Tanken med PPM har alltid varit god, eget ansvar, ökad valfrihet och förhoppningsvis bättre pension. Men tyvärr har det inte blivit riktigt så. Svenskarna i genomsnitt har visat att de inte uppskattar valfriheten och ansvaret på det sätt som riksdagen och regeringen hade hoppats på.

Majoriteten av oss är passiva och utnyttjar inte det stora smörgåsbord som står framför oss. Fondbolagen serverar nya spännande rätter i en strid ström, samtidigt som de dukar av de som börjar bli dåliga.

I dagsläget består smörgåsbordet av 815 olika rätter - fonder alltså.

PPM har också blivit en tummelplats för lycksökare. Det började med PPM-förvaltarna, eller massbytarna, som genom mer eller mindre tvivelaktiga försäljningsmetoder fick hundra tusentals svenskar att betala dyrt för att slippa valfriheten och slippa att ta ansvar.

I ett försök att stoppa lycksökarna förbjöd Pensionsmyndigheten massbyten. Men det var för stora pengar på spel för att de skulle ge upp. I stället startade de egna fonder dit de flyttade sina intet ont anande kunder.

Nya avgifter lades på och de gamla behölls. Resultatet är garanterat sämre pension.

Nu pågår en översyn av PPM som ska presenteras senare i år. Det är ett digert arbete som görs. Socialförsäkringsminister, Ulf Kristersson, talar om en "pensionsreform 2.0", där både utbudet av fonder ska ses över och förhoppningsvis även kvaliteten.

Om utredningen skulle utgå ifrån att det är ett privilegium att få förtroendet att förvalta våra pensioner skulle ett framtida PPM kunna se ut så här. Det skulle inte krävas så många förändringar för att få bort de värsta avarterna:

Endast dokumenterat skickliga förvaltare eller förvaltningsteam ska få rätt att lägga upp sina rätter på smörgåsbordet. Fonden måste ha uppvisat en framgångsrik historik när det gäller avkastning och risk på fem år.

Den ska resultera i en rating på fyra eller fem, eller motsvarande, från oberoende ratinginstitut, till exempel Morningstar. Den höga ratingen ska vara bestående över en lägre period, det räcker inte med en enskild femårsperiod för att kvalificera fonden.

Genomför löpande utvärderingar för att byta ut de som inte håller måttet mot bättre fonder som sitter på avbytarbänken och vill in. Fonder som presterar dåligt flyttas till OBS-listan under en period innan de åker ut.

Öka antalet fonder som vi kan välja från dagens fem till tio. Det skulle ge bättre riskspridning i portföljen. Sänk samtidigt antalet fonder som fondbolagen kan ha med från cirka 25 till fem. Endast de bästa är goda nog för våra pensionspengar.