Styrelsen i Länsförsäkringar Liv meddelade i juni att man tycker att bolaget bör omildas till ett så kallat vinstutdelande livbolag. Innan det kan ske ska de omkring 700 000 spararna säga sitt om saken i en omröstning. Det är den omröstningen som bolaget nu bjuder in till. Omröstningen pågår från och med den 8 september till och med den 29 oktober.
Länsförsäkringar vill att spararna i framtiden ska avstå 5 procent av vinsten, eller totalavkastningen som är den korrekta termen. Dessa 5 procent ser bolaget som betalning för att kunderna i fortsättningen inte tar risken i bolaget, eftersom Länsförsäkringar tar risken genom en garanti om bolaget ombildas till vinstutdelande.
Men om vinsten blir 4 procent eller mindre går hela vinsten till spararna, enligt Länsförsäkringars förslag.
Länsförsäkringar Liv hoppas ha ett överskott att dela ut till spararna vid ombildningen, något som säkert kan fungera som ett lockbete.
Dessutom inför Länsförsäkringar Liv flytträtt vid ombildningen. Den som vill kan då gå till ett annat bolag med sitt kapital.
Spararna kan stoppa ombildningsplanerna. Detta sker om minst 50 procent av all de röstberättigade spararna som gör sig besväret att svara säger nej. Ombildningen stoppas också om minst 10 procent av alla röstberättigade säger nej.
Det finns inget krav om att en viss andel av alla röstberättigade ska delta för att omröstningen ska gillas. Det räcker med att två personer deltar. Och om de två personerna säger nej har de stoppat ombildningen.
Om tillräckligt många säger ja ska därefter Finansinspektionen ge sitt klartecken. Efter det ska ombildningen vara ett faktum den 1 januari 2010, är det meningen.
Man ska inte rösta utan att tänka sig för. För det här är komplicerade frågor. Det finns många som hävdar att ombildning till vintutdelnade bolag alltid är negativt för spararna - i ett ömsesidigt bolag går hela vinsten till spararna, i ett vinstutdelande går den till andra ägare, och initiativet till en ombildning kommer ju inte från spararna.
Svara inte ja bara därför att det är enklast eller för att "alla andra gör det". Är du ung ska du tänka dig extra noga för, då har du mer att riskera på en ombildning till vinstutdelande bolag. Har du långt kvar till pensionen handlar det om många års framtida vinster du kommer att avstå ifrån.
Men en fördel är att det blir enklare att flytta sparandet till ett annat bolag från ett vinstutdelande bolag.
Just när börsen har rasat kan det se lockande ut att avstå en del av vinsten i pensionssparandet för att istället få en garanti. Så vad vill du betala för att minska risken?
Pensionsspararna i Länsförsäkringar Liv är inte ensamma om dessa nog så komplicerade frågor. Om något år kan det vara dags för spararna i Skandia Liv. Hur mycket vinst som spararen avstår varierar från bolag till bolag, det kan handla om 5, 10 eller 15 procent.
Livförsäkringsbolagen har ett enormt övertag, de har varit mycket framgångsrika i att skapa krångliga regler och obegripliga uttryck men de har varit mindre bra på att förklara vad de håller på med.
Det är dags att reda ut begreppen.
Vilka är de olika formerna av livförsäkringsbolag?
I andra länder är livförsäkringsbolag antingen ömsesidiga eller vinstutdelande. Här i Sverige har vi den märkliga mellanformen ömsesidigt verkande livförsäkringsaktiebolag. De kallas också hybrider.
Ett renodlat ömsesidigt livförsäkringsbolag ägs av spararna som är ömsesidigt beroende av varandra. Spararna sparar tillsammans, alla pengar ligger i samma påse.
Men hybriden har andra ägare. Skandia Liv ägs av Skandia som tidigare var noterat på Stockholmsbörsen men som numera ägs av Old Mutual med huvudkontor i London.
Länsförsäkringar Liv är också ett ömsesidigt drivet livförsäkringsaktiebolag, en hybrid. Ägarbilden här är ganska komplicerad. Länsförsäkringar Liv ägs av Länsförsäkringar AB, som i sin tur ägs av 24 Länsförsäkringsbolag som är renodlat ömsesidiga försäkringsbolag ägda av försäkringstagarna.
