Jag utgår från att Donald Trump, på ett sätt eller ett annat, kommer att få Grönland, av det mycket enkla skälet att ingen stoppar honom.

Har han en plan för Grönland? Det tror jag inte. Är det naturtillgångarna eller den säkerhetspolitiska dimensionen som gör att han vill äga ön? Antagligen inget av dem. Han vill äga ön, för att han vill. Och antagligen kan.

Jag tror att det dummaste övriga världen kan göra, vad gäller Trump, är att försöka tolka honom. Det finns inget att tolka. Allt som finns är en mobbare med oinskränkt makt och med hämnd som primär drivkraft. Som inte kan kommunicera en klar tanke.

Jag vet inte om det är tecken på demens eller annat. Men om samma person bott i, säg, Borlänge och saknade makt, då hade han haft en god man.

Coherence bias och medias ansvar

När Trump pratar om något, och far iväg i vindlande, till synes helt slumpmässiga ordkaskader, eller när han skriver sina rättshaveristiska poster i sociala medier. Då hjälper medierna till att förmedla ett sammanhängande (coherent) och rimligt budskap genom att tolka det han förmedlar. Det kallas coherence bias. Vår tendens att söka och förklara sammanhanget. Vi kan inte acceptera frånvaron av sammanhang. Vi vill inte ha en obegriplig värld.

Det är mänskligt, såklart, eftersom vi är vana att det finns ett sammanhang. Men det blir destruktivt när vi bygger ett sammanhang som inte finns. För det är ju ordmassorna som är Trump. Inte vad som eventuellt kan gå att vaska fram ur dem.

Media, även de delar som är kritiska mot Trump, hjälper honom genom att göra honom begriplig. När journalister tolkar honom, genom att ta bort det obegripliga och nyckfulla, gör de honom till någon han inte är.

Det rimliga hade varit att inte tolka eller summera något. Utan att antingen återge svamlet ordagrant, eller på riktigt analysera det. Och då inte analysera det utifrån vad man tror att han vill, men utifrån vad han faktiskt säger. Och vad det betyder att ha en person i hans ställning, som uttrycker sig så.

När det står så otroligt mycket på raderna, finns det varken behov eller plats för något budskap mellan raderna.

Skillnaden mellan Irak och Venezuela

Det är heller inte bara journalister som gör misstaget att tolka Trump till hans fördel. Bland Europas ledande politiker har funnits, och finns, en otrolig förmåga att inte se vem eller vad Trump är. De bygger sin hållning på en önskan om vad han skulle kunna vara, eller borde vara, eller bli, eller kanske också vara.

Det är mycket farligt. Eller, nej det är det kanske inte. Men det är förnedrande och opraktiskt. Det är också tydliggörande: Europa har ingen ryggrad, varken i relation till Ryssland eller USA. Det är ett spektakel, det som sker.

Och – det sker på ett nytt sätt.

Kommer du ihåg George W. Bush och invasionen av Irak? Hur amerikanerna den gången bemödade sig med att bygga berättelsen om att Irak hade massförstörelsevapen (vilket som bekant aldrig bevisades). Om man försöker göra det koherent så kan man förstå det ur ett mänskligt perspektiv. Något behövde göras efter 11 september.

Även om Saddam Hussein och Irak var märkliga mål när femton av nitton flygkapare var saudier (och ingen från Irak). Men men.

Somliga menar att det egentliga skälet var oljan. Det låter konspiratoriskt, om du frågar mig.

När USA nu tillfångatog Maduro hade man inte gjort sig omaket med att hitta på någon historia för att legitimera det för någon. Man hade pratat lite om att stoppa knarksmuggling, men var också öppna med att man ansåg sig ha rätt till den venezuelanska oljan.

Jag tror att det är ännu enklare än så. Att det inte finns vare sig ideologiska eller ekonomiska skäl. Skönt att bli av med Maduro, såklart. Men det handlar nog inte om det. Utan bara, som Grönland, en idé som går att genomföra, så länge ingen på riktigt motsätter sig det.

Vilket för oss tillbaka till den gode mannen i Borlänge.

Om Trump varit en sjukpensionär i Borlänge

En nyckelfråga är denna: Hur hade omvärlden reagerat om någon annan än den amerikanske presidenten betett sig på samma vis? Om Trump hade varit en 80-årig sjukpensionär i en bruksort. Om hans Truth social-poster hade varit insändare i Borlänge Tidning. Hade man då låtit honom ansvara ens för sin egen ekonomi?

Jag tror inte det.

För övrigt tänker jag mycket på nästa stackars president i USA (jag är optimist nog att tro att det kan bli en mer konventionell president igen) som ska hantera allt detta. Var börjar man ens?

Kanske med att ge tillbaka Grönland och be om ursäkt för omaket. Eller så lappar man ihop Nato först. Sedan ska man fundera på vad man ska göra med den groteska balsalen som bara den svenska Facebookgruppen "Arkitekturupproret" kan älska. Och sedan sanera resten av huset från guldmålade ornament och fejkade priser och utmärkelser.

Och sedan fortsätta beta av listan. Lägga av med nyckfulla strafftullar. Låta centralbanken sköta sitt. Puh! Sedan försöka reparera vad Kennedy Jr ställt till med, så att folk slutar dricka blekmedel och börjar vaccinera sig istället.

Framtiden då?

Även om det är mörkt tror jag att USA kommer att repa sig efter detta. Kanske kan det till och med, på sikt, öka motståndskraften mot liknande personkulter. På det sättet är jag optimist. Vad gäller Europas moraliska resning, däremot, där… nej, vet ni vad, den här årstiden är tillräckligt deppig. Vi bryter där.

Vi hörs längre fram istället.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg och driver bloggen ”Tänk på döden”.

Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.