Individuellt pensionssparande, IPS, och privat pensionsförsäkring är två skattegynnade sparformer som regeringen är måna om att vi utnyttjar. Som morot låter regeringen oss dra av 12 000 per år i deklarationen. Piskan är att du inte kan använda pengarna innan du är 55 år, att du betalar en årlig schablonskatt på kapitalet och inkomstskatt när du tar ut det.

Det största lockbetet är alltså att det bara kostar 700 kronor att spara 1 000 kronor efter skatteavdraget, som för de flesta ligger på 30 procent. Det är också detta argument som banker och försäkringsbolag använder flitigast i sin marknadsföring av IPS och privat pensionsförsäkring. Ett annat vanligt förekommande argument är att omplaceringar inte beskattas med kapitalvinstskatt.

Men egentligen är det inlåsningen som lockar bankerna och försäkringsbolagen. Inlåsta pengar är de bästa pengarna, brukar bank- och försäkringsfolket säga mellan skål och vägg.

Sedan ett par år tillbaka har regeringen infört en ny sparform, investeringssparkontot som kort och gott förkortas ISK. Likheterna med ISK, IPS och privat pensionsförsäkring är att omplaceringar är skattefria och sparformen är behäftad med en årlig schablonskatt. Skillnaderna är att schablonskatten är 30 procent för ISK men bara 15 procent för IPS och pensionsförsäkring. ISK är inte heller låst utan sparandet kan avslutas och pengarna användas när som helst.

Nu visar beräkningar som placera.nu har gjort att ISK är mer fördelaktigt än IPS och privat pensionsförsäkring för de som bara betalar kommunalskatt under sparandet och efter pensionering. Enligt SCB betalar 83 procent av svenskarna mellan 20 och 64 år enbart kommunalskatt. Läs mer här.

Om staten vill att vi ska låsa in pensionssparandet i IPS eller privat pensionsförsäkring måste villkoren förbättras. Annars går sparformerna mot en långsam men säker död. Inlåsningen måste premieras, idag gör den inte det. Att höja utbetalningsåldern från dagens 55 år till 62 år som pensionsåldersutredningen förelår är helt fel väg. Det gör sparformerna bara ännu sämre jämfört med ISK.

Att sänka schablonskatten från dagens 15 procent är inte tillräckligt. Inte ens om den sänks till noll procent . En väg skulle kunna vara att sänka inkomstskatten vifd uttag av IPS och privat pensionsförsäkring till 15 procent. Men det skulle slå över hela linjen, både hög- och låginkomsttagare och det skulle kosta staten en hel del.

En lättare och mindre kostsam väg skulle vara att höja avdragsrätten till 50 procent av sparandet även för dem som bara betalar kommunal inkomstskatt. Idag är det bara de som betalar statlig inkomstskatt som åtnjuter det, på den del som omfattas av den statliga skatten. Effekten blir att spararna får göra avdrag som om de tjänar över brytpunkten för statlig inkomstskatt men när de sedan tar ut pensionen sannolikt beskattas under brytpunkten.

Då är det mycket enklare att motivera att man binder upp sitt sparande i IPS eller privat pensionsförsäkring. Det är också fördelningspolitiskt korrekt då det inte påverkar de som idag tjänar mest, utan endast de som bara betalar kommunal inkomstskatt, 83 procent av svenskarna.