Regeringen tycks motivera avskaffandet av förmögenhetsskatten främst med argumentet att det leder till att kapital tas hem till Sverige, sätts i arbete här och ger sysselsättning. Siffrorna på området är osäkra men uppskattningar av de belopp som svenskar har eller har gömt utomlands handlar om 1.000 miljarder kr. En tredjedel av det beloppet ägs av mycket förmögna personer (typ familjen Kamprad), en tredjedel av mer vanliga dödliga och en tredjedel skulle vara svarta, eller i varje fall olagligt förtjänade, förmögenheter. Det är det dödliga kapitalet som man i första hand kan hoppas på ska hitta hem igen och ett inte oväsentligt motiv för det är att arvsskatten avskaffats av den förra regeringen.

När beskedet om avskaffad förmögenhetsskatt kom stärktes kronan något. På valutamarknaden gjorde man bedömningen att hemvändande kapital kommer att öka efterfrågan på svenska kronor och att strömmen av utflyttande kapital ska avta. Effekten var momentan och tillfällig. Idag syns ingen effekt på kronan vilket betyder att marknaden i vart fall inte förväntar sig någon rusning av hemvändande svenskar.

För aktiemarknadens del blir den främsta effekten att det inför årsskiftet mer livaktiga intresset för aktier som varit undantagna från förmögenhetsskatt försvinner. Att belåna villan för att köpa just O-listeaktier blir poänglöst. Att göra det för att man bedömer att avkastningen på aktiemarknaden blir högre än kostnaden för lånen är fortfarande rationellt. 

Det är rimligt att tänka sig att intresset bland privata investerare (såväl fysiker som bolag) för tidigare förmögenhetsskattebefriade aktier minskar. Och att ett motsvarande något större intresse kommer att riktas mot de större bolagen vars aktier tidigare låg på A-listan. För övrigt är bara detta att listindelningen bytts ut och ersatts av den storleksindelade nordiska listan ett argument för att skrota det gamla regelverket på förmögenhetsskatteområdet.

Eftersom det i god tid före årsskiftet kommer att stå klart att skatten avskaffas kommer effekterna av beslutet att smetas ut över tiden och därför blandas med andra kurspåverkande händelser i bolagen och i ekonomin. Därför blir det svårt att säkert mäta vad som beror på detta skattebeslut och vad som beror på annat.

En sparform som bör öka i popularitet med detta beslut är kapitalförsäkringen. Den var i tidigare regelverk förmögenhetsskattepliktig oavsett innehåll och därför i den delen sämre än direktägande av aktier. Utan förmögenhetsskatt men med bibehållen avkastningsskatt kan kapitalförsäkringen rakt av och ganska enkelt jämföras med direktägande.

Fördelen med kapitalförsäkringen är att avkastningen (reavinster, ränta, utdelning) inte beskattas vid uttag. Istället för kapitalbeskattning baserad på faktiska resultat tas en schablonbaserad avkastningsskatt ut som f.n. uppgår till cirka 1 procent på kapitalet vid årets ingång. Vid direktägande av aktier är skatten 30 procent på all realiserad avkastning. Kapitalförsäkringen blir därför lönsam när avkastningen överstiger cirka 3 procent. Direktavkastningen via utdelningen ligger ungefär på den nivån. Oddsen är goda för att en kapitalförsäkring är att föredra framför direktägande. Att reavinster och förluster som uppkommer i en kapitalförsäkring inte behöver deklareras är en annan fördel som uppskattas av dem som gjort många transaktioner som kräver knepiga beräkningar.

I det gamla, eller det nu gällande, systemet fanns fördelar för huvudägare med en börsnotering framför att äga allt privat. Förmögenhetsskatten var t ex ett motiv för noteringen av Melker Schörling AB till vilket bolag den privata (och förmögenhetsskattepliktiga) aktieportföljen överförts. Nynoteringar av det skälet kommer att försvinna och det kan snarare bli aktuellt att ta bolag av börs. Därmed inte sagt att det kommer att hända i fall som MS AB, familjen Douglas Latour eller i Lundbergs men förmögenhetsskatten är inte längre ett motiv för att vara börsnoterad.

Förmögenhetsskatten i sin nuvarande utformning är inte statsfinansiellt viktig men den har varit till stor irritation för många. Finansieringen av reformen med sänkt avdrag för privata pensionsavsättningar (från ett halvt basbelopp eller mer till högst 12.000 kr) och slopat schablonavdrag på arbetsgivaravgiften för småföretag (som redan vid årsskiftet halverades) är ingen höjdare ur alla aspekter, men vilken del av skattesystemet är det ?

Slopandet av förmögenhetsskatten är sett till det stora hela en bra och balanserad sak. Lite lägre intresse för tidigare O-listeaktier och mindre företag generellt uppvägs av att kapital bör återvända till Sverige (och mindre flöda ut) och spilla över till dessa aktier. De som lämnat landet efter att helt ha tappat lusten att deklarera kan återvända och öppna en kapitalförsäkring. Många av dem som drabbas av finansieringen tillhör också de 225.000 svenskar som idag betalar förmögenhetsskatt.