Grundaren till Börsveckan, Björn Davegårdh, påpekade vikten av att vara mycket selektiv på aktiesidan och vidare att se kursfall som tillfällen. Och för den som gillar fordons- och maskinrelaterade aktier med en nisch mot expansiva regioner är Ferronordic ett intressant bolag. Aktien har dessutom tappat rejält sedan kurstoppen i slutet av 2021. I BV 23-47 konstaterade vi att risknivån var hög med en allt tuffare marknad och aktien har haft en relativt ljummen kursutveckling, där en vikande europeisk lastbilsmarknad vidare kan indikera att konjunkturen globalt är på fallrepet.

I Ferronordics senaste delårsrapport syns utvecklingen dock inte i Q2-siffrorna vid första anblick. Fjolårets förvärv av den amerikanska maskinåterförsäljaren Rudd Equipment Company bidrog till att omsättningen ökade med 62 procent till 1,1 miljarder kronor i det senaste kvartalet. Men skulle man exkludera den amerikanska verksamheten så sjönk istället omsättningen med 42 procent där minskad försäljning av nya lastbilar och maskiner i Tyskland respektive Kazakstan (Centralasien) påverkade utvecklingen negativt. Noterbart i sammanhanget är att även eftermarknadsaffären, som brukar ge visibilitet på intäktssidan, visade på svaghet och backade med nästan 4 procent organiskt (om vi exkluderar USA-segmentet och således förvärvet av Rudd Equipment).  

Vd Lars Corneliusson anger i rapporten att ledningen ser en fortsatt stark utveckling i USA och i utsikterna är han optimistisk kring de marknadsmöjligheter som finns i att uppgradera landets infrastruktur samt omfattande federala och delstatliga program för infrastrukturinvesteringar. USA är redan idag världens näst största marknad för anläggningsmaskiner.

Till det positiva så förbättrades rörelseresultatet till -4 Mkr (-10) i Q2, varvid utfallet för det första halvåret blev +17 Mkr (-25). Här hjälper förvärvet av Rudd Equipment lönsamheten, vars rörelsemarginal uppgick till 7,3 procent i kvartalet och framåtblickande ger det stöd i ledningens tillväxt- och lönsamhetsambitioner.

Vid kapitalmarknadsdagen i början av oktober presenterade ledningen nya finansiella mål och det är höga förväntningar man kommunicerar till investerare. På fem år ska omsättningen dubblas gentemot 2024, vilket i våra ögon skulle betyda en genomsnittlig årlig tillväxttakt (CAGR) runt 15 procent. Beaktat behovet av infrastruktursatsningar i USA, men också i Kazakstan, finns goda förutsättningar att realisera målet. Lönsamhetsmålet om mer än 6 procent i rörelsemarginal (på ebitnivå) är därtill realistiskt om vi antar att Ferronordic kan återgå till en marginalnivå som rådde under perioden 2016-2019, innan pandemin slog till, med ett snitt på dryga 8 procent - varav lägst 7,3 procent per 2017. Med stigande volymer, som ger bättre skalfördelar, ser alltså även vi skäl till optimism på lång sikt.

En akilleshäl är emellertid skuldsättningen i balansräkningen. Vid utgången av det andra kvartalet låg den räntebärande nettoskulden, exkluderat leasingåtaganden, på 1,6 miljarder kronor och skuldsättningen har ökat mot bakgrund av fjolårets förvärv. I förhållande till vår ebitda-prognos för innevarande år så bedömer vi att nettoskuldskvoten ligger på skyhöga 4,8x och det är först till 2026 som vi ser kvoten komma ned till omkring 3,4x. Det är fortsatt en bit över ledningens måltak om 3x och det är som sagt nästan två år bort i tiden och mycket kan hända på vägen när det gäller konjunkturutvecklingen.

Från 2017 och fram till 2021 så var konjunkturen för de flesta år expansiv och intjäningsförmågan således god. 2022 och 2023 är i backspegeln svagare år i en stigande räntemiljö och om perioden 2025-2026 representerar starten på en ny konjunkturcykeln återstår att se, men behoven av fordon och maskiner för att lösa länders infrastrukturbehov kvarstår. Konkurrensen kan tänkas öka kortsiktigt på en sämre marknad, men Ferronordic arbetar med bland annat Volvo som redan har upparbetade kundrelationer och eftermarknadsaffären skapar också möjligheter till längre engagemang.

På vår prognos värderas Ferronordic-aktien till 12x ev/ebit (utifrån dagens nettoskuld) eller ett p/e-tal på 8x per 2025 med en förväntan om ett sjunkande finansnetto och att bolaget betalar en lägre skatt (i och med tidigare förluster). Värderingen vilar på antagandet om en marknadsåterhämtning med stigande volymer nästa år, där sjunkande styrräntor förbättrar kundernas investeringskalkyler och således underlättar finansieringen av nya fordon och maskiner. Eftersom USA nu står för dryga 60 procent av årsomsättningen så ser vi här ypperliga möjligheter att vara en del av de infrastruktursatsningar som planeras i landet under det här decenniet.

Fast risken för bakslag är i det korta perspektivet ganska stor med dagens höga skuldsättning och skulle den förväntade återhämtningen skjutas framåt i tiden så är värderingen inte helt orimlig. Med en investeringshorisont på 12 månader för våra rekommendationer väljer vi att, med hängslen och livrem i nuvarande konjunkturmiljö, ställa oss vid sidlinjen och ge rådet att avvakta för stunden.

MARCUS EWERSTRAND