Marknaden för högränteobligationer har varit stekhet de senaste åren. Det låga ränteläget har lett till att såväl institutionella som privata placerare sökt med ljus och lykta efter avkastning. Och det är något som företagsobligationer med sämre kreditvärdighet, så kallade high yield, har kunnat erbjuda.
I Norden är den här marknaden stark dominerad av företag i oljesektorn. I Norge utgörs så mycket som 50 procent av oljerelaterade papper, och Norge utgör i sin tur en stor del av den totala marknaden i Norden.
De senaste sex månaderna har priset på Brentolja rasat med över 50 procent och handlas nu söder om 50 dollar per fat. Detta har lett till att investerarna flytt högränteobligationer med inriktning mot oljesektorn, vilket satt djupa spår i många fonder som investerat i den här typen av obligationer, som Placera skrev om på onsdagen.
De senaste månaderna har likviditeten på marknaden dessutom varit dålig vilket gjort att kurssvängningarna förstärkts ytterligare.
Det här vittnar bland annat hedgefonden Atlant Stability om i en extra förvaltarkommentar i december. Den annars stabila fonden backade över 1 procent i december – den största nedgången sedan augusti 2011. Bakom nedgången ligger fondens exponering mot företagsobligationer utgivna av bolag i den norska oljesektorn.
Spiltan Högräntefond, med en betydligt större exponering mot norska företagsobligationer, har samtidigt tappat 5 procent de senaste tre månaderna.
Om det hittills mest handlat om kraftiga prisnedgångar på högränteobligationer så växer nu oron för att antalet betalningsinställelser kommer att öka den närmaste tiden. Det är något som kan få ödesdigra konsekvenser.
I en dagsfärsk rapport konstaterar SEB att marknaden har växt kraftigt de senaste åren vilket gjort att den relativa andelen betalningsinställelser varit artificiellt låg. SEB spår nu att nivån på betalningsinställelser på den nordiska marknaden för högränteobligationer kommer att öka kraftigt det kommande halvåret.
Vidare tror SEB att fondflödet på den nordiska marknaden kan bli negativt, vilket redan är fallet i Norge, i och med att högräntefonder i andra nordiska länder (däribland Sverige) har en betydande exponering mot den norska marknaden.
Är det något erfarenheterna från tidigare krascher säger oss så är det att en isolerad krishärd sällan förblir isolerad. De finansiella marknaderna är kommunicerande kärl. Minns hur amerikanska subprime-lån länge betraktades som en perifer händelse tills plötsligt hela den globala kreditmarknaden var i kraftig gungning.
I dag är det högavkastande obligationer i oljerelaterade företag som är skakade. I morgon kan många fler branscher vara drabbade. Oron för spridningseffekter ska med andra ord inte underskattas och den som köpt högräntefonder bör vara medveten om de risker som det innebär.
