Det orange kuvertet har dumpit ned i våra brevlådor och ingen har väl missat Pensionsmyndighetens tv-reklam den senaste tiden. Samtidigt har pensionsbranschen kommit in med sina remissvar på flytträttsutredningen. Man skulle kunna säga att det kokar i pensionsgrytan.

Flytträttsutredningen och remissvaren är intressanta och väcker starka reaktioner. Den har delat in pensionsbranschen i två läger, de som vill ha mycket flytträtt och de som vill ha lite. Läs mer här.

När man tänker på hur det ser ut i dag, och hur det har varit, är det faktisk konstigit att det har dröjt så länge att få en förändring till stånd. Det beror delvis på den svenska modellen och övertron på självreglering. Men nu har det visat sig att självregleringen inte fungerar i praktiken, varför regeringen har satt ned fonten och ska lagstifta.

Men nu är det på gång, och självklart ska inte våra pensionspengar låsas in hos livförsäkringsbolag som vi inte gillar, som kanske tar ut hutlösa avgifter och erbjuder dåliga fonder. Det är ju våra pengar, våra framtida pensioner som står på spel.

Men man ska också veta att med frihet kommer ansvar. Många kommer hantera friheten bra medan andra kommer hamna i klorna på giriga säljare som "bara vill väl" då de förespråkar ett visst bolag men kanske inte berättar att just det bolaget betalar den högsta provisionen.

Alla intressenter har sin egen agenda och den är många gånger viktigare än kundens bästa.

Det slog mig när jag läste Fondbolagens förenings pressmeddelande om sitt remissvar till flytträttsutredningen.

Där framgick det att de vill öka konsumenternas inflytande över tjänstepensionen. Det låter självklart behjärtansvärt och vem kan säga emot något sådant. De hävdar också att fri flytträtt gynnar konkurrensen och produktutvecklingen och är till gagn för spararna.

Men är det så?

Fondbolagens förening är en förening för fondbolagen, inget annat. Deras verksamhet finansieras av fondbolagen och deras arbete går ut på att skapa så lönsamma fondbolag som möjligt. Det är storbankerna som styr och ställer i föreningen. När den säger att den står på fondspararnas sida är det samma sak som när Svenskt Näringsliv säger att de står på de anställdas sida.

Fondbolagens förening vill att flytträtten ska omfatta fler fribrev än bara dem där anställningen har upphört. Utredningen föreslog nämligen att den som byter från ett jobb till ett annat inom samma avtalsområde inte får fri flytträtt för sina inbetalade pensionspengar. Då kan spararen bara flytta kapitalet mellan de bolag som godkänts av arbetsmarknadernas parter inom avtalsområdet.

Och det är den kollektivavtalade tjänstepensionsmarknaden som är störst, med flest personer och mest pengar. Men där har också är arbetsmarknadernas parter pressat försäkringsbolagen att sänka sina fond- och försäkringsavgifter kraftigt för att få vara med. Det kan liknas med premiepensionen där staten kräver rabatter av fondbolagen för att de ska få vara med.

Utanför den kollektivavtalade marknaden finns det ingen som har pressat priset. Motparten, den enskilde pensionsspararen, är ensam och svag, och det är försäkringsbolagens listpriser som gäller. Avgifterna kan vara dubbelt så höga som på den kollektivavtalade marknaden.

Men det kan väl inte vara därför som Fondbolagens förening vill ha en så bred flytträtt som möjligt?