Riksbanken konstaterar i sin penningpolitiska rapport att, som alla vet, skillnaden mellan hushållens rörliga boränta och reporäntan har ökat. Riksbanken skriver vidare att det beror både på att bankernas finansiseringskostnader har ökat efter finanskrisen, och att bankerna ökat marginalerna på sina bolån.

Syftet med Riksbankens reporänta är att den sätter nivån på  andra räntor i samhället. När reporäntan ändras så sprider sig förändringen till andra räntor, men i olika takt.

"Reporäntan har en direkt inverkan på räntan med den kortaste löptiden, den så kallade dagslåneräntan på interbankmarknaden. Det är den ränta bankerna tillämpar när de lånar till och från varandra från en dag till nästa. Förändringar i dagslåneräntan fortplantar sig sedan vidare till räntor med högtre kreditrisker och längre löptider", förklarar Riksbanken.

Allt annat lika borde alltså även bolånen falla vid en reporäntesäkning. Men så har inte varit fallet den senaste tiden. En förklaring är att skillnaden mellan reporäntan och interbankräntan har ökat, samt att bankerna betalar avgifter för att växla löptider mellan den egna finansieringen och utlåningen. (Detta är den grå fältet i bilden som kallas övriga finansieringskostnader.)

Detta är också vad bankerna hänvisat till när de ställts inför kritik för att bolånen inte sänks när reporäntan sänks. Vad de inte talar högt om är att lönsamheten ökat, den också.

På bilden nedan visar Riksbanken grafiskt hur bankernas lönsamhet ökat under 2011. Bilden visar att med oförändrade marginaler jämfört med i början av 2011 hade listpriset på ett tremånaders bolån idag kunnat ligga på en bra bit under 4 procent.