dramat. Mer glädjande är att livsmedelspriserna faktiskt sjönk från februari till mars. Här spelar den tidiga påsken sannolikt en betydande roll.

KPIF, där effekten av räntesatsförändringar räknas av sjönk från 2,5 till 2,2 procent. Även det ett utfall 0,5 procentenheter under prognosen då Riksbanken hade räknat med att KPIF istället skulle stiga till 2,7 procent.

Slutligen så sjönk KPIF exklusive energi från 3,5 till 2,9 procent. Och det behöver väl knappast tilläggas att det också var ett utfall väl under Riksbankens bedömning på 3,3 procent.

Det här betyder att KPIF, som är Riksbankens inflationsmål, nu ligger snubblande nära de 2,0 procent som är just målet. Ska vi utgå från Riksbankens prognoser så talar det mesta för att KPIF kommer att ligga en bit under målet redan i juni i år.

Än viktigare den här gången är dessutom att KPIF exklusive energi fortsätter att falla brant. Riksbanken har under senare tid lagt stor vikt vid detta inflationsmått eftersom det anses ge en bättre indikation på det underliggande pristrycket i svensk ekonomi.

Det kan väl dessutom tilläggas att alla inflationsutfallen även hamnade en bit under analytikernas konsensusprognoser som i de flesta fall har ett något färskare datum än Riksbankens förutsägelser som levererades i samband med det senaste penningpolitiska beskedet den 27 mars.   

Inflationsmålet är numera inom tydligt räckhåll och det finns till och med en överhängande risk att inflationsmålet kommer att missas åt andra hållet när man blickar framåt. Inflationsnedgången i mars var dessutom bredbaserad. Ska Riksbanken föra en någorlunda framåtblickande penningpolitik borde det vara givet med en räntesänkning i samband med det penningpolitiska beskedet den 8 maj. Under mer normala omständigheter vore det dessutom inte helt fel med en räntesänkning på 0,50 procentenheter, men så långt tror vi inte Riksbanken törs sträcka sig.   

Hoten mot en räntesänkning är bland annat vad andra centralbanker kan tänkas hitta på. En Fed-sänkning i närtid tycks utesluten efter ett överraskande högt amerikanskt inflationsutfall i mars. ECB är lite svårare att bedöma men på marknaden prissätts en räntesänkning i juni med cirka 80 procents sannolikhet. Något som Riksbanken borde ta i beaktande i samband med sitt räntebeslut. ECB är dessutom viktigare för Riksbanken än Fed även om direktionsmedlemmarna la överraskande stor vikt vid den senare i samband med det senaste räntebeskedet.

Ett ytterligare hot är en fortsatt kronförsvagning. En försvagning som tog ytterligare fart, om än i mindre omfattning än kunde befaras, efter att inflationssiffrorna publicerats. Vi på Placera tycker ändå att det vore i det närmaste absurt om Riksbanken tog en svagare svensk krona som främsta förevändning för att låta räntan ligga still. Den kronförsvagningen som skett är egentligen inget större hot mot inflationen. För att kronan ska bli reellt inflationshot, givet de inflationsprognoser som lagts, krävs en väldigt mycket större försvagning än den vi sett under senare tid. Den stora försvagningen av kronan skedde dessutom under 2022 och 2023 och det är effekterna av detta vi borde se i dagens inflationsutfall.

Givet den kommunikation som Riksbanken fört under senare tid skulle det dessutom vara oerhört fräckt gentemot hushållen att på ett så drastiskt sätt ändra på räntebudskapet när inflationen till slut ligger så nära målet.

Det ska ändå tilläggas att räntemarknaden inte fullt ut prisar in en räntesänkning redan i maj. Sannolikheten har dock skjutit upp till omkring 65 – 70 procent för att detta sker. Man väntar säkert på den närmaste tidens kommunikation från riksbanksdirektionens ledamöter innan man törs ta steget tas full ut.