Sen några år finns en trend att fondbolag ger i uppdrag åt andra förvaltare att förvalta en hel eller delar av en fond. Ett typiskt exempel är att ett fondbolag med en global aktiefond köper in Asienförvaltningen av någon som är bra på Asien. En ännu mer extrem variant på detta är intåget av fond-i-fonder på marknaden, men det är en annan diskussion. Generellt sett är utvecklingen bra eftersom det i teorin borde innebära att vi får bättre fonder på marknaden. För visst borde Asiendelen av en globalfond skötas bättre av en stor internationell aktör med representation i Asien än av någon som sitter i Stockholm och försöker ha koll på den asiatiska marknaden. 

Sen finns det förvaltare som löper hela linan ut och köper in hela sin förvaltning av en fond från någon annan. Det är då sannolikt att det bolag som tar över förvaltningen av fonden förvaltar den på exakt samma sätt som en fond i sitt eget sortiment. Den ansvariga förvaltaren har då i princip samma portfölj i båda fonderna. Det har uppstått en fondkloning. Om nu förvaltaren som tagit på sig att sköta ett annat bolags fonder är skicklig, dyker det snart upp fler bolag som vill ha hjälp. Följden blir att kloningen av ursprungsfonden inte stannar vid ett exemplar. Det här en trend som jag tror vi kommer att se mer av framöver.

Fondkloning inom en egen koncern har funnits sedan allemansfonderna tillkom på mitten av 80-talet då regelverket begränsade hur stora fonderna fick bli. Det förde med sig att man startade en kopia av den första fonden när den blev för stor. I dagsläget innehas svenska mästerskapet i fondkloning av Folksam, som har tre till fyra exemplar av samma fond men med lite olika namn beroende på vilket tjänstepensionsområde den ska säljas.

Ett exempel på fondkloning är de två så gott som identiska Asienfonder som Länsförsäkringar respektive Skandia har i sitt utbud. Båda fonderna förvaltas av Siew Hua Thio på Goldman Sachs. Visst finns det en liten skillnad bland de fem största innehaven, men jag anser ändå att du får i princip samma fond vilken du än väljer. Även om man tittar hela fondernas innehav är portföljerna i princip identiska. Om du står inför att välja en av dessa två Asienfonder är Skandias billigare hos PPM och Länsförsäkringars är billigare utanför.

Ett annat exempel är ABN AMRO Global Quant och Länsförsäkringars Globalfond. Eftersom det är ABN AMRO som numera sköter förvaltningen av Länsförsäkringars Globalfond  gjorde de det lätt för sig och skapade en kopia av Global Quantfonden. Den skillnad som finns i de fem största innehaven beror på att man valt att indexförvalta tillväxtmarknaderna. I det här fallet uppstår något spännande nämligen att kopian är billigare än originalet. Om du nu står och velar mellan just dessa två fonder bör du välja Länsförsäkringars.

Vad betyder det för spararna? Ett stort problem med att fondbolagen lägger ut förvaltning är att det är svårt för spararna att hänga med i svängarna. Fondbolaget har ingen skyldighet att informera sina kunder om detta. Visserligen brukar brukar sådan information gömmas undan någonstans i årsredovisningen, men hur många läser den?

Frågan är om ökad mångfald på fondmarknaden alltid är till det bättre. Jag är en stark anhängare av ett stort och varierat fondutbud på marknaden så att sparare ska kunna hitta "sin" fond. Men om det ökade utbudet till en viss del beror på att samma fonder dyker upp under olika varumärken, då skapar det ökade utbudet mer förvirring än valfrihet.

Klonad fond: Länsförsäkringars respektive Skandias Asienfonder

Källa: PPM, Finansinspektionen och Morningstar

Klonad fond: Länsförsäkringars respektive ABN AMRO:s Globalfonder

Källa: PPM, Finansinspektionen och Morningstar