Media och ekonomer tävlar i att måla en så mörk bild som möjligt av utvecklingen i USA och vad som hotar om politikerna inte kommer överens före den 17 oktober då landet slår i skuldtaket. Börser kommer falla, valutor krascha och räntor skena. Det kommer bli nattsvart.
Kraschen i Lehman Brothers kommer framstå som en mild västanfläkt i jämförelse med vad som väntar. Tydligen kommer guld att vara den enda säkra investeringen. Är det en "svart svan" som flyger över oss och som landar den 17 oktober?
Nej, antagligen inte. Enligt Investopedia är definitionen av en svart svan en händelse som är extremt svår att förutspå. Det den amerikanska situationen har varit känd sedan länge.
Däremot skulle resultatet av en amerikansk betalningsinställelse kunna vara en svart svan, om något av de skräckscenarier som pessimisterna målar upp blir verklighet. Men inte heller det är troligt.
Media vill sälja klick och lösnummer och det gör man inte med balanserade artiklar och uttalanden från olika ekonomer, utan de vill ha STORA svarta rubriker. Det lockar till läsning. Därför får de mest negativa ekonomerna och andra tyckare oproportionellt stort medieutrymme.
Marknaden verkar nämligen ta hoten om harmagedon med ro. Enligt Washington Post stötte USA i skuldtaket redan i maj i år, sedan dess har de finansdepartementet fixat och trixat för att ha likvida medel.
Börserna har inte kollapsat, dollarn har inte kraschat och räntorna har inte skenat. Inte ens guldpriset har stigit. Faktum är att det amerikanska VIX-indexet, som mäter rädslan hos investerarna, ligger på nivåer som i ett historiskt perspektiv kan kallas låga.
Dagens nivåer kring 19 är lägre än i slutet av juni då den amerikanska centralbanken började tala om att minska sina stödköp av obligationer. För sätta in det i ett längre sammanhang låg VIX-index kring 50 på hösten 2011 och över 75 på hösten 2008, då den amerikanska banken Lehman Brothers kraschade.
Det beror självklart på att sannolikheten för Harmagedon är liten. För det första önskar varken republikaner eller demokrater att det ska gå så långt som en teknisk betalningsinställelse. Det är mer ett politiskt rävspel, ett chicken race, för att se vem först viker sig och kommer till förhandlingsbordet. Tidigare har liknande situationer lösts i elfte timmen.
För det andra, om en lösning att höja skuldtaket inte finns på plats före den 17 oktober, vad händer då? Tekniskt sett ställer USA in betalningarna. Men inte i verkligheten. De är inte så att kassakistan är tömd, utan det finns lite pengar kvar. Bedömare menar att pengarna räcker oktober ut.
Under tiden lär tumskruvarna dras åt på både republikaner och demokrater så att de höjer skuldtaket.
Om de då mot all förmodan vägrar att viker ned sig, främst av ideologiska skäl, vad händer då? Det är ju inte så att omvärlden kommer behandla USA som en för högt belånad villaägare som har kommit på obestånd och kasta ut det. Vart ska de kasta USA?
Det står helt enkelt för mycket på spel, det finns för stora internationella intressen i amerikanska obligationer. Japan, Kina och Europa sitter på en stor del av de skuldsedlar som amerikanska staten . Bara Japan och Kina har lånat ut cirka 2 500 miljarder dollar.
Börjar de storsälja obligationer kommer värdet på dem att falla, och bollen är satt i rullning. Ingen vill gå till historien som den som tryckte på knappen. USA is too big to fail.
Det betyder att investerare som försöker ta positioner för att tjäna på en svart svan med stor sannolikhet kommer förlora en stor del av insatsen.