Vad är problemet?
I hybrider, som Länsförsäkringar Liv och Skandia Liv, ska spararna ha hela vinsten. Ägarna tjänar pengar på att ta betalt för driften av livbolaget. Men till exempel Skandiaskandalen har visat att det är lockande för ägarna i hybridbolagen att ägna sig åt märkliga transaktioner för att öka på sin vinst.
Även Länsförsäkringar har fått kritik för att lägga beslag på pengar som egentligen tillhöra spararna i livbolaget.
I Skandia har det handlat om allt från att Skandia Liv tvingades köpa kontorshus till orimligt pris till att Skandia AB överlät uppdraget att förvalta de pengar som spararna har i Skandia till Den norske Bank på ett sätt som grovt missgynnar spararna i Skandia Liv.
I Länsförsäkringar har det handlat om att storbanken ABN Amro fick uppdraget att förvalta tillgångar i Länsförsäkringar Liv till villkor som ska ha missgynnat spararna.
Numera finns betydligt högre murar mellan ömsesidigt drivna livförsäkringsaktiebolag och deras ägare. Många experter hävdar ändå energiskt att hybriderna måste bort, ett försäkringsbolag måste vara antingen eller - antingen kapitalistiskt och vinstdrivande eller mer som Konsum och arbeta till självkostnadspris. Det troliga är att ny lagstiftning tvingar bort hybriderna inom några år.
Ett annat problem i ömsesidiga bolag och i hybrider är att sparare som har varit med länge kan tvingas subventionera nya sparare. Bolagets ledning vill locka nya sparare med goda villkor. Eftersom alla sparare har sina pengar i samma påse är det lätt att gynna och missgynna olika grupper.
I vinstutdelande bolag finns inte dessa problem. Varje sparare har sitt eget konto, det finns tydliga gränser.
Vad är nyttan med vinstutdelande?
De vinstutdelande bolagens vänner pekar på att ägare som tar en del av vinsten är mer motiverade att skapa vinst. Då måste också bolaget skötas på ett mer effektivt sätt. SPP Liv är ett av flera bolag som har gjort resan från ömsesidigt till vinstutdelande och som tvingades till stora besparingar för att klara omställningen.
Som ersättning för sin del av vinsten ger ägaren en garanti och åtar sig att alltid ge spararna en viss avkastning. Det skapas ett golv så att spararna klarar sig lindrigt undan när börsen rasar.
Men det gäller att övertyga spararna om att de tjänar på att bara få till exempel 90 procent, i stället för 100 procent, av vinsten.
När den nye ägaren ger en vinstgaranti kan det också vara lockande för ägaren att vara överdrivet försiktig och kortsiktig i sin placeringsfilosofi. Då slipper ägaren täcka upp förluster för spararna. Men spararna blir långsiktigt lidande genom sämre vinst till följd av fega placeringar.
Hur vet spararna att villkoren är rättvisa?
Det är spararna som har finansierat skapandet av stora tillgångar i form av fastigheter och datasystem som livbolagen använder, och i form av varumärken som kan ha mycket stort värde på marknaden. Ingenting garanterar att spararna verkligen får kompensation för detta när bolaget blir vinstutdelande.
Hur ska man göra?
En tumregel är att sparare som närmar sig pensionen har mer att vinna på den garanti som man får i ett vinstutdelande bolag. Sparare som har varit med länge har som regel en stor del av kapitalet i form av villkorad återbäring, det är alltså pengar som inte är garanterade.
Den som har långt kvar till pension, flera årtionden, har rimligen mer vinst i ett ömsesidigt bolag att se fram emot, främst eftersom börsen väntas gå upp på lång sikt. För den som är ung blir garantin också dyrare, eftersom man avstår vinst till bolaget under längre tid.
Men genom att flytta till ett vinstutdelande bolag får man den garanti som bolaget står för. Att flytta med sitt sparkapital är ofta krångligt och inte sällan belagt med avgifter. Men det händer att utdelande livbolag försöker locka över nya kunder genom att betala sådana avgifter åt dem.
BJÖRN DICKSON
