Det är bra fart i EMU-området. Barometerindikatorn, som är det samlande måttet från enkätundersökningarna av humöret bland hushåll och företag, steg till 111,2 i juni (se diagram). Vi får gå tillbaka ända till den rykande högkonjunkturen 2007 för att hitta högre värden på indikatorn.

Bland länder där barometerindikatorn steg fanns bland annat Tyskland, Frankrike och Spanien. I Italien backade däremot indikatorn och landet fortsätter att halka efter i den ekonomiska återhämtning som EMU-området numera befinner sig i.

Det är också en bred uppgång där i stort sett alla sektorer bidrar till förstärkningen, om än med växlande styrka.

I industrin steg konfidensindikatorn från 2,9 i maj till 4,5 i juni (se diagram). Det var en välkommen rekyl uppåt efter att indikatorn backat en bit i majmätningen. I tjänstesektorn var motsvarande uppgång för konfidensindikatorn från 12,9 till 13,4.

För hushållen steg konfidensindikatorn från -3,3 i maj till -1,3 i juni. Nu ligger visserligen hushållens indikator fortfarande under nollstrecket men det ska inte tolkas som att hushållen fortfarande är övervägande pessimistiska. Det är egentligen bara under år 2000 som indikatorn orkat över nollstrecket och dagens siffra är den högsta sedan dess. Det historiska snittet för hushållens konfidensindikator ligger i sin tur på låga –12,2.

Den här utvecklingen av hushållens och företagens förtroende ligger väl i linje med den allt ljusare bild av det ekonomiska läget i EMU-området som ECB-chefen Mario Draghi förmedlat i sina senaste framträdanden.

Det finns säkert också en underliggande önskan hos ECB att snart få påbörja en försiktig åtstramning av de extrema stimulansåtgärder som fortsätter att rullas ut. Mario Draghis kommentarer kan i alla fall tolkas i den riktningen och ECB-mötet den 20 juli hade kunnat bli ett bra tillfälle att kratta i manegen inför kommande åtgärder.

ECB möter dock två rejäla hinder på den vägen.

Det första är att den uppåtgående trenden i inflationen som fanns mot slutet av förra och i inledningen av detta år numera tyck ha brutits. I maj landade inflationen i EU-området på låga 1,4 procent, vilket är en bra bit under målet på 2,0 procent. Enligt konsensusprognoser ska dessutom fredagens preliminära siffra över juniinflationen visa att inflationstakten sjunkit ytterligare till 1,2 procent.

Det andra, och kanske mer allvarliga hindret för ECB att skrida till verket, är eurons snabba förstärkning. Efter att ha handlats kring 1,04 mot dollarn i inledningen av året är eurokursen numera uppe i lite drygt 1,14 dollar per euro (se diagram). Bakom den kursrörelsen döljer sig både allt lägre förhoppningar på att Donald Trump ska kunna genomföra några större ekonomisk-politiska åtgärder i närtid samt de allt positivare tongångarna kring ekonomin och det politiska läget i EMU-området.

Det blir en grannlaga uppgift för ECB att balansera önskan om åtstramning mot låg inflation och starkare euro. Att man inte ytterligare vill spä på euroförstärkningen gör att vi tror på ett försiktigt budskap i samband med det kommande ECB-mötet.