För en privatsparare som jagar hög ränta på sparkontot är det inte längre några problem att hitta alternativ där man får 3-3,50 procent, helt utan att binda upp pengarna och med den statliga insättningsgarantin i ryggen.

Det är en stor skillnad mot för bara ett år sedan och det innebär i praktiken också att aktier vars främsta lockelse är en hygglig utdelning har tappat i attraktivitet. När skillnaden i avkastning mot en riskfri ränta kryper nedåt räcker det inte lika långt med en stabil utdelning för att väga upp risken för kursfall i aktien.

Det har varit tydligt det senaste året då det har gått trögt för många typiska utdelningsaktier.

Castellum kan tjäna som ett typexempel. Fastighetsbjässen hade 24 raka år med utdelningshöjningar i bagaget och var på väg att bli en så kallad utdelningsaristokrat när marken började gunga under hela sektorn i fjol. Ägarrockaden i höstas där Roger Akelius kom in och Rutger Arnhult drog sig tillbaka bäddade för en slopad utdelning, som senare följdes av motsatsen i form av en nyemission där aktieägarna fick ”förmånen” att få skjuta till nya pengar.

Roger Akelius

Även andra fastighetsbolag, som SBB, har ställt in sin utdelning och skuldtyngda bolag som Dustin och Intrum har också dragit i bromsen det senaste året. Det gjorde även Electrolux i början av året och vitvarubolaget gick därmed på kort tid gick från att göra stora aktieåterköp till att först stoppa återköpen och sedan dra in även utdelningen.

Det är en påminnelse om att helt säkra kort är en bristvara på börsen och att hög direktavkastning ibland kan vara en förvarning om att utdelningsnivån inte är uthållig.

Just Electrolux var ett av bolagen som vi tog med när vi för ett knappt år sedan listade tio nordiska aktier med hög direktavkastning och där vi såg bra odds för att marknadens utdelningsprognoser skulle infrias (Bra läge bygga utdelningsportfölj). Köpte man lika mycket i alla tio aktierna så låg den förväntade direktavkastningen på utmärkta 6,8 procent.

Bortsett från Electrolux som blev den stora plumpen har de väntade utdelningarna infriats i de flesta fallen. En besvikelse gällande nivån i Peab är ett undantag men å andra sidan har båda bankerna, Handelsbanken och DNB, delat ut lite mer än vad som låg i analytikernas prognoser för ett år sedan. Totalt sett har direktavkastningen räknat på faktiska utdelningar och på aktiekurserna den 7 september i fjol blivit klart godkända 6,3 procent.

Däremot har kursutvecklingen varit minst sagt blandad för utdelningsaktierna, med bottennapp som Telia och Coor medan Volvo, DNB och Tokmanni utvecklats desto bättre.

Hur det har gått för respektive aktie framgår av tabellen nedan, där vi har tagit med kursutvecklingen med och utan justering för lämnade utdelningar (men inte återinvesterat dessa) samt prognoserna för årets utdelningar och vilken direktavkastning dessa motsvarar till nuvarande aktiekurs.

Kursutvecklingen om man hade stoppat in lika mycket i varje aktie den 7 september i fjol uppgår till minus 4 procent vilket kan jämföras med Stockholmsbörsens breda index som stigit med 8 procent. Ingen katastrof men heller inget vidare facit.

Lägger vi tillbaka pengarna som har kommit från lämnade utdelningar blir avkastningen däremot positiv och landar på drygt 2 procent. Jämfört med ett utdelningsjusterat index som har stigit 11 procent under samma period är det ändå klart sämre än den breda börsen, med brasklappen att risknivån möjligen kan betraktas som lägre i utdelningsportföljen och att man totalt sett faktiskt har fått nästan hela den utdelningskaka som prognoserna visade och som var huvudsyftet med portföljen.

Som tabellen också visar är direktavkastningen fortfarande hög bland de flesta av de tio bolagen om analytikernas utdelningsprognoser för 2023 håller. I nuvarande ränteläge och med behovet av skuldneddragningar i många bolag samt grumliga konjunkturutsikter är det dock troligt att en hel del högutdelare inte vinner några popularitetstävlingar på börsen det kommande året heller.

Med det sagt så har de flesta av bolagen i vårt exempel levererat vad som väntades i utdelningsväg. Har man köpt dessa aktier som del i en bred utdelningsportfölj för att passivt och långsiktigt kunna skörda kontantutdelningar kan man i vårt tycke fortsatt sitta relativt lugnt i båten. Om något innehav ska skickas ut bör man fundera på om man har tålamod nog att vänta in Electrolux återhämtning. Vi ser även frågetecken kring Peab som möter en tuff byggmarknad, vilket kan leda till både lägre vinster och utdelningar nästa år.