Europeiska gaslager är på den lägsta nivån på 15 år. Det är oroande. Samtidigt lugnar EU-politiker. Deras argument är att Europa numera tål halvtomma gaslager bättre än någonsin, eftersom vi använder markant mindre gas. Det är sant och smått vilseledande.

De europeiska hushållen är mer gasberoende än någon annanstans och deras köpkraft är sargad. Gaspriserna är dessutom en ojämn global tävling, där vanliga tyskar, britter och italienare möter betalstarka och energislukande industrier i Asien.

En kraftig eftersläng kan dessutom nå svenska hushåll. Som lillebror jämte tyskarnas stora energianspråk. När tysk gas blir dyr storköper de hellre upp svensk el, som redan är ovanligt dyr i brist på vattenkraft och kärnkraft.

Lägg till att vi svenskar inte enkelt kan byta ut vår elvärme mot ved, kol eller gas. Att ordna en kamin tillhör undantagen, och kanske borde ingå i broschyren "När krisen kommer".

EU kan lura hushållen

Mitt i stormens öga svarar EU: "Det råder ingen gasbrist i Europa." Det är rätt och fel. Gasleveranserna sker, men de är ovanligt långsamma. I stället är priset den springande punkten. Det är osäkert och illavarslande. Här riskerar EU:s uttalande därför att lura såväl hushållen som industrin.

Det liknar vårens diskussion om bristen på bensin och flygfotogen. Dessa tog aldrig slut. Flygresor blev dock väsentligt dyrare och 10–20 procent av alla flyg ställdes in. Bensinpriset steg 30 procent. Det stressade i sin tur den svenska regeringen till 4,86 kronor i skatterabatt per liter bensin. Ett nytt Europarekord, som redan i december är till ända.

Höstens nya våg av inflation kan däremot bli större, bredare och längre.

Dyr gas i lager

Först har Europa en dyr bakläxa. Redan under vinterns tuffa kyla tömdes de europeiska gaslagren mer än på många år. Sedan kom Hormuzkrisen i mars och lyfte upp alla energipriser.

Detta fick inköparna av gas att avvakta. Därför var nivån i gaslagren häromdagen blott 58 procent, mot fjolårets 74 procent vid samma tidpunkt.

Det vi upplever är gasköparnas eget pokerspel. Vid bordet sitter europeiska gasköpare och asiatisk industri, medan mellanhänderna i de globala olje- och gasbolagen gör rekordvinster. På läktaren syns hushållen lida av låg köpkraft, lågkonjunktur och höga energipriser.

Endera dagen måste gasköparna slå till. Det vet både gasbolagen och de asiatiska inköparna. Redan i september lär tumskruvarna märkas. Gasen kan bli dyr, för att sedan bli väldigt dyr.

I november behöver lagernivån nå 80 procent. Först efter denna inköpsrunda ger dagspriserna sitt sanna ansikte. Och direkt speglas det i priset på el, fjärrvärme och bensin över hela kontinenten.

För Svensson blir det ovanligt besvärligt. På höstkanten försvinner även rabatten på bensinen. Höstkylan tripplar elfakturan. Dyr gas och diesel lär också börja synas i stigande matpriser. Dessutom kan klimateffekter höja matpriserna med 3–4 procent, varnar ECB.

Vi talar om prisökningar på avgörande basköp hos stora grupper av hushåll som redan är pressade. Då räcker det inte med att politikerna strösslar med skatterabatter. Här behöver Sverige en lång och trovärdig energiplan, som engagerar vanligt folk till vettiga åtgärder. Det handlar ju om hushållens och statens ekonomi många decennier framåt.

Gasvolymen räcker längre

Kritiker pekar på att gaslager är mindre viktiga. De syftar på att Europa i dag använder hela 22 procent mindre gas än år 2010. Det gör att Europas gaslager numera aldrig är riktigt fulla.

Hellre ska vi kika på lagernivån som andel av årsbehovet. Siffran är nu 18 procent. Denna nivå är markant lägre än de senaste två årens 24–28 procent. EU:s gaslager är med andra ord under viss press, redan innan höstens måsteköp har börjat.

Lägg till Hormuzkrisen och vi förstår att utblicken är grumlig och svår. Gaspriset är högst osäkert, eftersom stora mängder gasanläggningar i Persiska viken tar många år att reparera när väl raketerna slutar regna över dem.

Europas sega övergång från gas till el är ett extra bekymmer. Elen skulle kunna underlätta hushållens börda. I stället får osäkra och dyra gaspriser tynga både hushåll och statsfinanser. Att på statlig väg stödja hushållens gasköp är inte heller aktuellt. Tvärtom uppmanar EU till att häva alla gamla gasstöd.

Hushållen tjänar på elen

Omvänt behöver europeiska hushåll få hjälp till billig el i vardagen. Jämfört med gas och bensin handlar det om att spara, ömsom tjäna 50 000 kronor varje år för en vanlig villaägare. Något som verkligen skulle kunna lyfta den breda konsumtionen.

Här är finnar, danskar och norrmän bäst i klassen. Britter och nederländare gör stora framsteg. Svenskarna är däremot många år på efterkälken, trots vår stolta vattenkraft, kärnkraft och vår industri med elbilar och ellastbilar.

Akut, för att klara årets vinterchock på elfakturan, finns nu en livlina. Vi behöver en folkrörelse för att lägga undan en slant från billiga sommardagar till kalla dyra vinternätter.

Sedan behöver Sverige ta ett långsiktigt grepp om hushållens stressande energiutgifter. Det borde vara en valfråga.