Nordeas chefanalytiker Torbjörn Isaksson att allt växer i svensk ekonomi. Exporten får draghjälp av EU, den inhemska ekonomin går bra och den offentliga konsumtionen lyfts av flyktinginvandringen.

Även det första halvåret blir därmed starkt men senare väntas tillväxten dämpas.

"Den viktigaste orsaken är att räntorna inte stimulerar ekonomin lika mycket, vi trampar inte gasen i botten längre. Vi tror inte att räntorna stiger, men de faller inte längre", sade Torbjörn Isaksson vid en pressträff på onsdagen.

God tillväxt och högre löneökningar bidrar till en uppgång i det inhemska kostnadstrycket, men det är inte tillräckligt starkt för att få upp inflationen till 2 procent. Den importerade inflationen är på väg ned, och totalt sett väntas inflationen ligga runt 1,5 procent under prognosperioden, även om det blir en guppig resa. KPIF-inflationen väntas ligga på i genomsnitt 1,3 procent i år och 1,6 procent nästa år.

Nordea spår att Riksbanken ligger kvar med en reporänta på -0,50 procent under hela prognosperioden.

"Det finns inget skäl med Riksbanksglasögon att motivera en räntehöjning när inflationen inte når upp till 2 procent, och vi har också en mycket expansiv policy från ECB", sade Torbjörn Isaksson.

För att balansera åtgärderna från ECB väntas Riksbanken förlänga tillgångsköpen till andra halvåret, och köpa ytterligare 65 miljarder kronor i nominella och reala statsobligationer. Kronan fortsätter att spöka lite för Riksbanken, och varje gång kronan har dykt (stärkts) har Riksbanken reagerat.

Nu har vi sannolikt vad som kan vara en förstärkningstrend för kronan igen, den ligger cirka 1 procent starkare än vad de har i prognos.

"Men kan ana en ny reaktionsfunktion från Riksbanken men vi tror ändå att de lägger på lite i obligationsköp vilket kan ses som relativt odramatiskt", sade Torbjörn Isaksson.

Kronan väntas därmed utvecklas ungefär i linje med Riksbankens prognos.

Nordea tror samtidigt att det sitter mycket långt inne att göra valutainterventioner. Riksbanken har gjort det indirekt för att stimulera inhemsk ekonomi, men att göra det direkt är en annan sak. Det innebär att man tar tillväxt från andra länder, bland annat från Finland som haft det tungt.

"Det är förvånande att Riksbanken tar upp interventioner ens som ett alternativ", sade Torbjörn Isaksson.

Nordea spår att ECB möjligtvis kan göra mer, men kanske inte så mycket med räntan.

Chefekonom Annika Winsth tycker sig vid kontakter med ECB fått två mycket tydliga budskap att ta med sig hem.

"Det ena är att de är redo att göra vad som helst (för att få upp inflationen). Det andra är att de är eniga", de vill tona ned meningsskiljaktigheter, sade hon.

Samtidigt anser Nordea att det finns tecken på att Riksbanken har börjat byta fot. De tycker att de har gjort väldigt mycket och svensk inflation kanske inte kan skiljas sig så mycket från omvärlden. Detta märks tydligt vad som kommunicerats från Cecilia Skingsley samt Martin Flodén och Henry Ohlsson som reserverade sig mot den senaste sänkningen.

"Diskussionen om avvägningen mellan risker och vad det skapar börjar ta fart, och nu börjar riskerna ta över", sade Annika Winsth.

Hon tycker att det vore bra att avdramatisera inflationsmålet, att vara ödmjuk med svårigheterna att nå detta och fokusera mindre på enskilda utfall och tiondelar.

Internationellt handlar det om divergerande centralbanker. Federal Reserve väntas höja tre gånger till i år och nästa år, mer än vad marknaden prisat in. Bank of England väntas höja till 0,75 procent i slutet av 2016 och 1,50 procent i slutet av 2017. Samtidigt väntas Norges Bank sänka styrräntan till 0 procent för att motverka en ovälkommen kronförstärkning.

Annika Winsth noterar också att flera centralbanker nu äger stora mängder statsobligationer och även påverkar den långa änden av avkastningskurvan. ECB köper företagsobligationer och på andra håll köper man aktier. Därmed kommer det bli fokus på centralbankernas oberoende.

"Jag tror att frågan snart kommer att väckas: Tar man sig för stora maktbefogenheter?", sade Annika Winsth.