Gränsmarknadsfonderna investerar i länder som ännu inte har fått tillväxtmarknadsstatus. Möjligheterna är självklart stora men likaså riskerna, framför allt på kort sikt.

Allt sedan i slutet av 1980-talet har det funnits möjligheter för fondspararna att investera i tillväxtmarknaderna. Sedan dess har också tillväxtmarknaderna fått en allt större betydelse i världen såväl politiskt som ekonomiskt.

Den ökade betydelsen åskådliggörs lätt om man tittar på hur stor andel tillväxtmarknaderna utgör av ett globalt aktieindex. 1988 var tillväxtmarknader som investeringskategori en ny företeelse och utgjorde endast 1 procent av världsindex. Nu 25 år senare utgör de cirka 15 procent av världsindex.

Sett till de senaste 15 åren utvecklades tillväxtmarknaderna klart bättre än övriga världen fram till 2008. Sedan dess har de gått lite mer likt den utvecklade delen av världen. Det senaste året har tillväxtmarknaderna som grupp fallit i värde medan aktiemarknaderna i den utvecklade delen av världen har stigit med 20 procent.

Hur framtiden ter sig är svårt att sia om. Självklart finns fortsättningsvis stora tillväxtmöjligheter även för tillväxtmarknaderna. Men i takt med att utvecklingen fortskrider kommer de bli mer lika västvärlden.

För de som tycker att vanliga tillväxtmarknadsfonder inte är tillräckligt spännande finns en ny fondkategori, gränsmarknadsfonderna, på engelska "frontier markets". De investerar i länder som ännu inte har fått tillväxtmarknadsstatus.

MSCI, världens största indexproducent, definierar gränsmarknaderna som länder med minst två noterade bolag med ett börsvärde som överstiger 450 miljoner dollar, där mer än 7 procent av aktierna inte ägs av strategiska ägare, så kallad free float. Samtidigt skall 2,5 procent av aktierna omsättas årligen.

Länderna ska visa en viss öppenhet gentemot utländska investerare, vissa möjligheter att föra kapital in och ut ur landet, "blygsamt" utvecklad finansiell infrastruktur, samt "blygsam" stabilitet i juridiska och politiska ramverk ska finnas.

Det är ganska likt hur de traditionella tillväxtmarknaderna såg ut i början av 1990-talet. Länder som kvalificerar sig till denna grupp ligger långt ned på utvecklingsskalan. Många finns i Afrika, forna Östeuropa, Mellanöstern och Asien, se tabell. Idag utgör gränsmarknaderna cirka 1 procent av världens samlade börsvärde.

Tanken med gränsmarknadsfonderna är att ta del av dessa länders framtida tillväxt. Många gånger är just dessa länder för små och outvecklade för att i väsentlig utsträckning finnas med i de vanliga tillväxtmarknadsfonderna. Men på 10-20 års sikt har de potential att utvecklas på samma sätt som många av de vanliga tillväxtländerna har gjort.

Även om det är svårt att inte hålla med om gränsmarknadernas långsiktiga utvecklingspotential måste man vara medveten om att det finns kortsiktiga risker:

En är att aktiemarknaderna i dessa länder till stor del styrs av riskviljan ha internationella investerare. De inhemska investerarna är få och har inte tillgång till så mycket kapital. En annan är att just dessa fonder har gått riktigt starkt den senaste tiden och därmed samlat på sig "fallhöjd".

Medan de vanliga tillväxtmarknadsfonderna, i snitt, har tappat 4 procent i år har gränsmarknadsfonderna stigit med över 20 procent. Det innebär att risken finns att investerarna tar hem sina vinster, vilket skulle kunna innebära att kurserna faller. Så sammantaget bedömer vi att risken är högre i gränsmarknadsfonderna än i de traditionella tillväxtmarknadsfonderna, åtminstone på kort sikt.

När det kommer till fondutbudet är det ännu magert. På den svenska marknaden finns bara fem fonder idag. Den kanske mest kända är Tundra Frontier Opportunities mest känd. Fondbolaget är svenskt och relativt nystartat, men har annonserat om sina fonder kraftigt den senaste tiden. För oss är dock Tundra Frontier Opportunities för ny och oprövad för att ge en köprekommendation. Den startade så sent som i april i år. Men det är den enda gränsmarknadsfonden som finns i PPM.

Utanför PPM finns Templeton Frontier Markets A Acc, Charlemagne Magna New Frontiers , BI SICAV New Emerging Market Eq och Schroder ISF Frontier Markets Equity A.

Vårt val faller på Schroder ISF Frontier Markets Equity A. Fonden startade i slutet av 2010 och har samma förvaltare, Allan Conway, idag som då den startade. Förvaltningen sker genom att en blandning kvantitativ analys och fundamental analys. Den kvantitativa delen bygger på två egenutvecklade modeller och används för att identifiera de mest attraktiva länderna medans den fundamentala aktieanalysen drivs av lokala analytiker.

Avkastningsmässigt har det gått riktigt bra och fonden har stigit med knappt 20 procent sedan starten och 35 procent det senaste året. I år ligger den på drygt plus 25 procent. Riskmässigt ligger den dock lite högre än andra fonder, men det har vägts upp av den goda avkastningen.

Avgiftsmässigt ligger den också riktigt bra till, förvaltningsarvodet uppgår till 1,5 procent per år. Adderar vi till övriga kostnader så uppgår den årliga avgiften till drygt 2,2 procent. En stor del av det utgörs av den prestationsbaserade avgiften som uppgår till 15 procent på överavkastningen jämfört med MSCI Frontier Markets Index. Förra året steg fonden med drygt 12 procent medan index slutade på knappt 4 procent.

Vi tror att Allan Conway kommer fortsätta att leverera bra avkastning i förhållande till de andra fonderna i kategorin. Men som för de allra flesta fonder beror den framtiden avkastningen främst på hur de underliggande gränsmarknaderna utvecklas.