Placera har träffat en norsk tillväxtmarknadsförvaltare som går sin egen väg genom att strunta i index för att i stället förlita sig på sin egen värderingsmodell.

Oddbjörn Dybvad har förvaltat Odin Emerging Markets-fond tillsammans med Vegard Søraunet sedan starten 2010. Teamet utökades i somras med förvaltaren Harald Nissen.

Tillväxtmarknadsfonder har haft ett kämpigt 2015 och index är ned 2 procent. Under samma period ligger Oddbjörn Dybvads fond lika mycket på plus.

Det är fem år sedan fonden startades och den ligger i absolut topp både jämfört mot index och mot konkurrenterna. Fonden har belönats med fyra stjärnor på fem års sikt och fem stjärnor på tre års sikt hos Morningstar.

Förvaltaren Oddbjörn Dybvad berättar om framgångsreceptet:
En liten förvaltningsorganisation med korta beslutsvägar – och en stark tro på den egna modellen med fokus på långsiktigt värdeskapande.

"Grunden är vår modell som fokuserar på långsiktigt värdeskapande företag som kan uppvisa positivt kassaflöde och lönsam tillväxt", säger han och tillägger att nyckeln till ökad kursutveckling är tillväxt i bolagets sysselsatta kapital, det vill säga eget kapital och skulder.

"Vi vill att bolaget ska generera hög avkastning på detta kapital. Det är samma värderingsmodell som fondbolaget använder för nordiska investeringar".

"Modellen fångar upp det som driver aktiekurserna på lång sikt, oberoende av om bolagen är noterade i Kuala Lumpur eller Stockholm”, säger Oddbjörn Dybvad.

”Det som är uppenbart är att traditionella stora tillväxtmarknadssektorer som råvaror och finans inte passar modellen så bra. Råvarubolag har utmaningar med att skapa värde över tid. Därför håller vi oss till stor del borta från den typ bolag", säger han och förklarar därmed att fonden avviker mycket från de etablerade index som finns på tillväxtmarknaderna.

Det är inga problem om bolagen har inte har 100 procent fysiska tillgångar i balansräkningen. Immateriella tillgångar och goodwill är i sig inget problem utan något man får räkna med när man äger bolag som förvärvar. Det är också svårare för konkurrenter att kopiera affärsidéer när man har immateriella tillgångar, anser Oddbjörn Dybvad.

"Vi försöker göra förvaltningen så enkel som möjligt och modellen ger oss många bolag med konsumentinriktning. Fördelen med det är att då förstår vi produkterna", säger han och nämner att den senaste investeringen var ett bryggeri på Sri Lanka.

Han har flera bryggerier i portföljen därför att de ofta har lokalt monopol, starka varumärken med hög avkastning på sysselsatt kapital samt höga inträdesbarriärer.

Varför aktiv förvaltning på tillväxtmarknader?

"Den investerare som köper index får en skev geografisk fördelning med 25 procent i Kina och 25 procent i utvecklade ekonomier som Sydkorea och Taiwan. Det blir även stor exponering mot olja och råvaror och kinesisk finansindustri som utgör 50 procent av index".

"Mycket av dagens geografiska fördelning i index är ett arv av den starka kursutveckling som tillväxtmarknaderna hade under 20 år fram till 2007. Man får för lite bolag med konsumtionsinriktning."

Oddbjörn Dybvad är ödmjuk och säger att fonden har gått på flera minor under de fem år den funnits och att det är något man försöker lära sig av.

"Vi har haft för naiv inställning till corporate governance-frågor som hur ägarstrukturen ser ut, vem som är huvudägare och om huvudägarens agenda är densamma som vår eller en helt egen".

Han nämner hårresande exempel som där innehaven halverats i värde när bolag mer eller mindre har blivit nationaliserade. Lärdomen är att vara försiktigt i reglerade sektorer.

"En tillväxtmarknad är ju en omogen och mindre genomlyst marknad och vi har lärt oss att hållbarhetsanalys är en viktig parameter. Här får man ta hjälp av en extern part som levererar hållbarhetsanalys för att minska risken i investeringarna".

Hur lång är investeringshorisonten för innehaven?

"Vi har en investeringshorisont på fem till sju år och ungefär åtta av de tio största innehaven i fonden har varit med sedan starten 2010. Det vittnar om en stark tro på långsiktig värdetillväxt som skapar övervärden till portföljen".

"Målet med modellen är att hitta bolag som fonden aldrig behöver sälja. Hittar man bolag med bra ledningsgrupp som allokerar kapitalet bra så blir det en bra resa".

Typexempel är Bidvest, ett sydafrikanskt minikonglomerat som arbetar inom livsmedel och växer stabilt med 12-15 procent per år.

Den relativt koncentrerade portföljen på ett trettiotal bolag, jämfört med 600 bolag för den genomsnittliga fonden i fondkategorin, visar att fonden går sin egen väg och avviker mycket från index. Riskspridningen i fonden är ändå bra och inget innehav är för stunden större än 7 procent.

Det är en relativt liten fond med en miljard kronor i förvaltat kapital, vilket inte behöver vara enbart negativt då en liten fond kan vara mer snabbfotad. Och den är inte heller billgast i klassen. Förvaltningen kostar två procent per år, vilket är dyrare än snittet för kategorin. Men Oddbjörn Dybvad försvarar kostnaden:

"Det kostar mer att driva en tillväxtmarknadsfond än exempelvis en Sverigefond. Vi gör exempelvis många företagsbesök på plats varje år".

"Det är en förutsättning för gott investeringsarbete. Att resa och vara på plats är viktigt, det skapar inspiration och ger investeringsidéer", avslutar Oddbjörn Dybvad.

Fondens långsiktiga mål är att generera en snittavkastning på mellan 11-13 procent i värdetillväxt per år, före förvaltningsavgift. Med årets värdeökning på 2 procent ligger han visserligen i topp i sin fondkategori – men jämfört med den egna målsättningen har han med andra ord en bra bit kvar.