Inför den 23 juni, då britterna går till val om EU-medlemskapets vara eller inte vara, har många bedömare påpekat att om britterna lämnar EU så ligger det i farans riktning en marginalisering av Storbritanniens och Londons roll som det europeiska finansiella navet. Därför är det en smula anmärkningsvärt att Londons egen borgmästare Boris Johnson ställer sig på nej-sidan.

Paris är säkerligen redo att ta över stafettpinnen som staden förlorade till engelsmännen i mitten av 1800-talet. Frankfurt vid floden Main hyser redan Europeiska centralbankens imposanta byggnad och kan förmodligen attrahera ytterligare några bankirer. Men valet är en viktigare fråga än var storbankerna kommer att ha sina europeiska huvudkontor.

Till en början kommer kanske inte så mycket märkas på ytan. Det blir inte svart över en natt. Likväl kan vi räkna med finansiell oro på finansmarknaderna om britterna röstar nej.

Vi kan vänta oss en fortsatt försvagning av det brittiska pundet och högst sannolikt även en försvagning av euron – trots att britterna inte är med i eurosamarbetet. Skälet är enkelt: En period av betydande oro tar vid när den nya relationen mellan London och Bryssel ska fastställas och EU:s nya framtid ska analyseras.

På vanligt manér räknar vi med att det kommer märkas mest på bankerna, som alltid är känsliga för störningar i den delikata balansakt vi kallar marknaden. Svenska bolag med stor brittisk exponering kan antas drabbas hårt av en ryggmärgsmässig reflexrörelse när investerare går bort från det som känns osäkert. Hit hör företag som Handelsbanken, Nobia och en del spelbolag. Så småningom kommer insikten att britterna fortfarande behöver ha sparkonton, nya kök och gillar att spela.

Om folkomröstningen ger stöd för ett utträde väntar nya förhandlingar där Storbritanniens relation till övriga EU ska fastställas. Det kan bli ett EES-avtal liknande det som Norge, Island och Liechtenstein har, eller ett bilateralt avtal liknande det som Schweiz har med EU.

EES-avtalet innebär i all enkelhet att landet kan delta i den inre marknaden, importera och exportera tullfritt. En av de fyra friheterna som EES-avtalet vilar på kan dock ställa till problem, nämligen fri rörlighet för personer. Det är mer eller mindre den delen av EU-medlemskapet som initierat folkomröstningen.

Schweiz har i en folkomröstning avfärdat EES-avtalet men ändå ingått ett avtal med EU som har likartat innehåll. I korthet handlar det om att Schweiz har infört EU-direktiv och fått frihandel som motprestation. Bindningen, och kravet på att införa EU-direktiv, är dock lägre än vad EES-avtalet stipulerar.

Tanken på att britterna skulle stå avtalslösa med EU efter utträde faller på sin egen orimlighet. Den brittiska marknaden är för viktig för Kontinentaleuropa för att så ska bli fallet. Framför allt Irland, Nederländerna och Cypern har ekonomier så tätt sammanflätade med den brittiska att de skulle ligga på hårt i frågan. Sverige, Danmark, Belgien och till och med Tyskland kommer inte långt efter.

Även om "bara" 6-7 procent av den svenska exporten går till de brittiska öarna så är Sverige på ett annat plan en av de större förlorarna på en Brexit. Sverige och Storbritannien har påfallande ofta haft en enad linje i tunga EU-frågor.

Att inget av länderna är med i eurosamarbetet har spelat en självklar roll. Utan britterna förlorar Sverige en inflytelserik bundsförvant i EU. Det kan bli en svensk vattendelare: Antingen måste vi åter välja om vi ska in i eurosamarbetet för att få inflytande – eller följa den brittiska bakdörren ut.

Möjligen kan vi få Skottland som en ny, dock betydligt svagare, bundsförvant i framtiden. Om britterna lämnar EU kommer den skotska självständighetstanken nästan garanterat att vakna till liv igen. 

Fortsätter vi på det politiska spåret så kan det i själva verket vara EU som organisation som på längre sikt blir den stora förloraren på valet, vare sig britterna röstar för eller emot ett unionsutträde.

Det faktum att britterna redan förhandlat till sig nya undantag inför omröstningen gynnar de euroskeptiska krafter som oftast återfinns inom missnöjespartier till både högre och vänster. Skadan, sedd ur EU:s perspektiv, är redan skedd. Populistiska partier kan på god grund antas få mer vind i seglen när medborgarna i EU-länderna ser att det är möjligt att förhandla till sig nya fördelar.

Även om politiska företeelser som irländska Anti-Austerity Alliance–People Before Profit eller österrikiska FPÖ inte når absolut makt så bidrar deras framgångar till att flytta den politiska skalan när etablerade partier måste förhålla sig till folkopinionen. Att regeringarna i EU:s två ursprungsingenjörer, Tyskland och Frankrike, är hårt trängda av populistiska partier är symptom nog.

Om britterna röstar för ett utträde gynnas anti-EU-partierna naturligtvis än mer när väljarna ser att världen de facto inte går under för att man lämnar EU.

Vare sig det blir ett utträde eller inte så innebär det brittiska EU-valet att själva tanken med såväl EU som den globala frihandeln är hotad. Efter att världen rivit ekonomiska murar under en längre tid finns en uppenbar risk att de börjar byggas igen.

Att den uttalat isolationistiske Donald Trump leder mätningarna inför det konservativa partiets nominering är ett tecken i tiden. Och med sig ut i den populistiska snårskogen drar han hela det politiska etablissemanget.

Det brittiska EU-valet ger helt enkelt näring åt de krafter som vill motverka fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och människor.

Oavsett vad man tycker i sakfrågan går det inte att blunda för att en återgång till handelshinder har en tillväxtdämpande effekt i ett läge när just den globala tillväxten är den stora huvudvärken. I förlängningen ligger naturligtvis också stigande inflation, något som världens centralbanker förgäves försökt åstadkomma i snart ett decennium.

I den sämsta av världar kan det brittiska EU-valet med andra ord vara entrédörren tillbaka till 1970-talets stagflationsekonomi med hög inflation och obefintlig eller negativ tillväxt. Glöm inte att Storbritannien var själva epicentrum för stagflationsekonomin. Det var en period av stor social oro.

Det är därför finansmarknaderna är på helspänn inför den 23 juni.