Med en tonvikt på Europa och en hyfsat stor exponering mot fordonssegmentet i sitt verktygsben, affärsområdet Sandvik Manufacturing and Machining Solutions, var det ingen överraskning att det tredje kvartalet skulle innebära en del uppförsbackar för Sandvik. Svaga inköpschefsindex och vinstvarningar i parti och minut från biltillverkare har skvallrat om att många fabriker inte går på högvarv och då behövs också färre skär från Sandvik som kan fräsa, svarva och borra i de metallkomponenter som kunderna bearbetar.
”Utbredd dämpad efterfrågan i verkstadsindustrin och fordonsindustrin”, är Sandviks egen beskrivning och den organiska orderingången på skärande verktyg backade med 5 procent i kvartalet. Nu finns det även en mjukvaruverksamhet i affärsområdet som växer på i god takt varför den samlade nedgången i order stannar på 3 procent.
Vändskär från Sandvik
Sett till hela koncernen finns också det andra stora benet, gruvområdet Mining and Rock Solutions, och här fortsätter tillväxten pådriven av att kunderna gynnas av höga metallpriser på exempelvis guld. Organiskt ökar affärsområdet med 2 procent, men då har valutamotvinden tagit 5 procentenheter så egentligen är det en ganska bra uppgång mätt i fasta växelkurser.
Totalt sett för hela koncernen landar kvartalet på en oförändrad ordernivå jämfört med samma kvartal i fjol och intäkterna backar 4 procent. Knappast någon kris eller krasch men lägre volymer tar ut sin rätt på lönsamheten och den justerade rörelsemarginalen kryper ned till 19,4 procent – från 20,1 samma kvartal i fjol och därmed också under målintervallet på 20-22 procent.
Ställt mot analytikernas förväntningar inför rapporten är det inte några enorma avvikelser, men de är genomgående åt det negativa hållet. Orderingången, försäljningen, marginalen och resultatet för koncernen var alla under prognoserna och det var egentligen bara det minsta affärsområdet Rock Processing som kom in bättre än väntat, vilket är en klen tröst då det bara utgör 7 procent av koncernvinsten.
Stefan Widing, vd för Sandvik
Utsikterna framåt från vd Stefan Widing andas viss försiktighet då han flaggar för större osäkerhet kring resten av året. Starten på oktober i den konjunkturkänsliga skärverksamheten uppges dock ha varit stabil och gruvefterfrågan ser också fortsatt stabil ut, med 70 procent av intäkterna från eftermarknaden vilket jämnar ut svängningarna.
Att aktien tappar några procent i kölvattnet av rapporten är naturligt med tanke på att många analysfirmor nu kommer att behöva justera ned sina vinstprognoser något och med tanke på att få saker talar för en snabb vändning uppåt.
Vår tro är ändå att det mer kommer att handla om att hyvla av lite i överkant på prognoserna än att ta fram yxan och då händer sannolikt inte jättemycket med helåret 2025, där förväntningarna på vinsten per aktie ligger strax söder om 14 kronor.
P/e-talet ligger därmed och slår runt 15 vilket placerar Sandvik i sektorns mellanskikt. Inte så pressat som Volvo och SKF som ligger runt 10 och inte i närheten av de elitnivåer kring 25 som Atlas Copco, Alfa Laval och Assa Abloy ofta belönas med.
Nu var det ingen särskilt oroväckande storlek på de negativa avvikelserna i den här rapporten och knappt 20 procents rörelsemarginal i en tuff industrikonjunktur är inte att förakta. Men vad som skulle behövas för att få Sandviks värdering att börja klättra är att man även i motvind lyckas överraska positivt. Så blev det inte den här gången och så länge det inte händer får aktieägarna nog ställa in sig på att vara ”stuck in the middle”, åtminstone tills industriefterfrågan återvänder och får fart på de europeiska svarvarna igen.