Hittills i år är evighetsportföljen upp nästan 3 procent. Det ska jämföras med aktiemarknaden som är ner drygt 20 procent i år.

Evighetsportföljen har stabilisatorer som är perfekta för den panikartade marknad som rått på börsen under de senaste veckorna.

Exponeringen mot aktiemarknaden är bara 25 procent. Den resterande delen av portföljen ligger i lika stora delar i långa respektive korta statsobligationer och i guld.  

Hittills under 2020 har långa amerikanska statsobilgationer gått starkast med en uppgång på över 20 procent, följt av guld som stigit med drygt 7 procent, även korta statsoligationer är upp med drygt 2 procent. 

Normalt brukar en nedgång i ett av tillgångsslagen kompensera genom en uppgång i någon eller några av de andra. Det som är negativ för ett tillgångsslag brukar vara positivt för andra. Det skapar vanligen stabilitet i portföljen oavsett vad som händer på marknaderna.

Sedan 1972, vilket var första helåret då dollarn släppt kopplingen till guldet, har evighetsportföljen bara minskat i värde fem år.

Tre av dessa har varit under de senaste tio åren. Inte ens under finanskrisen 2008 backade portföljen.

Evighetsportföljen utvecklades av Harry Browne som var politiker, finansrådgivare och författare. Han utvecklade evighetsportföljen i första hand som en investeringsstrategi för sin egen pensionsportfölj.

Harry Browne.

Han valde att dela upp konjunkturcykeln i de fyra delarna: uppgång, nedgång, inflation och deflation. Utifrån dessa fyra investerade han 25 procent av kapitalet i vardera aktier, guld, statsobligationer med lång löptid och statsobligationer med kort löptid.  

I uppgångsfasen är aktier bästa valet. I nedgångsfaser är statsobligationer med kort löptid säkrast. I tider med hög inflation brukar guldet hålla emot bäst och i deflationstider brukar det vara bäst att äga långa statsobligationer.

Sedan 1972 har portföljen backat med som mest 4,2 procent. Den största uppgången hade portföljen 1979, då den steg med hela 39 procent främst till följd av att guldpriset steg med 126 procent det året.

I genomsnitt har evighetsportföljen avkastat 8,7 procent per år sedan 1972 i amerikanska dollar. Den har hittills aldrig uppvisat negativ avkastning under två år i följd.

Det positiva med evighetsportföljen är att man minimerar volatiliteten i portföljen. Priset för detta är helt enkelt lite lägre avkastning, men ger i gengäld en lite lugnare nattsömn.

Ett sätt att bygga evighetsportföljen är att använda sig av ETF:erna SPY som följer S&P500, TLT som innehåller långa armerikanska statsobligationer, GLD för guld och VGSH för korta amerikanska statsobligationer.

Problemet med detta är att nya europeiska bankregelverk gör att dessa instrument inte går att handla längre.

Ett sätt att kopiera skulle kunna vara att välja motsvarande fonder. När det gäller aktier så skulle en bred aktiefond funka, när det gäller guld så skulle en bred guldfond fungera alternativt en guldtracker.

När det gäller långa amerikanska statsobligationer så skulle till exempel ett möjligt investeringsalternativ ETF:en iShares Govt Bond 15-30yr  som investerar i amerikanska statsobligationer med löptider på mellan 15 och 30 år.