Under de senaste veckorna har jag i den podd som Placera producerar ägnat en del tid åt att diskutera drönare och det tekno-ekonomiska språng som hägrar i dess spår. Det har lett till många frågor och kommentarer från läsare och lyssnare. Många skeptiska. Därför ska jag förklara varför jag tror att drönarna kommer få en enorm ekonomisk inverkan och på sikt framstå som självklara inslag i vår vardag.

Kägelpojken, mjölkerskan, lykttändaren och iskarlen är alla exempel på utdöda yrken. De har försvunnit därför att den tekniska utvecklingen gjorde dem överflödiga.

Kägelpojken som ställde bowlingkäglorna på plats har ersatts av en maskin som faktiskt gör jobbet bättre.

Lykttändaren försvann samtidigt som gasen byttes ut till el i gatuljusen. Det ledde inte bara till minskad resursförbrukning utan också säkrare miljö.

Om inte mjölkerskan hade ersatts av en mjölkmaskin hade priset på en liter mjölk förmodligen legat kring 60-70 kronor. Och förekomsten av reumatism högre.

När hushållen fick egna frysar behövde inte längre iskarlen såga block ur sjöisarna. Resultatet blev ren is groggen och tillgång till varan året runt, dygnet runt.

Drivkraften bakom den här utvecklingen har inte varit längtan efter ny teknik i sig utan i första hand konsumentens längtan efter bekvämlighet och enkelhet samt konkurrerande producenters tävlan som driver utvecklingen mot lägre kostnader. 

I en konkurrensutsatt bransch är lägsta enhetskostnad vinnare. Arbetskraft är en av de stora kostnaderna. En maskin som gör någonting bättre, dygnet runt, och som inte blir utbränd eller kräver en extra semestervecka kommer alltid att vinna över människan. Kan samma vara eller tjänst dessutom produceras med lägre resursförbrukning blir kalkylen bara bättre.

Inom industrin har robotiseringen pågått på allvar sedan fyra decennier. Att samma robotisering med största sannolikhet kommer att sprida sig till det övriga civilsamhället vore allt annat än märkligt. Tekniken finns, de ekonomiska incitamenten finns. Det enda som saknas är att konsumenter och lagstiftare långsamt anammar utvecklingen.

Åter till busschaufförerna, taxichaufförerna och bilskolelärarna.

Den som bor i Stockholm kan idag ansluta sig till olika hyrbilstjänster som innebär att du tittar på kartan i din mobil var det finns en ledig bil. Du bokar bilen, går dit och kör iväg. Kostnaden för en sex-sju minuter lång resa är lägre än en bussbiljett med lokaltrafiken. Att det är billigare än en taxiresa behöver man ju knappt nämna.

Skälet till att det kan vara billigare än allmänna kommunikationer är att du inte behöver betala för en chaufför. En hög nyttjandegrad bidrar också till den låga kostnaden.

Fördelen för konsumenten är uppenbar: bekvämlighet. Du behöver inte bry dig om försäkring eller tankning och du är inte beroende av buss- eller tunnelbanelinjens sträckning. Du väljer själv vart du åker.

Det finns dock nackdelar: Du måste hitta en parkeringsplats, du måste ha körkort och du måste vara nykter. Men inte så länge till.

Förarlösa bilar är som bekant under utveckling. När du inte behöver göra mer än att knappa in rätt adress på färddatorn behöver du varken körkort eller noll promille i blodet. Tänk vilka enorma summor samhället sparar på att inte behöva vårda trafikoffer, vare sig de är vållande eller påkörda fotgängare. Och finns det inga parkeringsplatser kör bilen iväg själv och letar rätt på en.

För att inte tala om landsvägstransporter. Den förarlösa lastbilen är aldrig stupfull när den kör av färjan i Trelleborg. Förutom den ökade trafiksäkerheten innebär det naturligtvis enorma besparingar för speditionsföretagen som inte behöver avlöna en förare att köra några hundra mil. När lastbilen når sitt slutmål tar lagerroboten över.

När vi sätter familjen i bilen och åker upp till Åre på påsklovet kommer vi fram utsövda, eller så jobbar vi under resan. Det är ju, om vi ska vara helt ärliga, ett fruktansvärt slöseri med tiden att bara sitta sju-åtta timmar i bilen medan vi blir galna på mittfilsidioter och vårdslösa omkörningar. Låt bilen göra det monotona jobbet medan vi gör någonting meningsfullt. Vi talar om en produktivitetsökning i världsklass.

Så långt de rullande drönarna. Vi ska absolut inte glömma bort de flygande drönarna som definitivt kommer att bidra till produktivitetsökning men också enorma resursbesparingar.

Flygande drönare blir kanske årets julklapp. Det är säkert kul att flyga med en drönare och eventuellt ta en selfie från luften, men min tro är att även den flygande drönarutvecklingen är betydligt mer ekonomiskt genomgripande än så.

Jag läste nyligen om att Mekonomen börjat testa drönartransporter till en verkstad. Istället för att behöva skicka en budbil (kostnad för arbetskraft, bränsle och värdeminskning på bilen) med fyra tändstift så skickar de drönare som följer en förprogrammerad bana, inte fastnar i trafiken och behöver minimalt med bränsle jämfört med budbilen. Drönaren kostar en bråkdel av budbilen.

Det är inte för inte som drakar som Walmart och Amazon är inne på leveranser med drönare. I en tid när kunden betalar för snabb access till köpta varor och leverantörerna konkurrerar med låga kostnader så finns det inget skäl att inte använda drönare.

Drönare, vare sig de går under vattnet, på marken eller i luften svarar perfekt mot de faktorer som driver den ekonomiska utvecklingen. De utför en tjänst snabbare, billigare och mer precist. Konsumentens längtan efter bekvämlighet besvaras, liksom producentens strävan efter lägre kostnader.

Säkerligen kommer ett och annat motsträvigt särintresse skrika sig blå i ansiktet över faran med den teknologiska utvecklingen. Så har det alltid varit. När exempelvis järnvägen byggdes fanns det folk som på allvar hävdade människokroppen inte skulle klara så höga hastigheter som 30-40 kilometer i timmen.

Eventuellt kommer jag få uppleva den dag då jag visar mina barnbarn mitt gamla körkort och berättar att man inte fick köra bil utan en sådant. Att jag tvingades betala 15 000 kronor i körskoleavgifter och ytterligare någon tusenlapp i administrativa kostnader för körkortsprovet.

Medan de skrattar hysteriskt berättar jag om alla exotiska yrken som inte längre finns. Av inget annat skäl än att de inte behövs.