Den här veckan drar rapportsäsongen igång på allvar och ett 100-tal börsbolag ligger i startgroparna för att rapportera av sitt tredje kvartal. Placerarna är som vanligt idel öra. Borde de vara det? Det finns de som säger nej.

En är ekonomiprofessorn John Kay, en engelsman som i somras lade fram en stor rapport om problemet med kortsiktighet på aktiemarknaden. Den utmynnade i 17 olika rekommendationer med varierande innehåll. Ett förslag var att slopa kravet på börsbolagen att varje kvartal lämna en rapport över sin finansiella utveckling.

Kay ser nämligen kvartalsrapporter som en del i problematiken med att både företag och sparare lockas in i kortsiktigt beteende som motverkar deras egentliga intresse av god vinstutveckling och bra sparresultat.

När det gäller bolagen vet vi mycket väl vad han talar om. Genom att hålla nere investeringarna, göra vågade förvärv eller massera siffrorna kan en hugad företagsledning pumpa upp vinstsiffrorna kortsiktigt eller lämna väl höga utdelningar - och belönas för det genom god kursutveckling. Notan kommer långt efteråt, då vd:n - som i snitt byts var tredje år eller så - är långt borta liksom de flesta av aktieägarna (de är ännu mera lättflyktiga).

För spararna är kvartalsrapporterna av också tveksamt värde eftersom det inte rimligen går att bedöma ett bolags rätta värde på basis av hur det utvecklats under tre månader, enligt kritikerna. Dessutom tenderar man lätt gå vilse i alla detaljer som det ständiga rapporterandet ger upphov till. Man förlorar sig i bruset.

Bättre än kvartalsrapporter vore att lämna färre men mer utförliga rapporter, enligt Kay. Mindre siffror, och mer kvalificerad kvalitativ information kanske två gånger per år är idealet. Det skulle ge mindre utrymme för "brus" och lyfta fram de långsiktiga trenderna. Alla skulle vara vinnare, utom möjligen de som är duktiga på att spela kvartalsspelet och överträffa analytikernas förväntningar för stunden. Men börsen är inte till för dem.

Det är intressant att fundera på hur man skulle agera om Kays förslag infördes i Sverige. Även här är det krav på börsbolagen att lämna kvartalsrapporter så det är inget de gör av egen vilja.

Nu tror jag inte det kommer att ske. Främst för att mängden insynsinformation skulle öka rätt lavinartat om inte bolagen så att säga tömdes på sådan var tredje månad. Många placerare, särskilt småspelare som jag själv, skulle nog tappa förtroendet för börsen som en rättvis handelsplats när kurserna rasade och rusade utan att bolagen sagt bu eller bä.

Insiderinformation skulle vara hårdvaluta och vi kan lita på att småspararkollektivet skulle vara rätt fattigt på sådan. Och de som sitter i bolagen och styrelserna skulle väl inte våga handla alls utom alldeles efter att bolagen lämnat rapport. Eller ännu värre - de skulle göra det med visshet i att insiderlagstiftningen är tillräckligt tandlös för att det inte skulle rendera i rättsligt efterspel.

Men bortsett från görbarhet, vore förslaget bra? I vissa fall vore det säkert så. Jag tänker till exempel på ett litet it-bolag, Proact, som för ett år sedan gjorde några stora förvärv och lovade att snabbt lyfta deras lönsamhet radikalt. Ledningen lovade för mycket, för snabbt och idag är aktien hårt straffad.

Hade de kanske lyckats bättre om de inte tvingats forcera integrationen för att snabbt visa goda resultat? Sannolikt. Från andra sidan, spararens, var situationen också knepig. Jag satte köp på Proactaktien efter ett bra första kvartal men det visade sig inte vara en bestående trend och efter halvårsrapporten sänktes rådet. Här hade mindre information nog gett bättre resultat.

Men det är svårt att säga något definitivt. Troligen skulle bra bolag bli lite bättre om de inte var piskade att hålla vinsten uppe varje kvartal. Troligen skulle lite sämre bolag bli ännu risigare utan att frågvisa investerare satte press på ledningen fyra gånger om året.

Från spararens horisont tycker jag inte förslaget är bra. I teorin låter det bra att bruset skulle minska med färre rapporter. Kruxet är att det nästan bara i efterhand står klart vad som var meningslöst brus och vad som var värdepåverkande information. Ska bolagen avgöra vad som är vad? Jag är inte säker på att de är bättre på det än någon annan, faktiskt.

Mitt eget förslag är ett helt annat. Med reservation för att det kanske bara är mig det är fel på skulle jag vilja begränsa kursutvecklingsinformation. När jag går igenom gamla synder i depån är det tydligt att felet jag gjort varit att sälja för tidigt. Det har lockat för mycket att ta hem vinsten, helt enkelt.

Så jag vill tro att om jag bara inte känt till kursutvecklingen sedan inköpet på mina aktier så hade jag sett till fundamenta och behållit vinnarna. Kanske är det önsketänkande men jag har i alla fall gjort ett försök i den riktningen. I ett exceldokument har jag speglat den långsiktiga delen av min portfölj utan någon synlig kursinformation. Tanken är att det är först då bolag ser illa ut på p/e-tal och annan fundamenta som de blir säljkandidater.

Jag tror det kan fungera hyggligt men tyvärr verkar utvecklingen i övrigt gå åt fel håll. Min bank har börjat ange depåutveckling i kronor för den senaste dagen, vilket får mig att vilja klistra post-it-lappar över valda delar av skärmen när jag går in på depån!

Så nej, Kay. Jag tror inte det är en bra idé att slopa kvartalsrapporterna. Fast just den här rapportperioden hade det varit rätt skönt. Kurserna är upp, men världen har knappast blivit jättemycket bättre. Det känns som bäddat för dåliga vinstresultat. Det hade varit skönt att slippa se dem. Men det är ju en annan femma.