Många är de som försöker analysera dagspressens tynande tillvaro. Somliga anser att de stora tidningarnas tid är över och att de håller på att ersättas av en "medborgarjournalistik" på internet, driven av var och en som får för sig att skriva en blogg eller på ett chattforum.

Den utvecklingen är en realitet. Den snabbaste och mest händelsenära rapporteringen kommer numera inte sällan via Twitter. Jag fick till exempel på fredagen upp ögonen via Twitter för nyheten att Bonniers uppges ha gett DN:s vd och chefredaktör Gunilla Herlitz i uppdrag att se över förutsättningarna för att slå samman redaktionerna för DN, Expressen, Dagens Industri och Sydsvenska Dagbladet.

Om det genomförs är det presshistoria, och tråkig sådan. En nedmontering. Som ersättning för etablerade medier räcker det inte med medborgarjournalistik. Och driven till sin spets, med en värld utan etablerade medier, är denna tes direkt samhällsfarlig.

Samtidigt får traditionella medier allt svårare att finansiera sin verksamhet, eftersom alla tidningar ger bort stora delar av sitt material gratis på nätet. Papperstidningen som produkt är av allt att döma på väg att försvinna. Samtidigt har ingen hittat ett hållbart sätt att ta betalt för journalistik på internet.

Problemet är akut, eftersom etablerade medier, tidningsdrakarna om ni så vill, behövs. De behövs inte på grund av den professionalism som de stora tidningshusen sägs härbärgera. De behövs därför att de är källkritiskt kvalitetsmärkta.

I medborgarjournalistiken finns ingen kontroll av avsändarens syften. En bloggare kan vara finansierad av ett företag, på ett chattforum kan vem som helst påstå vad som helst och bli trodd.

Många av de kvalificerade journalister som nu fått sparken från de stora tidningarna jobbar numera i den växande branschen för kundtidningar. Det yrkeskunnande som de tidigare utövat på de stora redaktionerna använder de nu för att producera tidningar som är minst lika bra som DN, men som är ämnade att vara säljstöd för organisationer och företag.

DN:s ägare Bonniers har ett särskilt dotterbolag för den typen av tidningar. Bolaget heter Spoon. Samma ägare har olika syften med sina olika produkter, men utan att tala högt om det.

Det blir alltså allt svårare att urskilja syftet med en journalistisk text. Är den skriven enbart för läsaren på ett, som vi journalister säger, konsekvensneutralt sätt? (På journalistskolan lär man sig att det är bara utan hänsyn till konsekvenserna som opartisk nyhetsförmedling är möjlig.)

I denna nya turbulenta medievärld uppstår luckor för nischspelare. Jag vill ödmjukast påstå att placera.nu är en sådan, med en ägare som är en bank.

På ytan är det lätt att tro att vi bara är Avanzas säljstöd. På ett sätt är vi det. Avanza vill att kunderna ska ha ett beslutsstöd nära till hands. Men syftet är att vi ska tillhandahålla oberoende beslutsstöd för placeringar, till skillnad från storbankernas "rådgivare" som egentligen är säljare.

Vi har ambitionen att bedriva oberoende och konsekvenseutral kvalitetsjournalistik inom vår nisch.

Vår fördel är att vår ägare tjänar sina pengar på annat än själva tidningen. Vår ägare är alltså finansiellt stabil, tillåter oss att vara oberoende och vill satsa på oss. Det är en unik sits i dagens medielandskap.

Vår egen ambition på placera.nu är naturligtvis att tjäna våra egna pengar via annonser. Och det gör vi till stor del. Men internetmedia är en bransch som ännu inte hittat en välfungerande affärsmodell.

Med vår ägare i ryggen kan vi metodiskt arbeta för att etablera oss som en trovärdig oberoende tidning av en ny sort.

Det kunde lika gärna vara Volvo som ger ut en biltidning. Det avgörande är det förtroende redaktionen lyckas bygga upp. Och sådant tar tid. Vi jobbar på det, varje dag.