Den som inledde det nya seklet år 2000 med en investering i svenska aktier kunde vid utgången av år 2025 glädja sig åt en årlig värdetillväxt om 7,9%, enligt börsens avkastningsindex SIXRX. Men den som i stället valde att köpa guld fick en ännu högre avkastning med en årlig värdetillväxt om 11,4%.

Att en bit gul metall givit en bättre värdeutveckling än en investering i det svenska näringslivet är häpnadsväckande och väcker en del frågor. Beror allt på guldets makalösa uppgång de senaste åren? Nja, guldet har haft ledningen hela tiden – endast under 2021 var det oavgjort. Hänger det på val av startdatum – det brukar ju vara en avgörande faktor i avkastningsjämförelser? Börsen tappade ju 60% från seklets början till 2002.

Svaret är att startdatum för jämförelsen är valt på grund av att investeringsguld blev momsfritt från och med den 1 januari 2000. Med slopad moms var guld – den äldsta och mest beprövade placeringen i kategorin lös egendom – ett realistiskt, om än något bökigt, investeringsalternativ för svenska placerare. Den första ETF:en backad av guld introducerades 2004 och guld var därmed ett praktiskt alternativ att beakta vid portföljkonstruktion.

Att guldet steg när börsen föll rejält 2000–2002 och 2007–2008, är om något argument för att försöka inkludera guld i sin portfölj, snarare än skäl att avfärda dess fina utveckling på 00-talet som en tillfällighet.

Den permanenta portföljen

Trots att guld är en av de äldsta placeringsformerna betraktas det fortfarande som en udda fågel. Hur kan man då förstå dess roll i en portföljstrategi? I den trevliga lilla investeringshandboken Fail-safe investing från 1999 av numera bortgångne Harry Browne presenteras en enkel portföljstrategi där guld spelar en viktig roll. Browne föreslår en portfölj, som han kallar den permanenta portföljen, bestående av de fyra tillgångarna aktier, obligationer, guld och kontanter (bankkonto eller penningmarknadsfond). Portföljen initieras med lika vikt för alla tillgångarna, 25% vardera.

Allt eftersom tillgångsvärdena utvecklas kommer portföljandelarna förändras och om någon tillgång får en andel som överskrider 35% eller underskrider 15% så rebalanseras hela portföljen till andelarna 25% vardera igen. Varför portföljen ska se ut så här motiverar Browne med att ekonomin alltid befinner sig i något av fyra tillstånd: välstånd, inflation, lågkonjunktur/åtstramning och deflation.

Indelningen kan förfinas och nyanseras, något som exempelvis läsare av analysfirman GaveKal känner till, men huvudpoängen är att oavsett vilket läge än ekonomin befinner sig i finns det minst en tillgång som skyddar portföljen. Bara man håller fast vid strategin behöver man inte göra några prognoser eller bedömningar.

Lägre avkastning – men lägre risk

För att testa den permanenta portföljen under svenska förhållanden skapade jag med hjälp av AI-verktyget Lovable en beräkningssnurra för svenska data enligt Brownes regler. På mindre än en timme hade jag tillgång till ett kraftfullt verktyg. Under perioden 1 januari 2000 till 31 december 2025 gav den permanenta portföljen en årlig värdetillväxt om 6,9%, vilket alltså var något lägre än börsens 7,9%. Å andra sidan hade den permanenta portföljen en helt annan riskprofil. Mitt favoritmått för portföljrisk är drawdown, vilket i procent anger hur dagens portföljvärde förhåller sig till det högsta värdet hittills.

Några exempel på drawdown för en portfölj som bara innehåller SIXRX är -67% år 2002, -57% år 2008 och -35% som nåddes under pandemin 2020. Att bara ha aktier i sin portfölj är således väldigt riskabelt. Den permanenta portföljen har också sina drawdowns men den största var -12% år 2002. En annan populär portföljstrategi är den så kallade 60/40-mixen där man har 60% aktier och 40% obligationer med årlig rebalansering. Dess årliga värdetillväxt under perioden har varit 6,8%, alltså snarlik den permanenta portföljen, men med betydligt värre drawdowns i storleksordningen 30 till 40%.

Därför kan guld ha en plats i portföljen

En annan fascinerande egenskap hos den permanenta portföljen är att den ytterst sällan rebalanserar. Browne hävdar i sin bok att portföljen är säker, stabil och enkel att sköta och det ser ut att stämma under svenska förhållanden.

Även om man inte vill följa Brownes råd i detalj är det tydligt att hans idéer hänger på möjligheten att investera i guld, vilket är värt att beakta för oss alla. Det finns situationer då guldet excellerar. Det är inte så enkelt som att guld är en inflationshedge; det gäller på lång men inte kort sikt. Guld kan fungera som hedge mot låga eller negativa realräntor, geopolitisk oro, ansvarslös penning- eller finanspolitik, eller institutionellt misstroende. Brownes poäng är att man inte behöver veta varför det fungerar, bara att det fungerar. Portföljen är alltid redo.

Missas av svenska institutioner

Därför är det lite märkligt att guld i fondform inte finns i storbankernas utbud (finns hos nätmäklarna) eller i våra institutioners portföljer. Att världens centralbanker håller en femtedel av allt guld som någonsin brutits, med en portföljandel om 24% talar å andra sidan sitt tydliga språk.

Man kan konstatera att en permanent portfölj initierad år 2000 rebalanserade senast i januari 2026 och dessförinnan i april 2024 – båda gångerna på grund av att guldandelen översteg 35% och att portföljen därmed tog hem vinster på den senaste gulduppgången.

Om man blickar framåt är i alla fall Brownes råd för en portfölj som initieras idag att starta med en allokering med 25% i vardera tillgången.

Jan Sand är teknologie doktor och tidigare hedgefondförvaltare med bakgrund på bland annat SEB, JP Bank m.m.