.png)
2023 blev ett väldigt märkligt börsår. Ser man enkom till breda index (OMXSGI) eller OMXS30 så blev det ett utmärkt år med en avkastning en bit över 15 procent för helåret. Men under i princip hela året var ändå magkänslan att det gick sämre än så, i realiteten. Kanske för att vi på Börsveckan är mest fokuserade på små- och medelstora bolag? Inom vårt universum var 2023 ett mycket svagt år tyvärr. Småbolagen backade faktiskt som grupp med 6 procent (OMXSSCPI) och medelstora bolag steg med 9 procent, att jämföra med storbolagen som steg hela 16 procent. Känslan är att många investerare misslyckades med att slå index, såvida man inte hade en portfölj med slagsida mot index.
Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 1-3 den 15 januari
Diskrepansen mellan stor- och småbolagen har därmed vidgats ytterligare efter ett 2022 med liknande mönster. Vi får se vad 2024 för med sig men vår bedömning är att det är inom småbolag man ändå primärt ska leta kursvinnare. Dels på grund av att värderingarna kommit ner väsentligt bland småbolagen jämfört med ”bubblan” som rådde under de glada dagarna 2021, innan räntan tog fart uppåt. Dels så är det här man finner attraktivare tillväxtutsikter.
Ränteuppgången har nu kommit av sig, vilket triggade igång ett rally under hösten/vintern i framförallt räntekänsliga sektorer, däribland fastigheter, men även i många andra sektorer. Det var otroligt dystert i oktober innan det tog fart uppåt, drivet av lägre inflationstakt under hösten och marknadsräntor som började falla från höga nivåer. Det mesta pekar på räntesänkningar redan till våren, men osäkerheten är (som alltid med makro) hög.
I enkäten bland redaktionsmedlemmarna för ett år sedan så var de flesta njugga till börsen inför 2023, undantaget jag som trodde på en stigande börs, kring 15%. Det var bra gissat med facit i hand, men det dröjde en bra bit in mot slutet av året innan detta realiserades. Innan dess var börsen tråkig och halvsur. Min huvudsakliga känsla inför 2024 är att jag är mer optimist än pessimist. Det finns alltid saker att vara orolig och rädd för, men jag tror att den fallande räntekurvan kommer bli gynnsam för investeringar i aktier och andra typer av tillgångar.
Det är alltid svårt att mentalt tänka utanför boxen. ”Always invert” brukade finanslegenden Charlie Munger säga. Att våga se saker och ting ur ett ”upp och nedperspektiv”. Det är lätt att anta att det som råder idag är det som kommer bestå. Så tänkte många om nollränteläget 2021 och så tänkte många om den höga inflationen under början av 2023. Att våga utmana sina idéer och tankar och skissa på olika scenarion och därigenom försöka hitta bra lägen på börsen, det tror jag kommer bidra till positiv avkastning i portföljen över tid. Det är lätt i teorin men mycket svårare i praktiken.
Även om börsen är upp rätt mycket som helhet de senaste månaderna så har som sagt småbolagen inte hängt med uppåt i samma styrka och ser man till forna toppnivåer så är det fortfarande väldigt långt bort. Jag tror därför inte man ska vara rädd för att köpa billiga bolag som trots allt stigit en del i rallyt vi haft under hösten/vintern. Att bortse från kursrörelser och sätta mer fokus på fundamenta samt värdering i absoluta tal, är troligtvis ett bättre sätt att identifiera bra köpcase över tid. Det är nämligen svårt att hänga med svängningarna på börsen.
På sidorna 4-5 kan du läsa mer om redaktionsmedlemmarnas tankar om börsåret 2024. Men som brukligt i årets första nummer så är Utdelningsportföljen i fokus.
Turordningen kring Utdelningsportföljen ser ut såhär; först tar vi fram en ny Utdelningsportfölj i samband med första numret av kalenderåret (i början av januari) och under senvåren eller tidigt på sommaren så gör vi en kort avstämning efter att utdelningarna aviserats från bolagen. Under hösten gör vi därefter en sista avstämning och slutligen utvärderas Utdelningsportföljen i samband med första numret på det nya året, där vi också tar fram en ny portfölj för det kommande året.
Utdelningsportföljen är en riktig klassiker för oss på Börsveckan, som hängt med i snart 20 år. Idén är väldigt enkel. Det handlar om att ta fram en bruttolista med bolag som har en hög förväntad direktavkastning. Därefter använder vi ett antal kriterier för att sålla bort bolag som inte håller måttet. Kvar på listan blir ett gäng presumtiva kandidater till att ingå i Utdelningsportföljen, som vi vill ska ha en branschdiversifiering och som ska innehålla en blandning av större och mindre bolag.
De grundkriterier som ställs upp är att bolagen ska ha:
1. Minst 4 procent i direktavkastning baserat på prognoserna för innevarande år.
2. Positiv utdelnings- och vinsttillväxt.
3. En utdelningsandel som är lägre än 100 procent (dvs att utdelningen täcks av den underliggande vinsten).
Varför gör vi detta då, år efter år? Det viktigaste argumentet är att utdelningar är en viktig faktor när man tittar på avkastning över tid. Ett exempel är Investor som sett över de senaste 20 åren hämtat nästan hälften av sin totalavkastning (kursutveckling + utdelningar) via just utdelningar och över lång tid har exempelvis ungefär hälften av totalavkastningen i Dow Jones Index kommit från just utdelningar. Utdelning är också en slags kvalitetsstämpel på ett bolag och hög direktavkastning kan också vara ett tecken på att aktien är undervärderad, även om man måste beakta helheten förstås.
Tyvärr lyckades inte fjolårets portfölj klå index. Vi summerar utfallet på sidan 7. Småbolagen i portföljen agerade sänken den här gången och storbolag + bank gick starkt.
Inför årets Utdelningsportfölj har vi spanat lite extra utanför Sverige i jakten på attraktiva investeringar. Det är några bolag i våra grannländer som vi finner intressanta, men för att vi ska gå över ån så behöver dessa case vara markant bättre än vad vi kan hitta här hemma, eller ge en unik exponering. Det är enklare att förstå bolag på hemmaplan och lättare att följa nyhetsflödet. Vi är mer bekväma med svenska aktier än utländska och därför är ribban högre ställd på de utländska bolagen som hamnar i portföljen. I tidningen har vi plockat ut några intressanta sådana och ett par av dessa kvalar även in i portföljen.
En annan viktig faktor som är värd att nämna är såklart ränteläget som har gjort alternativa investeringar betydligt mer attraktiva än tidigare. Med nollränta så var en direktavkastning på 4-5 procent väldigt lockande. Nu kan man få 4 procent riskfritt på sparkontot vilket gör att man som investerare vill ha en större uppsida när man jagar högutdelare. Ett småbolag som ger 5-6 procent kanske inte är tillräckligt när man också beaktar risknivån också i caset. Detta gör att utdelningstillväxt kanske ska premieras före själva utdelningsnivå i absoluta tal när vi nu blickar framåt. Men om räntorna nu börjar trenda nedåt så kommer även skillnaden i direktavkastning visavi räntepapper/sparkonton att börja divergera vilket stärker caset för utdelningsaktier 2024.
Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 1-3 den 15 januari
Läs på sidan 6-7 för att se lite hur vi tänkt inför årets Utdelningsportfölj. Välkommen till ett nytt börsår med oss på Börsveckan!
