Förenklat kan man säga att goodwill uppstår när ett företag köper ett annat till ett pris som överstiger eget kapital. Om bolaget A har eget kapital på 100 Mkr och köps av bolag B för 150 Mkr uppkommer ju frågan vad det är B betalar 50 extra miljoner för. Hur ska de redovisas i balansräkningen?
Svaret är att det värdet speglar två saker, dels ökad vinstförmåga i kraft av synergier, breddat marknadserbjudande och liknade, dels värden i balansräkningen som inte syns i form av eget kapital. Det senare handlar ofta om kundrelationer.
I förvärvsanalysen har revisorerna ett svårt arbete att fördela övervärdet (50 Mkr i vårt exempel) på dessa bägge saker - ökad vinstförmåga och dolda tillgångar.
Det värde som kan knytas till exempelvis kundrelationer har den egenheten att det minskar med tiden. Kunder kommer ju och går. Det krävs investeringar i marknadsföring och annat för att hålla kundbasen intakt. Därför brukar denna tillgång skrivas av över mer eller minde lång tid, ofta 3-5 år. Man kan tänka att detta är den tid det tar att tappa alla kundrelationer som avses om man inte investerar något i att behålla kunderna.
Den andra delen av övervärdet anses däremot mer bestående. Ett fusionerat och rationeliserat bolag kan sälja lika mycket produkter med 20 procent mindre säljkår, år ut och år in. Den synergin är bestående. Det värdet ingår i goodwill. Det skrivs inte av på samma sätt som andra immateriella tillgångar. Så länge synergin består, så finns goodwillposten kvar i balansräkningen.
Varje år måste börsbolagen göra ett test för att se om goodwillposten är rimlig. Det sker genom att en kassaflödesvärdering av de förvärvade enheterna. Så länge den visar att vinstförmågan finns kvar, så finns också goodwillposten kvar.
Men ibland är det inte så. Synergierna kanske inte infinner sig. Priserna kanske faller radikalt och bestående. En ny konkurrent lanserar produkter som tar över marknaden. I det läget ger kassaflödesvärderingen vid handen att vinstförmågan i den förvärvade enheten inte motsvarar värdet på goodwill-posten. Då måste den skrivas ned.
Goodwillnedskrivningar är inte alls ovanliga. Nyligen såg vi till exempel att modebolaget RNB skrev ned alla kvarvarande goodwill avseende JC-kedjan. När JC köptes uppstod en goodwill på hela 1 063 Mkr. Nu är nästan allt nedskrivet.
Trots att sådana nedskrivningar ofta orsakar förluster i hundramiljonerklassen, eller rent av miljardklassen, leder de sällan till någon stor uppmärksamhet eller till kraftiga negativa kursreaktioner.
Det beror på att nedskrivningar är en i högsta grad släpande indikator på vinstförmåga. Alla visste att JC går hur dåligt som helst, långt innan RNB gjorde slag i saken och skrev ned goodwill. Det var bara att läsa RNB:s kvartalsrapporter.
Sandviks goodwillnedskrivning visar också att det kan vara odramatiskt, trots att det gäller stora belopp. Sandviks aktie steg på fredagen.
Det läge när goodwill kan spela stor roll är när bolaget har lån som är villkorade av att de upprätthåller en viss del eget kapital. Om goodwill skrivs ned minskar eget kapital lika mycket allt annat lika och skuldsättningsgraden stiger.
Vi har inget bra bild av hur vanliga sådana lånevillkor är. Det är naturligt att tänka sig att långivarna hellre vill ha villkor som aktualiserar kapitaltillskott eller tuffare lånevillkor i ett läge långt innan nedskrivningar blir aktuella. För när goodwill skrivs ned är väldigt mycket skada redan skedd. Och dessutom är skadan av bestående art. Det är det som en goodwillnedskrivning innebär.
