I Sverige är vi med i föreningar, tvåhundratusen finns det. Det är ett fiffigt sätt att umgås. Nytta och nöje under samma gummidukstak.
Fördelarna är så uppenbara att föreningarna är undantagna moms. Gott så – de går ju ändå inte med vinst.
Slipper moms gör även bankerna. Den är lite svårare att få ihop. Storbankernas tillgångar är värda 3,5 gånger mer än svensk BNP.
Visserligen förenar de också nytta med nöje, men vanligtvis då lite mer skabröst. Dessutom tjänar de rejält med pengar. Ifjol drog de fyra storbankerna in 106 miljarder kronor. Svenskt rekord, trots minusräntan.
Att bankerna slipper moms tycker regeringen är fel. På måndag väntas man föreslå en ny skatt på finansjobb för att göra spelplanen mer rättvis. En liknande skatt finns redan i Danmark.
Katastrof, varnar Bankföreningen, bankernas lobbygrupp. Sextontusen jobb, varav drygt sjutusen i banksektorn, kommer försvinna – huvudsakligen till Estland och Internet – som ett resultat av de skyhöga kostnaderna.
Dessutom blir det ändå kunderna som får betala, påpekar man.
Och om bankerna inte levererar får ju ägarna i de stora pensionsfonderna sämre avkastning. Mindre över till mormor, med andra ord.
Nej, bättre vore det om regeringen kunde besinna sig och inse att staten och kapitalet – och resten av samhället, för den delen – sitter i samma båt. Bankerna är stora, samhällsbärande institutioner. Faller de så…
Men det här handlar ju inte bara om en tokig skatt. Det är en principfråga också. Det finns många fördomar ”och rena myter” om bankernas verksamhet, hävdar Bankföreningen.
Som rekordvinsterna. Över 100 miljarder på ett år ”kan tyckas vara mycket”, men storbankerna är i själva verket mindre lönsamma än andra stora börsbolag, påpekar man.
Tydligen en fjäder i hatten, trots bankernas unikt låga kapitalnivåer i förhållande till tillgångar – ett annat sätt att säga att de belånar sig duktigt i syfte att blåsa upp avkastningen.
Inte så belånade, åtminstone inte jämfört med andra EU-banker, påpekar Bankföreningen. En inte helt betryggande måttstock, kan tyckas, eftersom bankerna på kontinenten dras med ständiga problem.
En skatt kan förstås vara dålig. Eller bra. Det beror på vem man frågar.
Men att beskriva bankskatten som ett fullständigt dråpslag förefaller aningen melodramatiskt. Lite som när en välbeställd fortbollsspelare kastar sig med händerna för ansiktet efter en knuff i bröstet.
För så här är det:
Jobben, som bankerna redan rationaliserar bort i duktig takt, kommer försvinna ändå. Vissa till Estland, de flesta ingenstans. Enligt en uppmärksammad prognos från Citigroup väntas vart tredje bankjobb vara borta inom tio år. Sådan är den globala ekonomins brutala logik.
Därtill:
Så länge bankerna fortsätter göra storvinster – och de är på god väg i år igen – ekar varningen att det blir kunderna som får stå för notan tämligen ihåligt. Särskilt om bankerna fortsätter konkurrera lika ihärdigt som Bankföreningen påstår.
”Maten är avskyvärd på den här restaurangen, och portionerna är alldeles för små”, skojade Woody Allen.
Bankföreningen låter lite så. Skatten kommer kosta bankerna massa pengar. Dessutom är det kunderna som får betala den.
